Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordvest-territoriet (Eng. Nort-west territory) var till en början den obestämda allmänna benämningen på hela den del af Britiska Nord-Amerika, som ligger n. v. om provinserna vid S:t Lawrenceviken och till största delen består af de forna Hudson-bay-landen - Nord-Östersjö-kanalen, en äfven för de största krigsfartyg tillgänglig kanal, kommer att förena Elbemynningen med Kielviken - Nore, urspr., inom den nordiska mytologien, namn på en dvärg, har i nyare literatur blifvit en personifikation af Norge, liksom Svea af Sverige - Noree, Adolf Gotthard - Noreja. Se Noricum - Norfolk. 1. Grefskap i östra England - Norfolk. 2. Stad i nord-amerikanska staten Virginia - Norfolk. 3. Ö i vestra delen af Stila hafvet mellan Nya Kaledonien och Nya Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organiserade området i n. v., utan om allt icke
organiseradt land i Britiska Nord-Amerika, således
äfven medräknadt Labrador.
Nord-Östersjö-kanalen, en äfven för de största
krigsfartyg tillgänglig kanal, kommer att förena
Elbemynningen med Kielviken. Vid Holtenau i
närheten af Kiel lades högtidligen i kejsarens
närvaro d. 3 Juni 1887 grundstenen till den första
slussen i kanalen. Om kanalens dimensioner se
Kiel-viken. Byggnadskostnaderna hafva beräknats
till 150 mill. mark, deraf Preussen redan erlagt 50
mill. Det öfriga bestrides af Tyska riket. Arbetet
anses kräfva en tid af 8 år.
Nore, urspr., inom den nordiska mytologien, namn
på en dvärg, har i nyare literatur blifvit en
personifikation af Norge, liksom Svea af Sverige.
Th. W.
Noreen [-ren], Adolf Gotthard, språkforskare,
universitetslärare, född i Östra Emtervik i Värmland
d. 13 Mars 1854, blef student i Upsala 1871,
filos. doktor 1877 och s. å. docent i nordiska
språk vid Upsala universitet. I hans med filos.
fakultetens större pris belönade gradualdisputation,
Fryksdalsmålets ljudlära (1877), som följdes af en
Ordbok öfver fryksdalsmålet (1878), behandlades för
första gången ett svenskt folkmål med tillgodogörande
af den nyare språkvetenskapens historiska och
fonetiska hjelpmedel. Senare har N. på samma
utmärkta sätt (i Svenska landsmålsföreningarnas
tidskr.) behandlat Dalbymålet. (1879 och 1881),
Fårömålet (1879 och 1881) samt, på uppdrag
af Svenska akademien, Dalmålet (1881–83) och
samlat material till en jämförande behandling
af de svensk-norska gränsmålen. Det har hittills
företrädesvis varit ljudläran, som tilldragit sig
hans uppmärksamhet. Allmän-nordiska problem har
han behandlat i profföreläsningen Om behandlingen
af lång vokal i förbindelse med följande lång
konsonant i de östnordiska språken (1880, i
Ups. univ. årsskr.) samt i flere tidskriftsartiklar,
bland hvilka särskildt må nämnas De nordiska
språkens nasalerade vokaler (i »Arkiv for nordisk
filologi», bd III, 1886). N. är en fyndig och
lycklig etymolog (Om orddubletter i nysvenskan,
i »Språkvetensk. sällskapets i Upsala förhandl.,
Sept. 1882–Maj 1885», 1886). För öfrigt har han
sysselsatt sig äfven med frågor af mera principiel
natur: Något om ord och ordklasser (1879, i
»Nord. tidskr.») och Om språkriktighet (1885,
i »Nord. tidskr.»). I den senare afhandlingen
häfdar han med framgång en rationel uppfattning
af språket gent emot en ensidigt historisk eller
naturvetenskaplig. N. har också skrifvit ett par
grammatiska läroböcker: Svensk språklära (I, 1881,
tills. med E. Schwartz) och Altisländische und
altnorwegische grammatik (Halle 1884), f. n. den
bästa framställningen i ämnet, och han förbereder
en fornsvensk (och forngutnisk) grammatik. I
»Encyclopaedia britannica» har han författat artikeln
Scandinavian languages (1886), hvilken äfven utgifvits
på svenska: De nordiska språken (1887). Dessutom
finnas af honom i »Nordisk Familjebok» flere
språkvetenskapliga uppsatser, bl. a. art. Gotlands
folkspråk, Ljudlag och Ljudskridning.
