- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1349-1350

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bodö + 3,6°, i Kristianssund + 6,2°, i Bergen +
6,9°, i Ullensvang i Hardanger + 7,1°, på Lister
+ 7,4°, på Lindesnæs + 6,8°, i Kristiania +
5,2°. Regnmängden är mycket betydlig långs vestra
kusten. Medan Dovre har en årlig regnmängd af endast
340 mm. och Kristiania endast 671 mm., uppgår denna i
Aalesund till 1,090 mm., i Mandal till 1,185 mm. och i
Bergen till 1,722 mm. I Sond- och Nordfjord förekommer
dock den största regnmängden, i det Florö i Söndfjord
kan uppvisa 1,873 mm. och Dombesten i Nordfjord ännu
något mer, omkr. 2,000 mm. På Nordlands kust är den
årliga regnmängden mindre, 800–900 mm. Kusttrakterna
äro mycket utsatta för våldsamma stormar, hvilka
rasa i synnerhet om hösten och våren; äfven i de
högre fjälltrakterna är vädret mycket blåsigt och
hårdt, medan det i de lägre trakterna merendels är
lugnt. Åskväder äro icke vanliga; de förekomma oftast
om sommaren, men stundom också om vintern.

Större delen af N. har en betydlig höjd öfver
hafvet och saknar derför vilkoren för att bebos året
om. Medelhöjden utgör 490 m., men 91,000 qvkm. äro
belägna mellan 500 och 1,000 m., och 39,000
qvkm. hafva ännu större höjd öfver hafvet. Det lägre
liggande området är naturligtvis äfven det bäst
befolkade. Öfver 600 m. höjd kunna knappast räknas
mer än 13,000 menniskor. I Hallingdal kan ännu det
bebodda området sägas utgöra ett sammanhängande
helt i den lilla bygden Ustedalen upp till 841 m.,
och vid Strandefjorden ligga spridda gårdar på
öfver 1,000 m. höjd, liksom fjällgården Berunuteri
i Thelemarken. I regeln slutar dock det bebodda
området vid 1,000 m., hvilket äfven är gränsen för
trädvegetationen. I södra N. träffas granen intill
900 m. höjd öfver hafvet, i de nordligare delarna
af landet knappast på 600 m. Vesterut är detta
träd sällsynt, och ännu mera är detta fallet n. om
polcirkeln. Tallen går 100 m. högre, och björken
fortsätter ännu längre upp. Derefter vidtager
dvärgbjörken, som i förening med enbusken och videt
utgör växtligheten på det egentliga högfjället intill
en höjd af 1,250 m., mera sällan till 1,500 m. öfver
hafvet. Säterregionen, som upphör vid 1,200 m.,
är rik på förträffliga betesmarker, hvilka under
sommaren utgöra en vigtig källa för välståndet inom
landet. Såsom regel kan framhållas, att de nu nämnda
regionerna ligga lägre på fjällmassans vestra sida
än på den östra. Snögränsen ligger vid Folgefonnen på
780–1,240 m. höjd, i Sogn vid 780–1,460 m., i Sond-
och Nordfjord vid 900–1,260 m., på Dovrefjeld vid
1,630 m., i Jotunfjeldene vid 1,450 m. och på Seiland
i Finmarken vid 900 m. öfver hafvet.

Floder. N. har ett stort antal elfvar, hvilka på många
ställen bilda ansenliga forsar, som till en del stå
uti industriens tjenst. De vigtigaste äro
Klarelfven, hvars längd i N., innan den inträder i Värmland,
utgör 188 km.; Fredrikshalds vattendrag i Akershus
och Smaalenenes amt, med en längd af 124 km. samt
många insjöar och tillflöden; Glommen, 567 km.,
som genomflyter Österdalen, Solör, Vinger,
Odalen, Romerike och Smaalenene samt utfaller i
hafvet med tvänne armar vid Fredriksstad. Af Glommens
bifloder är Vormen (321 km.) den största; endast 32
km. tillhöra emellertid sjelfva Vormen, men 99 insjön
Mjösen och 190 Laagen, som n. om Mjösen genomflyter
Gudbrandsdalen. Glommens hela flodområde utgör 40,000
qvkm. Akerselfven (9 km.), vid och i Kristiania,
afleder vattnet från en del insjöar i Nordmarken
och har sin betydelse genom de många för industrien
använda forsar, som trots flodens ringa längd skapas
af dess betydliga fallhöjd, 149 m. Drammenselfven,
263 km., har många och stora tillflöden, såsom
Randselfven och Hallingdals-(Snarums-)elfven.
Laagen, i Numedalen, Sandsvær och Lardal, har
en längd af 300 km. och emottager endast i sitt
öfre lopp några större tillflöden. Skienselfven,
14 km., utgjuter i Frierfjorden en ansenlig massa
vatten från Thelemarken, hvilken först samlats i
Norsjö. Bland tillflödena märkes den från Tinnsjön
kommande Tinnelfven, som bildar Tinnfossen och i
nämnda sjö mottager bl. a. Maanelfven, som upprinner
ur det högt belägna Mjösvand och bildar Rjukanfossen
(245 m.). Äfven de från Hjærtdal och Siljord kommande
elfvarna äro rätt betydliga, men öfverträffas dock
af Eidselfven (»Farstraumen»), som leder vattnet från
vestra Thelemarkens sjöar Bandak, Hviteseidsvand och
Flaavand ned till Norsjö. Ingen af dessa elfvar kan
tillerkännas någon rang såsom hufvudflod, och längden
är derigenom svår att angifva. Hela flodområdet
utgör bortåt 11,000 qvkm. Nidelfven (181 km.),
afleder också en del af Thelemarkens sjöar, såsom
Nisservand, Fyrrisvand m. fl. Topdalselfven når en
längd af 136 km. Otterån, i sitt nedre lopp benämnd
Torrisdalselfven (226 km.), kommer från högfjällen i
Sætersdalen. Mandalselfven (137 km.) är känd för sitt
betydliga laxfiske. Vester om Lindesnæs märkas Kvina
(127 km.), som går genom Kvinesdalen, och Sireån (135
km.). I Buknfjorden utfaller bl. a. Suledalslaagen (70
km.). Hardangerfjorden emottager endast elfvar med
kort lopp, hvilka likväl föra mycket vatten och bilda
stora och präktiga forsar, såsom Skjseggedalsfossen
(156 m.) och Vöringsfossen (145 m.). Äfven de
till Sognefjorden rinnande elfvarna äro korta,
men rika på vatten. Deri lilla Morkekoldedöla i
Aardal bildar N:s högsta vattenfall, Vettisfossen
(260 m.). Fjorddistrikten längre åt n. hafva ej
häller några längre elfvar, men de, som finnas,
föra vanligen en myckenhet vatten. Rauma, som går
genom Romsdalen, uppnår 62 km. Driva, som genom
Drivdalen och Sundalen kommer från Snehættan, är 110
km. lång. Till Trondhjemsfjorden rinna Orkla, Gula,
Nidelfven
m. fl., och längre mot n. går Namsen till
Namsenfjorden. I Tromsö amt finnas Maalselfven (121
km.), Reisenelfven (113 km.), i Finmarken Altenelfven
(160 km.), Tanaelfven (280 km.) och Pasvikelfven
(164 km.). Y. N.

Befolkningsförhållanden. N:s folkmängd uppgick vid
sista allmänna folkräkningen, d. 31 Dec. 1875, till
1,818,853 i landet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free