- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1343-1344

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skönhet berömda landskapet Ringerike omkring den insjö,
hvars särskilda delar bära namnen Tyrifjorden,
Holsfjorden
och Stensfjorden. Nedanför Ringerike
samla sig dalarna i landskapen Moduin, Eker och
Lier. I Modum utmynna också tvänne större dalar,
hvilka tämligen parallelt med Valdres mot v. intränga
bland fjällen, nämligen Hallingdal i ö. och Sigdal
i v. Den förre skiljes från Valdres genom en låg,
till stor del skogklädd platå, med stora sjöar och
breda elfvar, samt endast i n. försedd med några
högre fjälltoppar (t. ex. Jökuleggen, 1,914 m.,
på Filefjeld). Vesterut från Hallingdal ligger den
stora isbrän Hardanger- l. Hallingjökeln (1,993
m.). Vester om Sigdal sträcker sig Numedalen,
hvilken liksom Hallingdal intränger i den af många
sjöar och elfvar genomskurna, 1,250 m. öfver hafvet
liggande fjällplatån Hardangervidda. Denna närmar
sig i v. fjordarna, begränsas i n. af
Hallingskarven och Hardangerjökeln och öfvergår söderut efter
hand i de lägre platåer, »heier», som uppfylla denna
del af landet. Mera österut sträcker sig det af
en mängd dalar genomfårade Thelemarken, med stora
sjöar och fjäll af måttlig höjd, utom i det inre,
Öfre Theleinarken, der bl. a. Gausta, en väldig
kägla af lösa stenblock, södra N:s högsta fjäll,
stiger upp till 1,884 m. Mellan Thelemarken och
hafvet ligger Bamle, ett vackert kustparti med låga
fjäll och stora skogar, i hvilket Skiensfjorden skär
sig in. Mellan denna och Drammensfjorden utbreda
sig de s. k. grefskapen Laurvik och Jarlsberg,
hvilka höra till landets bördigaste och bäst odlade
nejder. Från Langesund vid inloppet till Skiensfjorden
och vesterut till Lindesnaes bildar kusten utmed
Skagerak en tämligen jämn båge, endast tandad genom
smärre vikar och till större delen skyddad af en
skärgård. Vester om Lindesnæs böjer kusten af mot
n. v. med bibehållande af samma karakter, ehuru
fjordarna tilltaga i storlek, såsom Listerfjorden
och dess fortsättning Feddefjorden. Skärgården blir
nu glesare och kusten högre, men på samma gång
brytes dess bergnatur af flere låglandspartier,
Lister och Jæderen, hvilka visa större slägttycke
med kusterna af Holland och Jylland än med det öfriga
N. Innanför denna båge, mellan städerna Langesund i
ö. och Stavanger i v., upptages landet mestadels af
låga platåer, heier, hvilkas höjd vexlar mellan 300
och 800 m. Mellan dessa ligga rymliga dalar, såsom
den långa Sætersdalen, Mandalen, Siredalen. S. v. om
den sistnämnda sammanfattas de större och smärre
dalarna under namnet Dalerne, som sträcker sig
bort mot Buknfjordens sydliga armar. Vid Stavanger
börjar den stora fjordbildningen, och landskapet
antager dermed den karakter, som sedan är utmärkande
för hela vestkusten. Landet är till ytterlighet
klufvet och söndersprängdt. De stora fjordarna med
sina förgreningar intränga öfverallt och omgifvas
af höga fjäll, hvilka på sina ställen bära stora
ismassor och resa sig omedelbart ur hafvet till en
höjd af 2,000 m. I väldiga forsar störta elfvarna
utför bergväggarna, under det att ett
mildt klimat kläder dessa med en särdeles rik
vegetation. Det är denna del af N., som under sista
tiden vunnit så stort rykte för naturskönhet och
börjat täfla med Schweiz såsom målet för europeiska
resandes besök. Fjordarna börja vid Stavanger med den
af landskapet Ryfylke omgifna Buknfjorden, en stor
och rymlig bassäng, af hvars många armar må nämnas
Hölefjorden och dess långa sidogren, den trånga och
af branta fjäll omgifna Lysefjorden. Blott en enda
dal af större längd utmynnar i dessa armar, nämligen
Suledal, omgifven af en natur af mycket storartad
karakter. På norra sidan sänker sig landskapet och
bildar derigenom en öfvergång till nästa fjord,
Bömmelfjorden, hvars inre, midt i en storartad
och leende natur belägna del benämnes
Hardangerfjorden. Omkring densamma ligga landskapen Söndhordeland
och Hardanger. Yttre delen af fjorden omgifves
af flere större öar, såsom Bömmeln, Stordöen
och Tysnesö samt en mängd smärre. Den stora
halfön mellan Bömmelfjorden och ett par af fjordens
största armar, Aakre- och Sörfjordarna, utgöres af en
väldig fjällbyggnad, som når en höjd af 1,654 m. och
bär på sin rygg en af landets största isbräer, den
i tre delar splittrade Folgefonnen. Innanför
Sörfjorden ligger Hardangervidda. Norr om
Hardangerfjorden och skyddad af en skärgård, i
hvilken märkas de stora, men jämförelsevis låga
öarna Store Sartorö, Askö, Holsenö och Radö,
sträcker sig en kust, som saknar större fjordar, men
likväl är mycket sönderskuren. Landskapet, som här
heter Nordhordeland, har vid Bergen en inskärning,
Byfjorden, hvilken står i förbindelse med de Osterö
omgifvande Sör- och Osterfjordarna. Innanför den
sistnämnda går en af vestra N:s största dalar, Voss,
som på sina ställen, särskildt kring Vossevarigen,
är ganska bred och genom två låga pass, i s. Skjervet
(261 m.) och i n. Stalheimsberget (342 m.), står i
omedelbar förbindelse med Hardanger och Sogn. Norr
om Osterfjorden uppträder fjordbildningen med
stor styrka. Sålunda märkas Lygrefjorden,
Fensfjorden
och Gulen. Norr om Gulen bildar hafvet
en rymlig bassäng, Sognesjön, hvilken på norra
sidan begränsas af den låga ögruppen Sulen och
fortsättes af Sognefjorden, den längsta i hela
N. (141 km.), omgifven af branta och höga fjäll,
mellan hvilka fjorden söker sig in med en mängd
armar. Det omgifvande landskapet, Sogn, bär i sitt
inre en väldig fjällmassa, hvars toppar, Steganosi
(1,726 m.), Blaaskavlen (1,773 m.), Blejen (1,694
m.) m. fl., på södra sidan skjuta omedelbart upp
ur hafvet. Norra sidan af Sognefjorden utmärker
sig genom vidsträckta isbräer. Främst bland alla
icke blott N:s, utan hela Europas fastlandsbräer
kommer Jostedalsbräen, som skjuter upp ända till
2,077 m., en höjd, som uppnås af flere tinnar i
dess närhet. Till Jostedalsbräen sluter sig en hel
samling andrå bräer af vexlande storlek. Tillsammans
är det ett ofantligt stort område, som täckes af den
eviga isen och snön. Jostedalsbräen sjelf sänker sig
ned i dalarna med isarmar, som ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free