Slutligen har han (tills. med E. Schwartz) utgifvit en
normaliserad uppl. af den äldre vestgötalagens
text (1876) samt i »Skrifter utgifna af
Svenska literatursällskapet» publicerat tvänne
vigtiga, dittills otryckta källskrifter för den
svenska literatur- och språkhistorien, nämligen
Sam. Columbus’ »En svensk ordeskötsel» (1881, tills,
med G. Stjernström), med en af N. författad och
äfven separat utgifven inledning rörande 1600-talets
språkbruk, och »1500- och 1600-talens visböcker»
(1884–85, tills. med H. Schack). – 1883–85 utgaf N. i
Upsala »Nordisk revy, tidning för vetenskaplig kritik
och universitets-angelägenheter». Som ordförande
i Rättstavningssällskapet och författare af dess
Rättstavningslära invecklades han 1886 i en häftig
polemik med prof. E. Tegnér i Lund. Sedan N. under
flere år på ett förtjenstfullt sätt förestått
professur, dels i svenska, dels i nordiska språk,
blef han i Sept. 1887 ordin. innehafvare af lärostolen
i det senare ämnet.
Noreja. Se Noricum.
Norfolk [nårfåk]. 1. Grefskap i östra England,
omgifvet af grefskaperi Suffolk, Cambridge och
Lincoln samt Nordsjön. Areal 5,488 qvkm. 444,749
innev. (1881). Kusten är till större delen jämn
och låg, utan några vikar, samt utsatt för hafvets
åverkan. Det inre landet är en vågig slätt, med några
oansenliga kalkhöjder i n. och n. v. Utmed gränsen
mot Cambridge ligga sanka marker (fens). Hufvudfloder
äro Vare, med de segelbara bifloderna Bure, Wensum
och Waveney, samt Ouse. Omkr. 80 proc. af arealen
äro odlad mark. Jordbruk och ladugårdsskötsel
äro högt uppdrifna. Vid Varmouth idkas ett af de
mest gifvande sillfisken i England. Industrien är
tämligen obetydlig. Hufvudstad: Norwich. – 2. Stad i
nord-amerikanska staten Virginia, på norra stranden af
Elizabeth river, vid dess förening med James river,
midt emot Portsmouth. 21,966 innev. (1880). Staden
ligger vid ändpunkten för tvänne jernvägslinier
och flere kanaler (bl. a. kanalen genom Dismal
Swamp till Albemarlesundet) samt står i regulier
ångbåtsförbindelse med Baltimore, Filadelfia,
New York m. fl. städer. Stor export af bomull,
frukter, ostron, majs, hvete och socker. Vid
inbördes krigets utbrott (1861) var N. sydstaternas
förnämsta flottstation, men skeppen och
skeppsvarfvet förstördes snart, och sjelfva staden besattes
af förbundstrupperna i Maj 1862. Utanför N. ligger
Hampton-Roads, minnesvärd genom Merrimacs och Monitors
strid d. 9 Mars 1862 (se Hampton 2). – 3. Ö i vestra
delen af Stilla hafvet mellan Nya Kaledonien och
Nya Zeeland, under 29° 3’ 45" s. br. och 167° 58’
6" ö. lgd. Areal 43,5 (officielt 35) qvkm. Ön är
med sin höga klippstrand mycket svårtillgänglig;
den har i allmänhet en höjd af 120 m. öfver
hafvet, men stiger i Mount Pitt i n. v. till 317
m. Jorden består af vittrad basalt och är mycket
bördig. Vigtigaste näringsväxten äro batater,
men derjämte frambringar ön en mängd fruktsorter,
jams, majs m. fl. sädesslag. Omkr. 400 har på vestra
sidan tillhöra den af biskop Patteson 1867 grundade
missionsstationen, der 150 melanesiska gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
