- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1439-1440

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrsunda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spirinchus från Hvita hafvet samt O. dentex från
Stilla hafvet. R. L.

Norselfven, vattendrag i Värmland, i egentlig
mening endast den 28 km. långa ström, genom hvilken
Frykensjöarna afbörda sig sitt vatten i Åsfjärden
af Vänern. Elfven, som har sitt namn af Nor, det
pastorat, genom hvilket den flyter, inneslutes
delvis mellan höga stränder och har icke obetydlig
vattenmassa. Den korsas af Nordvestra stambanan vid
Fagerås och af Bergslagernas jernväg vid Edsvalla
bruk. Elfvens högst upp belägna källa uppgifves vara
Hundsjön i Södra Finskoga, hvarifrån den under namnet
Ljusnaelf flyter åt s. till Öfre Fryken. Betraktadt på
detta sätt, är vattendragets hela längd omkr. 180 km.
A. G.

Norsholm, gods i Kimstads socken, Östergötlands län,
bestående af N., 6 1/8 mtl skattesäteri, samt 3 1/4
mtl underlydande, taxeradt till omkr. 250,000 kr.,
ligger vid Motala ströms utlopp ur Roxen, nära
N:s kanalstation och jernvägsstation vid Östra
stambanan och de derifrån utgående bibanorna till
Vestervik samt till Finspång och Pålsboda. Stället
var redan på 1100-talet ett betydande gods, tillhörigt
biskopsstolen i Linköping och kalladt Munkeboda. Det
hade en fast byggnad på en liten holme eller udde
vid strömmens venstra strand, men den flyttades vid
medeltidens slut till högra stranden och kallades
Noor, hvaraf det nuv. namnet uppkommit. Från Hans
Brask, den siste innehafvaren bland biskoparna,
indrogs gården på grund af Vesterås recess (1527)
till kronan. 1636 donerades den till P. Spiring
(adlad Silfvercrona), som skaffade sig allodialrätt
å densamma. 1668 såldes den till riksrådet frih. Knut
Kurck, reducerades 1689 och berustades, men stannade
i Kurcks ego. 1718 löstes den till skatte. N. eges
f. n. (1887) af f. d. kapten Ax. Abelin.

Norsjö, socken i Vesterbottens län, Norsjö
och Malå tingslag. Areal 1,949 qvkm. 3,723
innev. (1886). N. bildar med Jörn ett regalt pastorat
af 3:dje kl., Hernösands stift, Vesterbottens
Andra kontrakt. Vid n. v. pastors afgång skall Jörn
frånskiljas till eget pastorat.

Norsjö, ansenlig insjö i Thelemarkens amt i Norge,
28 km. lång, med en areal af 57 qvkm., 16 m. öfver
hafvet, uppsamlar en stor del af amtets vatten och
sänder det genom Skienselfven till Friesfjorden. Genom
kanaler står sjön i förbindelse med hafvet och
Hiterdalsvandet. Y. N.

Norsjö och Malå tingslag, Vesterbottens län, ingår
i Vesterbottens Norra domsaga och Skellefteå fögderi
samt omfattar socknarna Norsjö och Malå. Areal 3,939
qvkm. 5,545 innev. (1886).

Norska hafvet är efter den norske vetenskapsmannen
H. Molins föredöme den numera allmänt brukliga
benämningen på den subpolara bassäng af Atlantiska
hafvet, som ligger mellan Norge å ena sidan samt
Färöarna, Island och Grönland å den andra. Mot
Atlantiska hafvet är det väl begränsadt genom
submarina åsar, som sammanbinda norra Skotland,
Färöarna och Island samt ligga på ett djup af
omkr. 450 m. Mellan Spetsbergen och Finmarken är en
bred öppning till Barents’ haf
der djupet vexlar mellan 180 och 350 m. Mellan
Spetsbergen och Grönland är likaledes en bred öppning
med ett djup af ända till 4,500 m. Den mest utmärkande
egendomligheten för Norska hafvet är den stora
olikheten i klimatiskt hänseende mellan dess östra
och dess vestra del, på ömse sidor om en linie dragen
från östra kusten af Island till södra delen af
Spetsbergen. En arktisk ström, som går söderut längs
Grönlands kust, för med sig stora fält af packis och
inträder i norra Atlanten genom kanalen mellan Island
och Grönland. Endast sällan kan man genom öppningar i
denna is nalkas Grönlands östkust; deremot är hafvet
alltid isfritt ö. om ofvannämnda linie, en följd af
den varma ström – en fortsättning af Golfströmmen –,
som går mellan Skotlands och Islands kust och för
en betydlig värmemängd till norska kusten. Vattnets
specifika vigt vexlar emellan 1,0265 vid norska
kusten och 1,0250 bland isfälten vid Grönland. –
Norska hafvet har ett djup, som nästan täflar med den
öppna Atlantens och Stora oceanens, i hela centrala
delen överstigande 1,800 m., s. ö. om Jan Mayen
t. o. m. uppgående till 3,600 m. och v. om Spetsbergen
till 4,500 m. – Norska hafvet har en rik pelagisk
flora och fauna. Golfströmmens varma vatten för ofta
till Norge ett djurlif, som vanligen anträffas endast
under lägre breddgrader. I Mars och April idkas
indrägtig själfångst n. och ö. om Jan Mayen längs
kanten af isfälten och senare på året hvalfångst. Ett
stort antal norska fartyg besöker hvarje år kusterna
af Spetsbergen för insamling af ejderdun samt jagt
på hvalar, själar och hvalrossar. Grisslor, alkor,
måsar och andra sjöfoglar finnas i oräkneliga skaror
vid Spetsbergen och längs kanten af isfälten. Utmed
norska kusten drifves ett högst lönande sill-, torsk-,
makrill- och hummerfiske.

Norska hästen. Af densamma förekomma tvänne slag, den
s. k. gudbrandsdalska hästen och fjordhästen. Den
gudbrandsdalska hästen är omkr. 1,50–1,57 m. hög,
har ett jämförelsevis stort hufvud, kort, tjock
hals, tunnformig bröstkorg, kort länd och ett rundt,
stupande kors. Benen äro raka och kraftiga, rörelserna
snabba. Färgen är brun eller black. Detta slag af
den norska hästen finnes utbredt i hela landet,
med undantag af kustlandet, der fjordhästen är
allmännast. I Sverige förekommer den gudbrandsdalska
hästen i Värmland, Nerike, Dalarna och Norrland,
antingen direkt införd eller härstammande från
ifrågavarande norska hästslag. – Fjordhästen är mindre
än den förut nämnde, 1,40–1,50 m. hög, till färgen
musblack med svarta hår å ryggraden (s. k. »ål»)
samt svart man och svans. Den har ett groft hufvud,
tjock hals, kort kropp och starka ben, ehuru något
krokiga haser. Fjordhästen användes vid de mindre
jordbruken i fjäll- och fjorddistrikten i Norge
samt såsom riddjur i fjällen, der den är utmärkt
genom sin uthållighet och sitt säkra fotfäste.
C. A. L.

Norska marinens gevär, det af norske dåv. löjtnanten
O. H. J. Krag och svenske ingeniören A. J. Petersson
efter Peabodys system konstruerade magasinsgevär,
som 1874 antogs för norska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free