- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1453-1454

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Northwich ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedbränt skogarna. Jorden är bördig och lemnar
rika skördar af ris och sockerrör jämte
kaffe. Hufvudorten, Hellville (uppkallad efter De
Hell, guvernör på Réunion, då ön 1841 kom under
franskt beskydd), har omkr. 1,500 innev.

Nostalgi (af Grek. nostos, hemresa, och algos,
smärta), med., sjuklig, smärtsam hemlängtan. I
synnerhet hos unga qvinnor, som nödgats lemna
hemmet och vistas bland främmande menniskor och i
främmande land, kan denna företeelse stegras till
en verklig sinnessjukdom, en form af melankoli med
hallucinationer för syn och hörsel rörande hemmet och
anhöriga samt med våldsamma drifter till sjelfmord,
mordbrand m. m. Har sjukdomen framskridit långt,
botas den icke alltid, som man skulle tro, genom
återförande till hemmet. Detta medel bör dock
försökas. F. B.

Nostocaceae (Nostochineae), bot., ställas
vanligen såsom den lägsta (eller näst lägsta)
familjen i ordningen Cyanophyceae bland Algae L.,
kl. Cryptogamia L. Denna familj har runda celler,
som äro perlbandslikt förenade med hvarandra. Några
af dessa celler äro större och hafva tjockare
väggar än de öfriga samt dela sig icke, bildande
s. k. »gräns-celler». Sporförökningen tillgår på
det sätt att vissa celler växa ut, blifva mycket
större och antaga en annan form samt utvecklas till
en spor. Detta inträffar ofta med den näst yttersta
cellen i kedjan. Några slägten omgifva sig icke med en
slem- eller geléliknande afsöndring, såsom händelsen
är med slägtet Nostoc Vauch., hvars cellkedjor ligga
utan ordning inbäddade i ett fullkomligt strukturlöst
gelé, som bildar blågröna klumpar af vexlande form och
storlek, än flytande på vattenytan, än fastsittande
på andra föremål. En på öfversvämmade dyiga stränder
växande art, Nostoc commune Vauch. (Tremella nostoc
L.), har väckt menige mans uppmärksamhet genom sitt
egendomliga utseende, likt ett blågrönt slem, och fått
sig i viss grad trolska egenskaper tillagda. Så skall
densamma kunna läka kräftsår och, lagd i bränvin,
betaga supare smaken för denna dryck. I sjöar,
som innehålla s. k. sjömalm, anses nostoc-arter
bidraga till jernmalmens afsättande ur vattnet i
oregelbundna klumpar. Nostoc-arter utgöra grundlaget
för de svamptrådar (hyfer), som tillsammans med
dem bilda familjen Collemaceae bland lafvarna.
O. T. S.

Nostoi (Grek., plur. af nostos, hemresa) var i den
forngrekiska literaturen den allmänna benämningen
på flere gamla episka dikter (Odysseia m. fl.),
i hvilka hjeltarnas hemfärd från Troja skildras.

Nostradamus, fransk astrolog, hette egentl. Michel de
Nostredame
och föddes 1503 i en kristnad judefamilj
i Saint-Remi (Provence). Efter filosofiska studier
i Avignon fick han 1529 medicinsk doktorsgrad i
Montpellier och gjorde flere lyckade kurer under
pestens härjningar i Aix och Lyon. Sedermera vann
han rykte såsom siare, dels genom en almanack med
väderleksförutsägelser (1550), dels genom gåtlika
profetior i vers-(quatrain-)form, Centuries
(1555–58; många uppl.). Han ådrog sig den vidskepliga
Katarinas af Medici uppmärksamhet och blef
lifmedikus hos Karl IX af Frankrike. N. dog i Salon
1566. Hans profetiebok förbjöds af påfvedömet,
emedan dettas undergång förutsades deri. Jfr
E. Bareste. »Nostradamus» (1840).

Not (af Lat. nota, se d. o.), skriftlig anmärkning,
anteckning; mera detaljerad upplysning, som är anbragt
nedtill under en trycksida eller spalt, i marginalen
eller i slutet af boken samt vanligen är tryckt med
annan stilsort än texten; förklarande utläggning öfver
något ställe i ett literärt arbete; tontecken (se
Noter); diplomatisk skrifvelse från en regering till
en annan (jfr Depesch). Stundom aflåter en regering en
cirkulär-not, ställd till samtliga de regeringar,
med hvilka den står i diplomatisk förbindelse, för
att sålunda kungöra sina åsigter och beslut i någon
viss fråga, Jfr Kollektiv-not (under Kollektiv).

Not (Isl. not, stort nät) l. vad, ett af garn
bundet fiskredskap, som släpas långs bottnen samt
tages ihop (»öras») antingen vid stranden eller i
en båt. Noten består af en midtdel (»bröstet» eller
»hugget»), ofta försedd med en mer eller mindre påslik
förlängning (»kilen» eller »kalfven»), i hvilken
fisken slutligen skall stanna, samt tvänne »armar»,
en på hvardera sidan. Noten utlägges i halfcirkel och
drages medelst i »armarna» fästa dragtåg (»tögar»),
dels med handkraft, dels med spel eller notvinda. För
att noten må hållas i sin rätta ställning i vattnet,
är den försedd med flöten af trä, kork l. dyl.,
som äro fästa vid öfvertelnan, samt med sänken af
sten l. dyl. på undertelnan, genom hvilka redskapet
tvingas att gå invid bottnen. Notar äro af vexlande
storlek, från några få till hundratals famnar. Längden
på en not angifves ofta genom längden på hvardera
armen. Efter olika storlek och ändamål skiljer
man mellan agn- l. betesnotar, land- l. dragnot, is-
l. vinternot, laxnot, siknot o. s. v. Ett särskildt
slags not är den i Norrland m. fl. ställen brukliga
enan l. ringnoten, som icke uppdrages till stranden,
utan hoptages ute i vattnet. Ett dylikt slags not är
äfven den i senare tider mycket omtalade amerikanska
påse-noten l. snörpevaden (»purseseine»). R. L.

Nota (Lat. nota, märke, tecken, ljudtecken, bokstaf),
räkning öfver köpta och på stället betalda varor,
hvilken öfverlemnas till köparen; förteckning på
kläder, hvilka utlemnas till tvätt. – Med notae
(plur. af nota) förstodo romarna särskildt vissa
skriftecken. Sådana voro dels förkortningar
i vanlig skrift, t. ex. S. P. Q. R. = senatus
populusque romanus,
M. = Marcus, o. s. v., dels
chifferskrift, scriptio per notas (i bref), dels
ett slags snabbskrift (stenografi), t. ex. notae
tironianae,
så kallade efter Ciceros frigifne
Tiro. Denne använde nämligen, efter grekiskt
föredöme, ett slags stenografi, hvilken sedermera
var i bruk, särskildt på Augustus’ tid, och idkades
af de s. k. notarii.Nota censoria, Lat., censors
anmärkning vid någons namn i de fornromerska senats-
eller tribuslistorna; straff, som bestod i vanära,
degradation; tadel, smälek. – Nota characteristica,
särskiljande kännemärke. Jfr Ad notam. – Notae

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free