- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1365-1366

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilda socknarna inom herredet, dock får deras
antal icke understiga 3 eller öfverstiga 9; amtmanden
bestämmer såväl antalet som fördelningen på de
särskilda socknarna. Repræsentanterna, hvilkas
beslut bör inhemtas i synnerhet i bevillningsfrågor
o. d., äro till antalet 3 gånger så många som
formændene och efter samma proportion som desse
fördelade på socknarna. Hela herredsstyrelsen utser
årligen bland »formændene» en ordförande och en vice
ordförande. Samtliga herredsstyrelsers ordförande
sammanträda en gång om året med amtmanden och
fogdarna till ett amtsformandskab, som har att granska
amtskommunens budget jämte förslag till uttaxeringar
(»amtsskat»). Ordförande i amtsformaridskabet
är amtmanden eller, vid förfall för honom, den
äldste fogden. I städerna består kommunalstyrelsen
likaledes af formandskab och representanter. Det
förra skall räkna minst 4 och högst 12 medlemmar
(efter antalet röstberättigade); i Kristiania är
antalet likväl 15. Repræsentanternas antal är
3-dubbelt större; ordförande och vice ordförande
väljas liksom på landsbygden. I »ladestederne»
kunna de röstberättigade fordra eget formandskab
med representanter, och gälla då samma regler
som för städerna. Eljest höra »ladestederne» i
kommunalt afseende till landsbygden, med hvilken de
i kyrkligt hänseende äro förenade. För närvarande
gäller sistnämnda fall 2 »ladesteder» och 1 af de
nordligaste städerna.

Finanser. Statens inkomster utgöras väsentligen af
skatter och afgifter, afkastningen af statsegendomar
och allmänna inrättningar (post, telegraf och
jernvägar) samt afkastningen af statskassans behållna
vinst och andra aktiva. Statsräkenskaperna för
finansåret 1 Juli 1885–30 Juni 1886 utvisa en
inkomst af omkr. 43 1/2 mill. kr. och en utgift af
omkr. 42 1/2 mill. kr. Största delen af inkomsten,
26,274,500 kr., lemnade indirekta skatter och afgifter
(tullmedel och skeppsafgifter 20,117,500,
bränvinsbränningsskatt 2,736,700, maltskatt 1,750,800,
stämpelpappersafgifter 478,600, arfskatt 268,400
samt »departements- och retssportler» 922,500
kr.). Statens egendomar afkastade 1,437,100 kr.,
allmänna inrättningar 9,103,200 kr. (postverket
2,201,400, telegrafen 901,800, jernvägarna 6,000,200),
statskassans aktiva 1,542,200 kr.; åtskilliga andra
inkomster uppgingo till 5,183,800 kr. Utgifterna
fördelade sig under samma finansår på följande
hufvudposter: Kungliga huset 486,100, stortinget
482,800, statsrådet och departementen 1,185,900,
universitet, skola och kyrka 3,924,600, öfriga
utgifter under kyrko- och undervisningsdepartementet
401,800, för rättskipning och fängelseväsendet
m. m. 2,621,200 kr., medicinalväsendet 1,548,400,
den civila förvaltningen 258,700, landtbruk och
kreatursskötsel 418,700, fiskerierna 96,700, vägar
och kanaler 1,177,500, jernvägsdriften 5,674,300
och jernvägsanläggningar 240,100, industriella
o. a. företag 257,800, tullväsendet 1,820,600,
Kongsbergs silververk 594,200, skogsväsendet 171,500,
räntor å statsskulden 4,625,300, amortering å densamma
727,200, pensioner 522,500,
åtskilliga utgifter för uppbördsväsendet m. m. 893,100,
armén 6,189,800, Norges geografiska uppmätning
220,800, marinen 1,954,700, fyrväsendet
621,500, hamninrättningar 597,900, postväsendet
2,220,000, telegrafen 1,108,700, understöd
åt kommunikationsväsendet 567,400, utrikes
ärenden 484,900, tillfälliga utgifter 315,100 och
förvärfvandet af div. aktiva 90,500 kr. Anmärkas
bör likväl, att åtskilliga utgifter, såsom för
undervisningen, presterskapet och fattigvården, dels
bestridas af särskilda fonder, som icke upptagas i
statsbudgeten, eller på annat sätt (tionde o. d.),
dels åligga kommunerna. Statsskulden, som tillkommit
hufvudsakligen genom jernvägsanläggningar, uppgick
vid slutet af finansåret 1885–86 till 105,329,500
kr. Samtidigt utgjorde statskassans aktiva
31,404,500 kr., förutom den kontanta behållningen
och restantier, tills. 15,886,400 kr.,
och jernvägsaktier till ett nominelt värde af 92,628,700
kr. Lagen af d. 19 Juni 1880 angående förmögenhets-
och inkomstskatt till staten träder i kraft, först
när dessa skatteformer påbjudits, hvilket ännu icke
egt rum. Till bestridande af utgifterna för kommunens
olika behof erlägges deremot direkt skatt, som utgår
dels efter fast egendom, dels efter förmögenhet
och inkomst.

N:s penningeväsende befann sig vid skilsmässan
från Danmark (1814) i ett allt annat än godt skick,
enär marknaden var öfversvämmad af assignationer och
riksbankssedlar, till nominelt belopp af 8,193,000
rbdlr. Genom beslut af d. 19 Maj 1814 (sanktioneradt
d. 23 i samma månad) hade den konstituerande
riksförsamlingen garanterat såsom statsskuld icke
blott nämnda sedelmassa, utan äfven de sedlar, som
framdeles komme att utfärdas för statsutgifternas
betäckande (enligt antagande 14 mill. rbdlr)
till den af dansk-norska riksbanken d. 1 Aug. 1813
fastställda kursen af 375 proc., d. v. s. 200 rbdlr
pr 100 spdlr silfver (»Eidsvoldsgarantien»). Kursen
på dessa papper sjönk emellertid efter hand, så att
1 rbdlr, hvilken var garanterad ett silfvervärde af
32 norska skillingar (2,07 kr.), i Jan. 1816 stod
lika med endast 6 skilling silfver. På stortinget
1816 erhöll ej häller nämnda garanti den för
upphöjelse till lag nödvändiga pluraliteten af 2/3
och man stannade derför vid en konvertering med
12 skillings silfvervärde för 1 rbdlr. Samtidigt
grundlades genom tvångsbidrag en ny bank, »Norges
bank». Dennas sedlar skulle med början af år 1819
kunna inlösas med silfver; men en lag af 1818 lät med
denna inlösen anstå tills vidare, till följd hvaraf
kursen på de nye sedlarna nedgick till 220 proc. år
1822. Genom näringslifvets kraftiga utveckling var
kursen likväl redan 1825 uppe i 111 1/2 proc., och
ehuru den, till följd af tryckta konjunkturer under
de följande åren, sjönk till 139 proc. år 1832,
höjde den sig derefter stadigt, tills den år 1841
nådde pari. Lagen af 1842 påbjöd inlösen med silfver
al pari, och detta har sedan stått fast. Norges bank,
som har sitt hufvudkontor i Trondhjem, hade år 1885
utelöpande sedlar till ett belopp af 37 mill. kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free