- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1277-1278

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Nordenskiöld, Nils Adolf Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödtorftigt botats, anträddes hemfärden (jfr
A. E. Nordenskiöld: 1868 års svenska polarexpedition
etc. i tidskr. »Framtiden», bd 2, 1869). 1869
erbjöd Dickson sig att bekosta utrustandet af en
ny expedition till arktiska trakter. Planen för
denna var att öfvervintra på Spetsbergens nordkust
och derifrån under våren framtränga med slädar
öfver isen mot norden. För att utröna huruvida
hundar vore lämpliga såsom dragare på en sådan färd
företog N. 1870, äfvenledes på Dicksons bekostnad,
en resa till Grönland (jfr N:s Redogörelse för
en expedition till Grönland 1870,
i Öfvers. af
Vet.-akad:s förhandl. 1870). Derunder upptäcktes vid
Ovifak å Diskoön de kolossala, gedigna jernblock,
om hvilkas ursprung sedermera en liflig polemik förts
i vetenskapliga kretsar, och hvilka enligt N:s åsigt
äro af meteoriskt ursprung. Dessutom lyckades N. att
på den förut endast några få gånger af menniskofot
beträdda inlandsisen framtränga en betydlig sträcka
(omkr. 50 km.). På grund af upplysningar, inhemtade
under Grönlandsfärden, kom N. till det resultat
att hundar ej voro användbara för ofvannämnda
ändamål. Uppgifter, som anskaffats från Lappland,
utföllo deremot gynsamt i fråga om användbarheten
af renar, hvilka, alltefter som de förtärde den för
dem medförda renmossan, kunde nedslagtas och tjena
expeditionens medlemmar till föda. Den expedition,
som 1872 afgick till Spetsbergen, medförde derför
ett antal af dessa djur jämte två lappar för deras
skötande. Någon isfärd mot polen kunde emellertid
icke häller denna gång företagas, emedan dels
renarna straxt efter landsättningen sprungo sin
väg, dels expeditionen till följd af ogynsamma
isförhållanden nödgades öfvervintra på en betydligt
sydligare punkt, Mosselbay, än afsedt var, dels
slutligen till följd af den proviantbrist, som uppstod
derigenom att tillsammans med öfvervintringspartiet
och det derför afsedda fartyget isen instängde
äfven expeditionens båda öfriga fartyg med deras
talrika besättningar. Mot slutet af den af många
försakelser utmärkta öfvervintringen företog dock
N., jämte löjtnant L. Palander, en slädfärd utefter
Nordostlandets nordkust samt öfver detta lands förut
aldrig beträdda inlandsis. De vetenskapliga resultaten
af denna expedition, som N. skildrat i Redogörelse
för den svenska polarexpeditionen 1872–73
(i Bihang
till Vet.-akad:s handl., bd 2, n:r 18, 1875), voro,
liksom de föregående, betydande. Midsommartiden 1875
begaf N. sig å nyo, från Tromsö, på ishafsfärd. Det
gällde då Kariska hafvet, hvars farbarhet under
senhösten delvis blifvit ådagalagd af norska
fångstskeppare. Med en liten segelskuta, »Pröven»,
uppnådde också N. Jenisejs mynning, färdades derifrån
uppför floden och återvände landvägen genom Sibirien
och Ryssland, under det att expeditionens fartyg
lyckligt hemkom till Norge. N. har lemnat Redogörelse
för en expedition till Jenisej och Sibirien år 1875
i
Bihang till Vet.-akad:s handl. (bd 4, n:r 1, 1877) och
sammanfört de bref och telegram han under expeditionen
sände till O. Dickson, hvilken bekostade densamma,
i Svenska färden till Novaja Sembla och Jenisej
sommaren 1816
(1876). För att bevisa, att 1875
års färd icke var en ensam stående lyckträff,
utan att genom henne en ny handelsväg blifvit
öppnad till Sibirien, begaf N. sig i Juli 1870 med
ångaren »Ymer» från Trondhjem på nytt till Jenisejs
mynning. Äfven för denna, på omkr. en månad lyckligt
fullbordade resa, har N. lemnat Redogörelse i Bihang
till Vet-akad:s handl. (bd 4, n:r 11, 1877) samt i
Expéditions Suédoises de 1876 au Yénisséi (1877).

Dessa vunna framgångar bestämde N. att planlägga
ett nytt, ännu mera storartadt företag, hvilket ock
genom konung Oskar II:s, Dicksons och den sibiriske
köpmannen A. Sibiriakovs frikostiga understöd kunde
sättas i verket. På grund af den erfarenhet han
sjelf inhemtat och ett omsorgsfullt studium af äldre,
i synnerhet ryska undersökningar af Asiens nordkust
trodde N. sig kunna förklara, att det öppna farvatten,
hvilket två år å rad fört honom öfver det förut så
illa beryktade Kara-hafvet till Jenisejs mynning,
enligt all sannolikhet sträckte sig ända bort till
Beringssund, och att en kringsegling af Gamla verlden
således vore möjlig. Den 21 Juli 1878 lemnade N. med
tre fartyg och åtföljd af en fulltalig vetenskaplig
stab Tromsö. Den 1 Aug. nåddes Dicksons hamn vid
Jenisejs mynning; d. 19 i samma månad passerades
Asiens nordligaste udde, Kap Tsjeljuskin. Från
Lenaflodens mynning, der den lilla ångaren »Lena»
skilde sig frän expeditionens hufvudfartyg, fortsatte
detta, ångaren »Vega», förd af löjtnant Palander,
ensam sin äfventyrliga färd mot öster, tills det
d. 28 Sept. 1878, så godt som vid målet för sin färd,
instängdes af is nära byn Pitlekaj (67° 4’ n. br.,
173° 23’ v. lgd), belägen på Tsjuktsjerhalföns norra
kust. Den nödtvungna öfvervintringen blef emellertid
synnerligen rik på vigtiga vetenskapliga resultat. Den
18 Juli 1879 slapp »Vega» ur sitt isfängsel och
fortsatte färden österut genom Beringssund in uti
Stilla oceanen. Den 2 Sept. förkunnade telegrafen
från Jokohama i Japan, att nordostpassagen var
fullbordad. N:s hemfärd, hvarunder kortare besök
gjordes i Hongkong, Labuan, Singapur, Ceylon och
Aden, gick genom Sueskanalen och Medelhafvet samt
artade sig alltmera till ett fullständigt triumftåg
(Neapel, Lissabon, Paris, Köpenhamn), som fick
sin mest storartade afslutning i »Vegas» högtidliga
mottagande i Stockholm d. 24 April 1880. Expeditionens
chef öfverhopades med ärebetygelser af Europas flesta
regenter och vetenskapliga samfund samt utnämndes af
konung Oskar till friherre. Redogörelsen för färden
nedlade N. i ett verk (Vegas färd kring Asien och
Europa,
2 bd, 1880–81), som, utom på modersmålet,
samtidigt utgafs på tio olika språk (de ryska,
böhmiska och holländska öfversättningarna äro
emellertid ofullbordade). Resultaten af expeditionens
rent vetenskapliga forskningar äro offentliggjorda i
ett särskildt verk, Vega-expeditionens vetenskapliga
iakttagelser
(5 bd, 1882–87) och derjämte i ett
bihang till reseberättelsen, med titel Studier och
forskningar föranledda af mina resor i höga Norden

(1883), båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free