- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1325-1326

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmann, Alexander von - Nordmannatågen. Se Vikingatåg - Nordmarck, Zacharias - Nordmark. 1. Socken i Värmlands län - Nordmark. 2. Härad i Värmlands län - Nordmark. 3. Kontrakt i Karlstads stift - Nordmarken är namnet på ett vidsträckt, med Krokskoven sammanhängande skogsbälte i Akershus amt, n. om Kristiania - Nordmarks grufvor, belägna i Nordmarks socken, Fernebo härad, Värmland - Nordmän (Med. Lat. nordmanni, nortmanni, normanni) kallades under medeltiden, efter vikingatågens l. nordmannatågens begynnelse (8:de årh.), de skandinaviska krigareflockar - Nordmöre, fögderi i Romsdals amt i Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1849 utnämndes han till professor i naturalhistorien
vid universitetet i Helsingfors. När denna
professur sedermera delades, blef N. 1852 professor
i zoologi. Från detta ämbete afgick han som emeritus
1866 och afled d. 25 Juni s. å. – N. utvecklade som
författare en ganska stor produktivitet, särskildt på
det zoologiska området. Förutom ett betydande antal
smärre afhandlingar i vetenskapliga tidskrifter
utgaf han följande större arbeten: Mikrographische
beiträge zur naturgeschichte der wirbellosen thiere

(Berlin 1832), 3:dje delen af »Voyage dans la Russie
méridionale et la Crimée, exécuté en 1837 sous la
direction de M. Anatole de Demidov» (Paris 1840,
innehållande Observations sur la faune pontique),
afdelningen Entozoa i Lamarcks »Histoire naturelle
des animaux sans vertèbres» etc. (2:e édit. par
G. P. Deshayes et H. Milne Edwards, Tom. 3, Paris
1840), Symbolae ad monographiam Staphylinorum
(Petersburg 1845), Versuch einer natur- und
entwickelungsgeschichte des Tergipes Edwardsii

(Petersburg 1845) och Palaeontologie Südrusslands
(I–IV, Helsingf. 1858–1860). – N. var medlem af en
mängd vetenskapliga föreningar och lärda samfund,
bland hvilka här må nämnas endast l’Institut de
France. A. J. Mgrn.

Nordmannatågen. Se Vikingatåg.

Nordmarck, Zacharias, fysiker och astronom, född i
Luleå d. 29 Okt. (g. st.) 1751, student i Upsala
1767, begaf sig följande året till Stockholm,
der han aflade landtmäteriexamen och 1769 blef
t. f. inspektor för mått och vigt. Han blef filos.
doktor i Upsala 1776, docent i astronomi s. å. och
observatör 1782 samt utnämndes till professor i fysik
i Greifswald 1783. Derifrån befordrades han till
samma professur i Upsala 1787, erhöll afsked såsom
emeritus 1827 och afled i Upsala d. 26 Juni 1828. Han
blef ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala 1784,
Vetenskapsakademien 1786 och Philos. soc. i Filadelfia
1822. – N:s författareverksamhet berör samtliga
de matematiska vetenskapsgrenarna. Inom den rena
matematiken behandlade han bl. a. eqvationsteorien,
läran om linier af tredje ordningen och
infinitesimalkalkylen. Ingen af hans afhandlingar
innehåller dock något resultat af större värde. Hans
astronomiska skrifter behandla företrädesvis problem
af mera praktisk betydelse, t. ex. sättet att bestämma
en komets heliocentriska läge och anomalia vera. Inom
fysiken egnade han uppsatser åt frågan om enkla
ljusstrålars värme och åt strålbrytningen. I ett
presidietal (1808) sysselsatte han sig utförligt
med frågan om giltigheten af ändamålsorsaker
(causae finales) inom fysiken och visade genom
exempel, att dessa i alla händelser måste med den
yttersta försigtighet användas inom vetenskapen. Inom
mekaniken egnade han både teoretiska och praktiska
undersökningar åt läran om fluidas motstånd. Han ledde
från 1812 de hydrauliska försöken vid Falu grufva
och fann genom de anställda experimenten, att den
gamla teorien var i behof af förbättring. I flere
afhandlingar, särskildt i Principes d’une nouvelle
théorie de la résistance des fluides
(Petersburg
1808), sökte han derför
framställa en ny teori, hvarvid han gaf en ny
form åt uttrycket för friktionen och i
utvecklingarna tog särskild hänsyn till krökningsradien
för den fasta kroppens buktiga yta. – N:s
afhandlingar äro till större delen införda i
Vetenskapsakademiens och Vetenskapssocietetens
publikationer. För öfrigt presiderade han för ett
70-tal akademiska disputationer, som behandla
speciella frågor ur mekaniken och fysiken, och
hvilka, utan att innehålla något egentligt nytt,
synas varit väl afpassade för ändamålet. Också
var N. ansedd såsom en framstående lärare på
grund af sitt tydliga, klara och lättfattliga
framställningssätt.
G. E.

