Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt statuten är maximigränsen för sedelutgifningen
5/2 af den ursprungliga grundfonden (10 mill. kr.),
3/2 af reservfonden (år 1885: 5,900,000 kr.) och
statens enligt lagarna af 1842 och 1863 förvärfvade
bankaktier (2 1/2 mill. kr.) och 2/1 af en mindre
fond. För hvad banken utöfver nu nämnda fonder eger
i metallisk valuta kunna derjämte sedlar släppas ut i
förhållandet 1:1. År 1885 utgjorde bankens metalliska
kassa 28,675,610 kr. Af andra aktiva funnos i vexlar
och vexelobligationer 23 mill. kr. och i inteckningar
9,727,000 kr. Inteckningslånerörelsen var under
bankens första tid dess mest omfattande operation,
men har efter hand inskränkts, i synnerhet efter
upprättandet af »Kongeriget Norges hypoteksbank»
(lagen af 1851), hvilken vid 1885 års slut beviljat
inteckningslån å sammanlagdt 72 1/2 mill. kr. Något
tidigare (1848) inrättades den första enskilda
aktiebanken, i Kristiania, och sedan hafva 17
andra uppstått, de flesta efter 1860. Ingen af
dessa banker har sedelutgifningsrätt. Af icke
ringa vigt för omsättningen äro sparbankerna, af
hvilka den första, i Kristiania, kom till stånd år
1822. Deras antal uppgår nu till 335 och summan
af de förvaltade medlen till 193,200,000 kr.
A. N. K.
Mynt, mått och vigt. N. hade förut silfvermyntfot,
men har sedan 1875 efter anslutningen
till den skandinaviska myntkonventionen (se
d. o.) uteslutande guldmyntfot i likhet med Sverige
och Danmark. Myntenheten var dessförinnan, från 1816,
den norska »specien» (spd.), på hvilken räknades 120
»skilling». 9 1/4 spd. myntades af 1 mark fint silfver,
kölnisk vigt. 24 sk. kallades en »mark» 1. en »ort»;
1 spd. motsvarade 4 kr., 1 ort 80 öre. För mått och
vigt antogs genom lagen af d. 22 Maj 1875 det metriska
systemet, hvilket efter d. 1 Juli 1882 blef det enda
gällande och äfven i det närmaste hunnit undantränga
det gamla. Enligt lag af d. 28 Juli 1824 var den
norska »fod» (0,3137 m.) enheten för längdmåttet samt
delades i 12 »tommer» och 144 »linjer». 2 fod utgjorde
1 »alen», 3 alen 1 »favn», 18,000 alen l. 36,000 fod
1 mil (11,295 km.). Ytmåttet var »kvadratföd» (0,0984
qvm.), »kvadratalen» och »kvadratfavn». För jord var
enheten ett »maal land» (9,843 ar), hvaraf 4 gingo på
1 »töndeland» (0,3937 har). Enheten för rymdmått var 1
»pot» (1/32 kub. fot l. 0,965 liter); hvilken delades
i 4 »pæle». För torra varor gällde »korntönden»,
som delades i 8 »skjepper», 32 »fjerdingkar», 144
potter (4,5 kub. fot), 1 fjerdingkar var = 4,5
potter. Våta varor och fiskvaror räknades i »ankere»
à 40 potter. »Fisketönden» var = 3 ankere, 1 »om»
= 4 ankere, 1 »oksehoved» = 1 1/2 om l. 6 ankere
l. 240 potter. Fartygsdrägtighet mättes efter 1845
i norska kommerseläster (= 2,1 fransk tonneau de
mer l. 1,8 eng. registerton). Trälast = »lästen»
var = 126,8 kub. fod l. 3,916 kub. m. I handeln
räknas med Kristiania-standard, som motsvarar 5/8
Petersburgstandard l. 2,92 kbm., och Drammens bottens
standard (= 18/11 Kristiania-st.). Handelsvigten var
1 »pund» ([pund]), som delades i 2 »mærker», 32 »lod»,
128 qvintin, 512 ort o. s. v.
