- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1387-1388

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreningen med Danmark, E. Sars, hvars vigtigaste arbete
är »Utsigt över Norges historie», Yngvar Nielsen,
som hufvudsakligen har behandlat N:s historia under
de första åren efter föreningen med Sverige och
lemnat en mängd värdefulla bidrag till denna tids
historia, samt Gustaf Storm, som hufvudsakligen
sysselsatt sig med vikingatiden och den norska
medeltidsliteraturen. Till dessa skriftställare sluta
sig memoarförfattarna J. H. Vogt, P. Kr. Holst,
Kl. Pavels
och fru C. B. Dunke. O. Rygh och
N. Nicolaysen äro författare till ypperliga arbeten
i arkeologi. Äfven I. Undset har i denna vetenskap
anställt intressanta forskningar. I grekisk-romersk
fornkunskap har L. B. Stenersen åstadkommit
värderika arbeten. N:s äldre och nyare topografi
är bearbetad af J. Kraft, G. Munthe, P. A. Munch,
A. Schweigaard, G. Blom, O. J. Broch
och L. K. Daae,
hvilken sistnämnde jämväl skrifvit många arbeten inom
andra grenar, särskildt sådana af geografiskt och
politiskt innehåll. N:s mest ansedde filosofiske
författare är M. J. Monrad (f. 1816), hvilken
uppträdt äfven såsom estetiker. Äfven G. V. Lyng har
uppträdt som filosofisk författare. Under 1800-talets
förra hälft var N. Ireschow en produktiv och ansedd
författare inom denna vetenskap. Inom språkvetenskapen
räknar N. ett antal betydande författare: Keyser,
P. A. Munch, Rygh, J. Fritzner, C. R.Unger, Johan Storm
och Sophus Bugge (f. 1833). Den sistnämnde har
nyligen anställt undersökningar af stort intresse,
genom hvilka han gjort sannolikt, att en stor del
af den nordiska mytologien är en missuppfattning
och omdiktning af kristna traditioner, hvilka
nordbon lärt känna i vestra Europa, särskildt på
Irland. Norska folkdiktningen fann i M. B.
Landstad
sin förste samlare. Det lappska språket är
bearbetadt af N. Stockfleth och Friis. Ivar Aasen har
utarbetat ett lexikon öfver ord af folkspråket, och
Ross har sedermera lemnat supplerande meddelanden
dertill. Äfven K. Knudsen har med sina arbeten
riktat studiet af norska språket. I österländsk
och jämförande språkforskning finnas arbeten
af Kr. A. Holmboe, J. P. Broch och L. K. Daae,
i klassisk filologi af Fr. Vibe, L. C. M. Aubert
m. fl. Såsom konsthistoriker intager L. Dietrichson
en framstående plats. De mest bekanta juridiska
författare i N. äro Fredrik Stang, A. M. Schweigaard,
P. K. Lassen, B. Dunker, A. Motzfeldt
och Fr. Hallager
samt, bland nu lefvande, T. Aschehoug, Fr. Brandt,
L. M. B. Aubert, G. F. Hagerup
. Inom medicinen finnes
i N. ett stort antal mer eller mindre framstående
skriftställare. Nästan alla medicine professorer och
flere andra läkare hafva skrifvit på detta område. Med
namnen Schelderup, Holst, Faye, Boeck, Danielsen,
Hansen
och Bull är endast en ringa del uppräknad. Af
teologiska och religiösa författare är antalet ännu
större. Namnen Stenersen, Hersleb, Wexels, Ingier,
Caspari, Johnsen, Essendrop, Heuch
och Horn må göra
till fyllest. Inom egyptologien har J.
Lieblein
frambragt värdefulla arbeten. Som författare
af skrifter för folket må Eilert Sundt (1797–1861)
och Ole Vig (1824–57) främst ihågkommas.
J. V.

Den norska tidningspressen är jämförelsevis
ung. Frånser man ett enstaka försök år 1644
med utgifvandet af »Aggerhuusiske acter»,
fick N. först under andra hälften af 18:de
årh. sina egna tidningar, af hvilka den första,
»Norske intelligenz-seddeler», började utkomma i
Kristiania d. 25 Maj 1763. Den följdes 1765 af
»Efterretninger fra Adresse-contoiret i Bergen»,
1767 af Trondhjems » Adresse-contoirs efterretninger»
och 1780 af »Christianssandske ugeblade». Dessa
fyra tidningar ega ännu bestånd, ehuru till en del
under andra namn, men endast »Trondhjems adresse»
och »Christianssands stiftsavis» hafva någon
politisk betydelse och större spridning. Genom sina
annonsprivilegier hindrade de länge uppkomsten af en
sjelfständig press, och på flere ställen har denna
först genom privilegiets inlösning kunnat utveckla
sig, hvarigenom också de äldre adressbladen delvis
ändrat karakter och blifvit politiska tidningar i
modern mening. Åren 1808–14 utgafs i Kristiania en
officiell regeringstidning, »Tiden», som bevarat sitt
historiska intresse och efterträddes af »Den norske
rigstidende» (1815–82). År 1815–41 utgafs också
ett oppositionsorgan, »Det norske nationalblad». En
intressant veckoskrift är »Den norske tilskuer», som
utgafs i Bergen 1817–21, af bl. a. C. M. Falsen. 1819
grundlades »Morgenbladet», som till en början icke
egde någon politisk karakter. Deremot framträdde
på 1820-talet ett större antal politiska tidningar,
såsom »Tilskueren» (regeringsvänlig) och »Patrioten»,
båda af kort varaktighet, samt »Patrouillen»
(1824–32), en oppositionstidning under redaktion
af Ludvig Mariboe, hvilken kan betraktas såsom
den norska journalistikens fader. 1832–34 utkom
veckoskriften »Vidar», redigerad af Schweigaard,
Welhaven, P. A. Munch, C. W. Hjelm m. fl.,
1836–47 »Den constitutionelle», (konservativ) och
1848–63 »Christiania-posten». Samtidigt ställde
sig »Morgenbladet», som 1831–57 radigerades af
A. B. Stabell, på oppositionens sida och blef snart
landets förnämsta tidning, en plats som det sedan
dess bibehållit under ledning af Stabells efterträdare
Chr. Friele. Det utkommer sedan hösten 1885 2 ggr
dagligen, men har numera blifvit det förnämsta
språkröret för det konservativa partiet. Äfven
den mycket spridda »Aftenposten» (sedan 1860)
utkommer 2 ggr dagligen och har en utprägladt
konservativ hållning. De moderat-liberala åsigterna
framträdde i »Aftonbladet» (1855–81), som utgjorde
en fortsättning af skämttidningen »Krydseren» under
dess redaktör D. Meidell. I redaktionen deltogo på
olika tider O. J. Richter (sedan 1884 statsminister)
och Bj. Björnson. På mera utprägladt liberal grund
står »Dagbladet» (sedan 1868), som f. n. ledes af
L. Holst och sedan hösten 1887 äfven utkommer i en
mindre upplaga 2 ggr i veckan. Ännu längre åt venster
går »Verdens gang» (sedan 1868), som utkommer dagligen
sedan d. 1 Okt. 1887. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free