- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1455-1456

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Northwich ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

musicae. Se Noter. – Notae romanae. Se Neumer.

Nota [nåta], Alberto, italiensk komediförfattare,
f. i Turin 1775, d. 1847 såsom generalintendent i
Cuneo, var den bäste af Goldonis efterföljare och
utmärkte sig särskildt i karaktersteckning. Bland
hans lustspel må nämnas Il progettista, La fiera,
La pace domestica, Il filosofo celibe, Educazione
e natura.
Egendomlig för N. är en viss allvarlig,
melankoliskt färgad ironi. Han vardt mindre omtyckt
uti Italien än i utlandet. Hans arbeten äro flere
gånger utg., bl. a. i 8 bd (Teatro comico) 1842–43.

Notabel (Lat. notabilis), anmärkningsvärd, utmärkt;
förnäm. – I Frankrike kallades i äldre tider de mest
betydande personerna i en provins eller en stad
notabler (les notables). Konungarna sammankallade
dem stundom (första gången 1369) för att inhemta
deras råd i vigtigare fall. En sådan församling
hette notabel-församling (assémblée des notables)
och bestod af prinsarna af blodet, medlemmar af
högadeln och kyrkan, höga statsämbetsmän samt
några de förnämste af municipaliteten. De sista
och mest bekanta notabelförsamlingarna höllos d. 22
Febr.–d. 25 Maj 1787 (för att förmå de privilegierade
stånden att hjelpa staten i dess ekonomiska betryck)
och d. 6 Nov.–d 12 Dec. 1788 (för öfverläggning om
tredje ståndets ledamotsantal och omröstningssättet
i den till 1789 sammankallade riksdagen). – Ordet
notabler i ofvannämnda betydelse af rikets »herrar»
har användts äfven utom Frankrike. Notabler kallades
t. ex. i Danmark den församling af 21 af konungen
utsedda män (6 från konungariket, 9 från Slesvig och
6 från Holstein), hvilken d. 14 Maj–d. 17 Juli 1851
var samlad i Flensburg för att rådslå om monarkiens
författning, särskildt om Slesvigs ställning.

Nota bene, notabene (Lat., »märk väl!»), väl att
märka, välforståendes; anmärkning. Förkortas vanligen
till n. b.

Notabilitet (af Lat. notabilis, märkbar, i ögonen
fallande), utmärkthet, berömdhet, högt ansedd eller
betydande person.

Notae, Lat. Se Nota.

Notalgi (af Grek. notos, rygg, och algos,
smärta), med., värk i ryggen.

Notarialprotest. Se Notarius publicus.

Notariat, jur., sammanfattningen af de personer,
notarier, hvilka enligt lagstiftningen i vissa land,
t. ex. Frankrike, finnas auktoriserade af staten
för upprättande och bestyrkande af handlingar
(urkunder) angående rättsaftal mellan enskilda. De
af notarierna upprättade urkunder ega i dessa land
trovärdighet såsom offentliga urkunder, d. v. s. deras
innehåll anses såsom juridiskt sant, tills motsatsen
bevisas. Notariat-institutionen, hvilken anses leda
sitt ursprung från de romerske tabelliones eller
notarii (se Nota), fortlefde och utvecklades under
medeltiden uti Italien, så att derstädes redan vid
slutet af 12:te årh. notarierna bildade särskilda
korporationer under egna föreståndare, med viss
sjelfstyrelse och med befogenhet att förvalta den
s. k. jurisdictio voluntaria, d. v. s. att upprätta
och inregistrera urkunder angående försäljning och
pantsättning af fast egendom, testamenten,
gåfvobref, förlikningar o. s. v., äfvensom att
föra protokollet vid domstolarna och bestyrka de af
dem utfärdade urkunder. Från Italien utbredde sig
notariat-institutet till Frankrike och Tyskland,
och det har i Frankrike erhållit sin fullständigaste
utveckling. De franske notarierna, hvilka anställas
af staten till visst antal inom hvarje departement,
ega att handhafva »jurisdictio voluntaria» äfvensom
auktionsväsendet och äro berättigade att åsätta
de af dem utfärdade notarialurkunderna bevis för
verkställighet, hvarigenom dylika urkunder erhålla
samma exekutiva kraft som en laga kraftvunnen
dom. Disciplinär myndighet öfver notarierna utöfvas
af notariats-kammare (Fr. chambres
des notaires
), bildade af notarierna. Dessa kammare
ega jämväl att afgöra stridigheter mellan notarie
och hans klient angående arvodet. – I Sverige
ifrågasattes af Lagkomitén, att vid häradsrätterna
skulle förordnas notarier, hvilka det tillkommer
att föra häradsrättens protokoll, och för hvilka
det borde blifva en pligt att, när det äskades,
biträda enskilda vid handlingars författande. Den
af Lagkomitén sålunda föreslagna inrättningen i
fråga om protokollsföringen vid häradsrätterna har
icke föranledt någon åtgärd. Inom riksdagen har vid
särskilda tillfällen fråga blifvit väckt om införande
af notariat-institutionen. Efter det Rikets ständer i
skrifvelse d. 2 Jan. 1858 anhållit om utarbetandet af
förslag till en lag, som till omfång och beskaffenhet
ordnade notarius-publicus-befattningen och åt
denna institution gåfve en med dess syftning
öfverensstammande utbildning (hvilken skrifvelse
föranledt utfärdandet af en särskild stadga
angående notarius-publicus-befattningen), hafva
särskilda gånger motioner blifvit väckta om
införande af notariat-inrättning. Vid senast
afslutade riksdag (Juli 1887) beslöts ock af
Första kammaren en skrifvelse till K. M:t med
anhållan att K. M:t täcktes låta utreda frågan om
inrättande af en notariat-institution och derefter,
i fall omständigheterna dertill föranledde,
genom tillägg vid 1882 års stadga angående
notarius-publicus-befattningen eller annanstädes göra
bestämmelser för införande af en notariat-institution
till allmänhetens betjenande mot bestämda afgifter,
men utan statsverkets betungande. Af Andra kammaren
blef deremot förslaget om aflåtande af en dylik
skrifvelse afslaget. L. A.

Notarie (Lat. notarius, egentl. snabbskrifvare,
stenograf; se Nota), i allmänhet detsamma som
protokollsförare, särskildt benämning å vissa
tjenstemän i hofrätternas civilexpeditioner
eller i de centrala ämbetsverkens kanslier. Dessa
notariers befattning är hufvudsakligen att föra
protokoll vid domstolens eller ämbetsverkets
sessioner samt att ombesörja uppsättandet och
expedierandet af domar, utslag och beslut. Se vidare
Konsistorie-notarie, Notariat och Stads-notarie.
L. A.

Notarius publicus (Lat., »offentlig notarie»). Ehuru
notariat-institutionen (se Notariat), i sin helhet
icke blifvit införd i Sverige, har dock rörelsens
behof föranledt, att i de största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0734.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free