Högre vigter voro 1 »lispund» = 16 pund, 1 »skippund»
= 20 lisp., 1 »vog» = 36 pund och 1 »bismerpund» =
12 pund. Det norska pundet motsvarar 498,1137 gr.;
1 kg. är lika med 2,007574 norska pund. Dessutom
funnos särskild silfvervigt och medicinalvigt.
Y. N.
Försvarsväsendet. Armén är organiserad
hufvudsakligen efter milissystemet, men med
en fast befäls-kader, hvartill hittills hafva
kommit ständigt tjenstgörande depoter. Då konungen
vistas i N., för han högsta befälet öfver armén;
eljest förordnas en generalperson till högste
befälhafvare för densamma. De kommandoärenden,
som konungen förbehållit sig att sjelf afgöra,
föredragas inför honom af chefen för armékommandots
expeditionsafdelning i Stockholm; öfriga
ärenden afgöras af »högste befälhafvaren». Arméns
förvaltning handhafves af Försvarsdepartementet,
hvars chef är ett statsråd. Arméns sammansättning
och krigstjenstskyldigheten äro bestämda genom lagen
af d. 3 Juni 1876 och värnpligtslagen af d. 16 Juni
1885. Armén utgöres af linietrupperna, landtvärnet
och landstormen, af hvilka endast linietrupperna kunna
föras utom landets gränser. Landstormen är egentligen
afsedd endast till lokalförsvar. Armén omfattar
infanteri, kavalleri och artilleri. Infanteriet
består af Norske jægerkorps, med 1 kompani i
Stockholm och 4 i Kristiania (26 officerare och
455 man), i ständig tjenstgöring; 5 brigader med
stab, 1 depotafdelning (16 officerare och 206 man,
i ständig tjenstgöring), samt 4 bataljoner om 4
liniekompanier (21 officerare och 859 man) och 2
landtvärnskompanier. Kavalleriet omfattar 1 brigad med
3 ridande jägarekårer och tillsammans 11 sqvadroner,
af hvilka 1 med 4 officerare och 82 man i ständig
tjenstgöring (en sqvadron räknar 3 officerare och 109
man). Artilleriet räknar 1 brigad med 5 bataljoner
samt 2 ridande och 7 åkande batterier på 6 och 2
fot-(bergs-)batterier på 4 kanoner (batteriet med 4
officerare och 127–151 man, af hvilka 1/2–1/4 i ständig
tjenstgöring); besättningen på Vardöhus fästning:
2 officerare och 28 man. Enligt den af stortinget
1887 antagna, men af K. M:t ännu ej fastställda
organisationsplanen skola linien, landtvärnet och
landstormen organiseras fullkomligt likformigt, och
de tre bataljonerna, eller motsvarande afdelningar –
en ur hvarje uppbåd, som rekryteras inom samma område
–, förenas till en kår under linie-bataljonschefens
befäl. Med bibehållande af brigadindelningen skall
infanteriet utgöras af Norske jægerekorps, som
får sitt eget rekryteringsområde och håller 168
man i ständig tjenstgöring (kompaniet i Stockholm
indrages), och 20 kretskårer. Alla 21 kårerna hafva
en bataljon i hvartdera uppbådet. Kavalleriet
delas i 3 kårer om 3 sqvadroner i hvarje uppbåd
och 1 ordonnansafdelning; artilleriet i 4 kårer:
3 fältkårer om 3 batterier och 1 parkkompani samt 1
bergskår med 2 fästnings- och 2 bergsbatterier. En
ingeniörkår med 1 bataljon på 5 kompanier skall
uppsättas och derjämte sanitetskårer, trängkår,
intendenturkår o. s. v. Alla depoter och ständigt
tjenstgörande afdelningar (med högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
