Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordinska samlingarna. Då biskop K. G. Nordins (se denne) handskriftssamling efter hans död hembjöds till Upsala universitet, trädde den mot universitetet altid så frikostige Karl Johan emellan, inköpte samlingen för 3,000 rdr bko och förärade den till universitetet - Nordiska aktiebanken för handel och industri, med hufvudkontor i Viborg, Finland - Nordiska kriget (Stora nordiska kriget) kallas den stora fejd, som under åren 1700-21 rasade mellan Sverige å ena sidan och Danmark, Ryssland och Polen-Sachsen samt senare derjämte England-Hannover och Preussen å den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in quarto, hvartill torde komma ungefär 300,
som ännu ej signerats. Samlingen, utan tvifvel den
största, som dittills någon enskild man i Sverige
åstadkommit, omfattar alla möjliga grenar af
vetenskap och literatur, hvaribland dock historia,
teologi, kyrkohistoria, undervisningsväsende och
språkvetenskap äro bäst representerade. Synnerligen
rik är afdelningen Svensk historia, inom hvilken
särskildt märkas många exemplar af Olaus Petris
krönika och af dennes efterföljare, såsom Rasmus
Ludvigsson m. fl.; finske ståthållaren G. Finckes
registratur å bref från Erik XIV; 3 volymer bref
från slutet af 1500- och början af 1600-talet af och
till medlemmar af oxenstiernska slägten; 1 volym Åke
Totts brefvexling; 31 volymer, omfattande k. rådet
grefve Nils Gyldenstolpes papper, i synnerhet
från den tid han var Karl XI:s sändebud i Haag,
m. m. Ibland Nordins egna papper saknas tyvärr
hans brefvexling. Af pergamentsbref funnos 252
stycken, hvaraf närmare 200 från medeltiden, och af
originalbref från Sveriges konungar eller regeringar
till och med Karl XII öfver 200: deremot fanns blott
en handskrift från medeltiden, en i 14:de seklet
skrifven bibel, märkvärdig derför att den tillhört
sjelfva ärkebiskopsstolen i Upsala. C. A.
Nordiska aktiebanken för handel och industri, med
hufvudkontor i Viborg, Finland, och filialer i de
flesta af Finlands städer, bildades 1873. Aktiekapital
8 mill. mark. Reservfonden uppgick d. 31 Dec. 1886
till 827,610 mark. Totalomsättningen under året
utgjorde 874,633,744 mark och bankens nettovinst
329,982 mark. A. G. F.
Nordiska kriget (Stora nordiska kriget) kallas den
stora fejd, som under åren 1700–21 rasade mellan
Sverige å ena sidan och Danmark, Ryssland och
Polen-Sachsen samt senare derjämte England-Hannover
och Preussen å den andra. Kriget hade till sin
närmaste historiska förutsättning det anfallsförbund,
som Peter I i Ryssland, August II i Polen-Sachsen
och Fredrik IV i Danmark trots officiella
försäkringar om vänskap mot Sverige under senare
hälften af 1699 bildade mot Karl XII i afsigt att
tillintetgöra Sveriges östersjövälde och dermed dess
stormaktsställning i norra Europa. Själen i förbundet
var tsar Peter, hvilken sträfvade efter att utvidga
sitt välde till stränderna af Östersjön. Att förbundet
efter långa och svåra underhandlingar, i hvilka den
mot Sverige hatfulle livländske adelsmannen R. Patkul
spelade en stor rol, verkligen kom till stånd, hade
sin grund i Karl XII:s holsteinska politik. Denna,
som gick ut på att kraftigt skydda Holstein-Gottorps
genom svensk hjelp vunna sjelfständiga ställning
gent emot Danmark, dref detta rike mot dess egen
vilja att söka stöd i en allians med Ryssland
och Polen. Signalen till krigets utbrott gafs af
August II genom ett försök att öfverrumpla Riga i
Febr. 1700. I Mars s. å. anföll konungen af Danmark
Karl XII:s svåger och bundsförvandt, hertig Fredrik
af Holstein-Gottorp. Först i slutet af Aug. utfärdade
tsar Peter i Moskva krigsförklaringen mot Sverige
och började d. 17 Sept. belägringen af Narva. Redan
innan detta skedde, hade Karl XII kommit till rätta
med danskarna. Svenskarnas landstigning på Själland,
möjliggjord genom Sveriges förbund (af d. 14 Maj
n. st. 1698, bekräftadt i Haag d. 23 Jan. n. st. 1700)
med sjömakterna England och Holland, tvang konungen af
Danmark att ingå förlikning med hertigen af Holstein
i Travendal d. 18 Aug. 1700 samt att skilja sig från
sina bundsförvandter tsar Peter och konung August. På
hösten öfvergick Karl XII till Livland och tågade med
en liten här mot ryssarna, slog dem i grund vid Narva
(d. 20 Nov. 1700) och befriade derigenom denna stad ifrån
belägring. Följande vår vände han sina vapen mot
August II, öfvergick Dünafloden (d. 9 Juli
1701) och slog omedelbart derefter en på andra
stranden af Düna uppställd här af sachsare
och ryssar. Inom kort var det svenska
området alldeles rensadt från fiender, och de
furstar, som öfverfallit Sverige, förklarade
sig villiga att sluta fred. Karl XII:S
förnämsta statsmän och generaler rådde ifrigt
dertill, och vänskapliga makter, såsom Frankrike,
kejsaren och England, erbjödo sin bemedling, ifriga
att återställa freden i norra Europa och
locka Sverige in i det spanska tronföljdskriget.
Det lider icke något tvifvel, att fred i det
ögonblicket låg i Sveriges välförstådda
intresse. Men denna insigt synes Karl XII
sjelf icke hafva egt, eller om han egde den,
stämde den icke öfverens med hans krigiska lynne och
hans personliga ovilja mot trolösa motståndare. Hans
oryggliga beslut, redan tidigt fattadt, var att
fortsätta kriget för att alldeles krossa sina fiender.
Till sitt första offer utsåg han sin frände August
II, hvilken han ville störta från Polens tron för
att sedan i förbund med Polen på allvar upptaga
striden med tsar Peter. »Afsättningsfejden mot
August II» kom att upptaga flere år af det nordiska
kriget (1702–06). Den utmärktes af strider och
underhandlingar i ständig vexling. Denna strid
blef på samma gång en polsk inbördesfejd, emedan
en del af den polska adeln, slägten Sapieha
m. fl., slöt sig till svenskarna, en annan del,
med slägten Oginski i spetsen, till konung August.
Den gjorde Polen till ett utarmadt land, till en
tummelplats, der vän och fiende, svenskar, ryssar,
sachsare och polacker, om hvarandra pröfvade verkan af
sina vapen, sitt guld och sina diplomatiska
konstgrepp. Sjelfva kriget blef för Karl XII
och hans krigare en rad af lysande framgångar.
De mest bekanta af dessa voro slaget vid
Klissow (d. 9 Juli 1702). träffningen vid
Pultusk (d. 21 April 1703), eröfringen af Thorn
(d. 3 Okt. 1703) och slaget vid Fraustadt (d. 3
Febr. 1706). De diplomatiska underhandlingarna å
Sveriges sida afsågo att stärka och befästa det
svenska partiet af landsförrädiska polacker samt att
genomdrifva Augusts afsättning och åvägabringa
ett nytt konungaval efter Karl XII:s sinne. Äfven det
arbetet hade sin framgång. På en riksdag i
Varsjav förklarades den polska tronen ledig (d.
6 Febr. 1704), och på Karl XII:s förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