Nordmark. 1. Socken i Värmlands län,
Fernebo härad. Areal 25,043 har. 2,889
innev. (1886). N. utgör ett regalt pastorat af
3:dje kl., Karlstads stift, Nyeds kontrakt. Inom
socknen ligga Nordmarks grufvor. – 2.
Härad i Värmlands län, utgör Nordmarks
domsaga och Nordmarks fögderi samt omfattar
socknarna Sillerud, Holmedal, Vestra Fogelvik,
Töcksmark, Östervallskog, Karlanda, Blomskog,
Trankil, Silbodal, Skillingemark och Jernskog.
Areal 2,062 qvkm. 22,419 innev. (1886). –
3. Kontrakt i Karlstads stift, omfattar de fyra
pastoraten Holmedal med Karlanda, Töcksmark,
Östervallskog och Vestra Fogelvik; Blomskog
med Trankil, Torrskog och Vårvik; Sillerud;
Silbodal. Areal 1,911 qvkm. 22,102 innev.
(1886).

Nordmarken är namnet på ett vidsträckt, med
Krokskoven sammanhängande skogsbälte i Akershus
amt, n. om Kristiania. Det skiljer Akersdalen
och Kristianiafjorden från Buskeruds och
Kristians amt. I n. sammanhänger N. med en
annan skog, Hadelands almenning. Höjden
öfver hafvet vexlar mellan 400 och
700 m.
Y. N.

Nordmarks grufvor, belägna i Nordmarks
socken, Fernebo härad, Värmland, 1,5 mil n. om
Filipstad, hafva sedan urminnes tid varit
bearbetade. De omnämnas första gången i en 1658
afgifven bergsrelation och kallas redan då gamla.
De äldsta grufvorna äro Storgrufvan och
Gröngrufvan. Under 1700-talet upptogs en mängd
andra grufvor. Malmerna, svartmalm af god
beskaffenhet, förekomma i ett skålformigt böjdt
lager af grönskarn, omgifvet på yttre sidan af
granulit och inneslutande en kalkstensbildning.
Malmformationen öfvertväras af flere diabasgångar.
Grufvorna hafva uppnått ansenliga djup.
Malmbrytningen år 1885, då endast en grufva
arbetades, var 12,395 ton.
Th. N-m.

Nordmän (Med. Lat. nordmanni, nortmanni,
normanni
) kallades under medeltiden, efter
vikingatågens l. nordmannatågens begynnelse (8:de
årh.), de skandinaviska krigareflockar, som med
sina härjningar hemsökte vestra och södra
Europa. Se vidare Vikingatåg.

Nordmöre, fögderi i Romsdals amt i Norge,
bildar tillika ett sorenskriveri och omfattar 14
härad. Areal 6,051 qvkm. 36,766 innev. (1875).
Fastlandsdelen utbreder sig kring Sundals- och
Stangviksfjordarna med de från dem utgående
dalsänkningarna, af hvilka de ansenligaste äro
Surendalen och Sundalen, den sistnämnda en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free