Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska sjuårskriget kallas det krig mellan Sverige å ena samt Danmark, Lybeck och Polen å andrda sidan, som fördes åren 1563-70 - Nordiska språk (skandinaviska språk), de sinsemellan nära beslägtade språk, som talas och talats af den germanaska befolkningen i Skandinavien och i de trakter utom Skandinavien, som derifrån helt eller delvis befolkats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sverige och Fredrik II i Danmark. Dertill kom, att
Erik i början af sin regering korsade Danmarks planer
att vinna den sönderfallande Svärdsriddareordens land
(Östersjöprovinserna) samt sjelf vann ett af dem,
Estland. Visserligen fördes en del underhandlingar
för att förekomma fredsbrott, men dessa torde knappt
å någondera sidan hafva varit allvarligt menade. När
i Febr. 1563 några svenska sändebud, som skickats
till Hessen för att underhandla om Eriks giftermål
med prinsessan Kristina, qvarhöllos i Köpenhamn,
var kriget oundvikligt, hälst Erik ungefår samtidigt
nekade bortlägga Danmarks och Norges vapen, som han
upptagit i sitt. Lybeck, uppbragt öfver de hinder
Erik lade för dess handel på Ryssland, slöt d. 13 Juni
s. å. förbund med Danmark, och Polen, som äfvenledes
ville lägga Östersjöprovinserna under sig, följde
exemplet på hösten. Krigsrörelserna började i Maj,
då en dansk flotta under J. Brockenhuus seglade in
åt Östersjön. Vid Bornholm träffade hon d. 30 Maj
den svenska under J. Bagge och – utan att krig ännu
förklarats – mottog denna med skarpa skott. En strid
uppstod, som slutade med danskarnas nederlag. Några
tyska furstar sökte ännu medla, men på ett till
Rostock utlyst möte infunno sig inga svenska
ombud. Den 13 Aug. uppsades i Stockholm freden
af Danmark och Lybeck. Samma månad angrep Fredrik
Elfsborg, som d. 4 Sept. föll i hans händer. Dermed
var Sverige afskuret från Nordsjön. Erik angrep i
stället Halmstad, ehuru utan resultat; men sedan
konungen lemnat armén, blef denna under C. de
Mornays befäl slagen af danskarna vid Mared. Till
sjös levererades d. 11 Sept. en oafgjord strid vid
Öland, hvarpå krigsrörelserna afstannade. År 1564
intogo svenskarna under Claude Collart Jämtland
och Herjedalen samt Trondhjems län, hvilket senare
dock snart åter förlorades. Ett infall i Bohus
län misslyckades. I Aug. inföll Erik i Bleking,
som härjades på ett rysligt sätt, men som snart
återtogs af danskarna, hvilka äfven härjade i
Småland. Ett liknande plundringståg gjordes äfven
till Norge. Till sjös kom det d. 30 Maj till en strid
mellan svenskarna under J. Bagge och danskarna under
Herluf Trolle mellan Gotland och Öland. Bagge blef
fången, men striden var oafgjord. I Aug. blef Klas
Kristersson Horn öfverbefälhafvare. Han slog danskarna
vid Ölands norra udde d. 14 Aug. I början af 1565
inföll Horn i Halland och Skåne, och samtidigt gjordes
flere fruktlösa angrepp mot Bohus län. Danskarna åter
brände gamla Lödöse i Vestergötland. Mot dem tågade
Erik sjelf, ehuru han snart lemnade befälet åt Nils
Boije, som d. 28 Aug. tog Varberg. Deremot lyckades
danskarna under D. Rantzau slå svenska armén under
Jakob Hästesko vid Axtorna d. 20 Okt. Till sjös gick
det bättre. Horn jagade en dansk-lybsk flotta mot
tyska kusten, der den till stor del förstördes. Sedan
lade han sig i Sundet och uppbar der tullen. En tid
senare levererade han ett lyckligt slag vid Bu-chow på
mecklenburgska kusten, härjade Möen och slog danskarna
vid Bornholm d. 7 Juli.
Derefter var den svenska flottan obestridd herre
i Östersjön. I Jan. 1566 gjorde svenskarna ett
infall i Skåne, men hufvudanfallet riktades mot
Bohus, som likväl ej kunde intagas. Rantzau härjade
deremot grundligt i Vestergötland. Till sjös hade
svenskarna fortfarande framgång. Horn tog åter
tull i Öresund, utan att danskarna kunde hindra
det. Derpå sammandrabbade han med den dansk-lybska
flottan vid Öland, d. 26 Juli, hvarefter denna blef
alldeles förstörd af en storm. Horn, som nu kallades
att öfvertaga befälet till lands, dog emellertid
d. 9 Sept. År 1567 började med ett infall i Norge,
der Hamar togs och Akershus fåfängt belägrades. På
våren utbröt Eriks vansinne, hvilket förlamade den
svenska krigföringen. Äfven danskarna voro utmattade
och gjorde ej något allvarligt anfall förr än i Okt.,
då Rantzau inföll med omkr. 4,000 man i Småland
och Östergötland, dit han kom i Nov., och der han
härjade Vadstena, Norrköping och Skeninge. Ett
försök att afskära honom återvägen öfver Holveden
misslyckades, och i midten af Febr. 1568 återkom
han till Halland. Under detta år inträffade Eriks
afsättning, och kriget fick hvila äfven från dansk
sida. Underhandlingar, som redan under Eriks tid
påbörjats, fortsattes och ledde d. 18 Nov. 1568
till ett fördrag i Roskilde, som dock förkastades
af svenskarna. 1569 bröt krig åter ut. Danskarna
angrepo Varberg, som också återtogs d. 13 Nov. Denna
förlust motvägdes icke af svenskarnas härjningar
i Skåne. Fredsunderhandlingarna togo då ny fart. I
Juli 1570 samlades en fredskongress i Stettin, och
der slöts freden d. 13 Dec. 1570. Danske konungen
afstod sina anspråk på Sverige, liksom den svenske
på de dansk-norska landskapen och på Gotland,
hvilken ö då i kyrkligt hänseende skildes från
Linköpings stift, liksom Jämtland och Herjedalen
från Upsala. Svenskarna skulle återlösa Elfsborg
med 150,000 rdr. Tvisten om tre kronor uppsköts
till framtida underhandlingar. Äfven rörande
sjöfarten på Estland, der under hela kriget strider
förts med Danmarks bundsförvandter, polackerna,
förekommo vissa bestämmelser. Slutligen stadgades,
att Lybeck skulle erhålla 75,000 rdr af Sverige,
hvilket dock aldrig skedde. – Jfr Fr. Westling: »Det
nordiska sjuårskrigets historia» (2 dlr, 1879- 80).
J. Fr. N.
Nordiska språk (skandinaviska språk), de sinsemellan
nära beslägtade språk, som talas och talats af den
germanska befolkningen i Skandinavien och i de trakter
utom Skandinavien, som derifrån helt eller delvis
befolkats. Det skandinaviska språkområdet utgöres
för närvarande af: Sverige utom den nordligaste
delen (Lappland och inre delarna af Vesterbotten,
der finska och lappska uteslutande eller öfvervägande
talas); de svensktalande delarna af Finlands vestra
och södra kust och skärgård samt Åland; en liten
svenskspråkig bit af Estlands kust samt (delvis) de
estländska öarna Dagö, Nargö, Nukkö, Ormsö och Rågö;
den från Dagö koloniserade byn Gammalsvenskby i södra
Ryssland (guvern. Cherson); den till Livland hörande
ön Runö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
