- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1357-1358

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under åren 1871–74 gaf riklig afkastning, men derefter
med ens upphörde. Deremot har i en ännu senare tid
fiskats fetsill under sommar- och höstmånaderna,
och detta fiske har, liksom till en tid de i
samma syfte till Island företagna expeditionerna,
krönts med god framgång. Utförseln af sill 1881–85
uppgick årligen till 782,000 hl., i värde af 11,7
mill. kr., och 1886 till 811,000 hl., till ett
värde af 9,6 mill. kr. Äfven makrill, lax och hummer
samt flere färskvattensfiskar utgöra föremål för
en ganska indrägtig fångst. På tal om fisket må
erinras om den jämförelsevis betydande hval- och
själfångsten i Norra Ishafvet, hvilken inbringar ett
par mill. kr. årligen.

Bergsbruket är i N. af jämförelsevis ringa betydelse
och har i flere fall gått tillbaka. Jernbruken, som
ännu på 1850-talet sysselsatte 1,820 arbetare, hade
år 1885 nedlagts, på ett undantag när. Smälthyttorna
för koppar hafva äfven minskat sin verksamhet, ehuru
de ännu räkna 150 à 200 arbetare, och minskningen
uppväges ingalunda af den lyftning, som kan spåras
vid landets silfver- och nickelverk. Deremot har
under de sista decennierna brytningen af svafvelkis
och kopparmalm för export i rått tillstånd nått en
ganska stor omfattning, och i det hela sysselsatte
grufdriften år 1885 något öfver 2,000 arbetare,
under det att hyttorna räknade endast 334. Hela
produktionsvärdet beräknas till 4 mill. kr., deraf
garkoppar, kopparmalm och kopparhaltig svafvelkis
till bortåt 2 mill., silfver och silfyermalm till 1
mill. och nickel till 1/2 mill. kr. jämte något jern,
apatit, kobolt m. m. De flesta större anläggningar äro
i händerna på utländingar, hvilka år 1885 sysselsatte
något mer än hälften af hela arbetsstyrkan, deraf
490 vid landets största verk, Vigsnæs i Stavangers
amt. De två största, i norsk ego befintliga verken,
äro Kongsbergs silfvergrufvor (se d. o.), som tillhöra
staten, och Röros koppargrufva, hvilka verk hvartdera
sysselsätta något öfver 300 arbetare.

Industrien gaf 1875 utkomst åt nära 18 proc. af
befolkningen, hvilken siffra fördelade sig på
fabriksverksamhet, handtverkerier och småindustri
med resp. 4, 10 1/2 och 3 proc. Fabriksanläggningarna
sysselsatte år 1850 omkr. 12,000 och 1880 något
öfver 40,000 arbetare, deraf 12,000 vid förädling af
trävaror. Vid textilindustrien arbetade sistnämnda
år 5,000 pers., vid mekaniska verkstäder, gjuterier
och andra metallfabriker likaledes omkr. 5,000,
vid tegelbruken 3,000 och vid qvarnarna 2,333
pers. Dernäst komma skeppsvarf, ölbryggerier
tobaks- och tändsticksfabriker. Handtverkarna fördelade
sig år 1875 sålunda: beklädnadsindustri 19,852,
byggnadsindustri 14,933, träförädling 12,981,
metallindustri 7,420 pers. o. s. v. Utförseln af
industriprodukter visar en i det hela taget betydlig
tillväxt, så att värdet från 1 1/2 mill. kr. vid
midten af 1860-talet steg till 10 mill. vid midten af
1870-talet och f. n. utgör något öfver 20 mill. kr.,
hvaraf trämassa representerar 5,7, metallarbeten 2,8,
manufakturvaror af spånadsämnen 2,5, tändstickor 2
mill. kr. o. s. v. Tagas ytterligare hyflade trävaror
och tran till
medicinskt bruk med i räkningen, blir hela värdet
af utförseln 36 mill. kr. år 1886 mot bortåt 12
mill. kr. år 1871. Under tiden har införseln af
industriprodukter icke stigit i samma proportion
(26 mill. kr. år 1871 och 46 mill. kr. i genomsnitt
för åren 1881–85). För en menniskoålder sedan voro
tullsatserna på utländska industrialster baserade på
skyddssystemet. En förändring härutinnan inträdde på
1850-talet, ehuru ej af särdeles stor omfattning; men
derefter kom franska handelstraktaten 1865, hvilken
medförde ett grundligt omslag i frihandelsvänlig
riktning, och 1874 tillkom ytterligare mellanrikslagen
(se d. o.), hvilken öppnade norska marknaden för den
svenska industrien. På senare tiden hafva dock många
röster höjt sig för genomförande af ett måttligt
tullskydd. Handtverkerierna voro ända till 1839 bundna
genom skråförordningar, men sedan nyssnämnda år och
särskildt genom lagarna af d. 14 April 1866, d. 25
April 1874 och d. 15 Juni 1881 har handtverksnäringen
efter hand blifvit fullständigt fri. Då handtverkarna
emellertid under senaste åren hafva måst arbeta
under tryckta konjunkturer, råder f. n. en liflig
önskan att sätta en gräns för den starka konkurrens,
som skapats dels af frihandelssystemet, dels af
näringsfriheten. Såsom en följd häraf kan man betrakta
uppkomsten (1886) af »Den Norske fællesforening for
haandværk og industri». N. har i sina vattenfall och
sin lätta tillgång till råämnen, såväl inhemska som
utländska, flere förutsättningar för utvecklingen
af en betydlig industri, och befolkningen saknar
ingalunda anlag för industrielt arbete. Tekniska
skolor hafva under de senare åren inrättats på flere
ställen. För fackutbildningen sörjer staten dessutom
genom resestipendier för handtverkare och tekniska
arbetare. Ett konstindustrimuseum är sedan några år
anordnadt i Kristiania. Bland binäringar förtjena
att nämnas issågning samt båtbyggeri.

N:s handel på utlandet är jämförelsevis betydlig. In-
och utförsel tillsammans uppgingo årligen 1881–85
till 273 mill. kr., i hvilket belopp införseln
ingick med 158,2 mill. och utförseln med 114,8
mill. kr. Öfverskottet af införsel betäckes af
behållningen på skeppsfarten. Under åren 1866–70 var
det årliga omsättningsvärdet endast 173,7 mill. kr. De
största posterna i införseln äro: spannmål,
1881–85 i genomsnitt 3,439,000 hl. till ett värde af
34 1/2 mill. kr., manufakturvaror af spånadsämnen
6 mill. kg. (25 mill. kr.), kolonialvaror 28
mill. kg. (16,6 mill. kr.) samt metall varor och
ladugårdsprodukter (10 à 12 mill kr. hvardera). De
förnämsta utförselartiklarna äro skogsprodukter och
förarbetadt trä, tillsammans omkr. 43 mill. kr., samt
fiskeriprodukter, äfvenledes omkr. 43 mill. kr. Öfriga
exportvaror visa en relativt starkare tillväxt än
nyssnämnda hufvudartiklar, nämligen från 8 mill. kr. i
genomsnitt 1866–70 till 26 mill. kr. 1881–85. Härtill
kommer ytterligare reexporten, som stigit från 5/6
mill. till 3 mill. kr. Af trävaruutförseln utgjorde
den egentliga trälasten 909,000 registerton, till
ett värde af 36 mill. kr., hvaraf på hyflade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0685.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free