- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1345-1346

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nå en ansenlig längd, en och annan 15 km. Några
af dem tränga ända ned mot hafvet till en höjd af
endast 100 m. Kustlandet v. om detta islandskap
heter Söndfjord. Från Sulen räknadt ligger framför
kusten en skärgård, hufvudsakligen medelstora öar,
såsom Atleön (38 qvkm.). Norr om denna träffas norska
fastlandets vestligaste punkt, Stavenæs, och utanför
ligga öarna Alden (»Norske hesten») och Værö med
Buland, hela N:s vestligaste punkt. Söder om Buland
intränger Bu- eller Aspöfjorden, som fortsättes i
Dalsfjorden. Nordligare träffas Stavfjorden med sin
fortsättning Fördefjorden. Landskapet Söndfjord
har att uppvisa flere längre dalar (Holmedal,
Förde och Jölster). Endast mot Jostedalsbräen har
det sammanhängande större höjder, under det att
i v. äfven de högsta topparna sällan nå högre än
700–800 m. Längst i n. inom Söndfjords gränser ligga
några stora bergiga öar, Fröiöen och Bremanger. Midt
emot på fastlandet utbreder sig en väldig, föga känd
isbrä, som ännu saknar ett gemensamt namn och icke
tyckes utsända någon betydligare sidoarm. Dess
vestligaste punkt är Hjelmen (1,217 m.), dess
högsta topp Gjegnalunden (1,723 m.). Norr derom
intränger den 74 km. långa fjord, som i sina olika
delar bär olika namn och som med ett geografiskt
kollektivnamn kan kallas Nordfjorden, hvilket också
är benämningen på det omgifvande landskapet. I
landskapets inre sträcka sig de tre bekanta dalarna
Olden, Loen och Stryn, hvilka stöta omedelbart till
Jostedalsbräen. Man träffar här väldiga bergshöjder,
hvilka stupa nästan lodrätt ned i de insjöar, som
till en del upptaga dalarnas botten. Det finnes få
ställen, der den norska naturen i så hög grad som i
dessa fjordar och dalar utvecklar hela sin karakter
af på samma gång storslagenhet och täckhet. Till
Nordfjord stöter i n. landskapet Söndmöre, som hör
till de mest splittrade kustpartier i N. Som ett
väldigt gränsmärke mellan landet vestanfjälls och
nordanfjälls skjuter halfön Statland ut i hafvet,
som der på en sträcka saknar hvarje spår af skärgård,
och slutar i Stat med de tvänne uddarna Kjaerringen
(502 m.) och Staalet. Något nordligare vidtager
likväl åter en rad större öar utmed kusten,
Gurskö, Hareidland, Oksenö m. fl. Den största fjorden i
Söndmöre ligger längst i n. och intränger från hafvet
under namn af Bredsund, hvarefter den under sitt
fortsatta lopp benämnes Sulefjorden, Storfjorden
med en åt s. inskjutande arm, Hjörendfjorden,
och slutligen Sunelvsfjorden. Från Sunelvsfjorden
utgå mot ö. Norddalsfjorden, som fortsättes i den
vilda Tafjorden, och Geirangerfjorden, en af N:s
märkligaste fjordar. I synnerhet mellersta och inre
delarna af Söndmöre utmärka sig genom sina höga och
splittrade fjäll, som nå en höjd af ända till 1,600
m. Söndmöre är en verklig alptrakt utmed hafvet, ehuru
det saknar de stora ismassor, som träffas längre i
s. Öfver hufvud taget äro isbräerna sedermera få på
en ganska lång sträcka mot n. Söndmöre öfvergår utan
skarpa gränser i Romsdalen, hvars
med samma namn utmärkta dalsänkning, som
genomflytes af Rauma, stöter intill fjällen i
Gudbrandsdalen. Romsdalen, liksom Söndmöre en
storartad alptrakt vid hafvet, sluter sig omkring
en större hufvudfjord, Moldefjorden, med många
förgreningar, den sydligaste Romsdalsfjorden. Utanför
inloppet ligga flere större och smärre öar, såsom
Mien, Oterö och Gorsen. I den yttre delen af
landskapet finnas jämnare trakter, men i det inre
lefver befolkningen vanligen sammanträngd i de dalar,
som stryka uppåt landet. De största af dessa äro den
egentliga Romsdalen och Eikisdalen, båda genom sina
resliga, ända till 2,000 m. höga pittoreska fjäll
tillhörande landets vackraste trakter. Särskildt må
nämnas Karitind (1,967 m.), det stolta gränsmärket
emellan Söndmöre, Romsdalen och Gudbrandsdalen, och
Pyteggen (1,983 m.). Ute vid kusten ligger udden
Stemshesten såsom gränsmärke mellan Romsdalen och
landskapet Nordmöre, som i det hela taget bär samma
karakter som Romsdalen. Äfven här skyddas kusten af
stora öar: Averön, Frædö, Tusteren, Ertvaagö och
Smölen. Innanför dessa skära tvänne fjordar in i
sydöstlig riktning, nämligen Thingvoldfjorden, som
i sitt inre bär namnet Sundalsfjorden,
och den mycket utgrenade Halsefjorden, som längre in
kallas Stangvikfjorden. De högsta fjälltopparna på
Nordmöre förekomma längs den. stora Sundalen, hvarest
bergmassorna löpa samman med norra delen af Dovres
platå. Kusten n. om Nordmöre hör till landskapet
Fosen, hvilket sträcker sig till
Trondhjemsfjorden och ännu mycket nordligare. Utanför ligga
öarna Hiteren och Fröiöen och på innersidan
utbreder sig den långa Hevnefjord. Landet är
uppfyldt af medelhöga fjäll. Något n. om Hiteren
går den 130 km. långa Trondhjemsfjorden in i
landet, vid sitt inlopp i n. v. skyddad af halfön
Örlandet. Trondhjemsfjorden utsänder flere armar och
omgifves af stora fjällmassor, men dessa nå endast
sällan samma höjd som bergen söderut. En hel annan
karakter hafva de landskap, som omgifva fjorden i
n. och s. Två smala dalar, Orkedalen och Guldalen,
leda söderut upp till Dovres platå, i sina nedre,
nordliga delar omgifna af branta, ehuru icke särdeles
höga fjäll. Genom den breda Opdalen står Orkedalen
i förbindelse med Sundalen, och der de sammanträffa
ligger på gränsen mot Nordmöre en samling vilda
högfjäll med alpnatur. I s. tillstöter norra delen
af Dovreplatån. Guldalen öfvergår i det lägsta af de
pass, som leda öfver Dovre. Österut genomstrykande
gränstrakterna mot Sverige, sträcka sig Selbudalen
(omkring Selbusjön), i sin öfre del kallad Tydalen,
samt Stjördalen. Redan vid mynningen af dessa dalar
antaga fjordens omgifningar en mildare och vänligare
prägel än ute vid kusten. Fjällen afrundas i samma mån
de aflägsna sig från hafvet. Här ligga bl. a. halfön
Frosten samt de stora och väl odlade landskapen i
Skogn och Værdalen. Bland de längre dalar, som utgå
upp i fjällen, är den största Snaasen, som utbreder
sig kring Snaasenvandet. Innanför denna och till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free