Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya Elementarskolan i Stockholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I »Nya Dagligt Allehandas» redaktion ingick
vid dess grundläggning en del af »Svenska
Tidningens» redaktionspersonal. Bland de många,
som varit anställda inom dess redaktion,
må nämnas redaktionssekreterarna H. Hörner,
J. R. Spilhammar och J. A. Björklund (från Mars
1879), vidare O. Fr. Klewerström och J. Wendel
(utrikesafdelningen), C. W. Bauck, J. L. Höijer
och E. von Qvanten (musikafdeln.), H. Bjursten,
K. Wetterhoff, Hj. Sandberg, J. Neander
(literatur- och konstafdelningen). Af »Nya Dagligt
Allehanda» hafva flere upplagor utgifvits. Sjelfva
hufvudupplagan har städse utkommit på aftnarna,
men 1865–t. o. m. d. 31 Mars 1867 utkom deraf
äfven en »morgonupplaga». Hufvudupplagans format
har vexlat från 5-spaltig till 7- à 8-spaltig
folio; prenumerationspriset å henne var först 16
rdr, men ökades 1861 till 19 rdr och 1863 till
20 rdr. Vid sidan häraf utgafs från d. 16 Mars
1861 en »veckoupplaga» (fr. o. m. 1863 kallad
»half-vecko-upplaga»), hvilken utkom till slutet af
1872 två gånger i veckan i 6- à 7-spaltigt folioformat
samt kostade 10 rdr för år 1861–65 och 7 rdr
1866–72. Med undertiteln »hvarannandagsupplagan»
utgafs den derefter 3 gånger i veckan i 5- à
7-spaltigt folioformat 1873 t. o. m. d. 30 Nov. 1878
till ett pris af 9 kr. för år. Fr. o. m. d. 2
Dec. 1878 förändrades »hvarannandagsupplagan»
till daglig tidning med undertiteln »lilla
upplagan». Denna var ursprungligen afsedd endast
för landsorten, men blef från d. 27 Sept. 1879
tillgänglig äfven i hufvudstaden och förändrades då
till »Morgonupplaga af Nya Dagligt Allehanda. Lilla
Upplagan». 1882 erhöll hon titeln »Lilla upplagan af
Nya Dagligt Allehanda». Dess format har vexlat mellan
5- och 7-spaltig folio och prenumerationspriset,
som 1879 var 12 kr. för år, har fr. o. m. 1880 varit
10 kr. Den för tidningens bolag gällande ordningen
stadfästes af K. M:t d. 3 Aug. 1866; dess nya, nu
gällande bolagsordning sanktionerades d. 14 Maj 1880,
då bolagets namn tillika ändrades till Nya Dagligt
Allehandas tidnings-aktiebolag. B. L.
Nya Elementarskolan i Stockholm, högre allmänt
läroverk, har enligt den för skolan ännu gällande
särskilda stadgan af d. 14 Aug. 1856 till
uppgift att vara en ständig profskola, hvarest
förbättringar i lärosättet må kunna försökas med
afseende på elementarundervisningens fortgående
utveckling. I början af 1820-talet förspordes i
Sverige från många håll, der man intresserade sig för
uppfostringsväsendet, ett lifligt ogillande af det
sätt, hvarpå de allmänna skolorna voro ordnade. Man
yrkade, att de moderna pedagogiska grundsatserna,
som lemnats obeaktade i 1820 års i viss mån
reaktionära skolordning, skulle tillämpas äfven
i vårt land. Gifvande vika för de ifriga ropen på
reform, tillsatte regeringen 1825 den s. k. Stora
uppfostringskomitén, hvilken hade till uppgift att i
ett sammanhang granska tillståndet hos rikets allmänna
uppfostringsverk och att föreslå förbättringar i
dem. Denna komité utarbetade på initiativ af en
af hennes medlemmar, öfverste J. P. Lefrén, ett
motiveradt förslag till
upprättande af en profskola, der de nya grundsatserna
inom pedagogiken kunde praktiskt tillämpas. K. M:t
gillade d. 20 Juni 1827 komiténs förslag och
tillsatte en särskild direktion (J. O. Wallin,
J. P. Lefrén, N. M. af Tannström och A. von
Hartmansdorff) för organisationen och ledningen af
en sådan skola. Sedan direktionen med de af henne
tillsatta lärarna (bland dem märktes A. Lagergren,
K. J. L. Almqvist och A. Fryxell) öfverenskommit om
detaljerna i läroplanen och om de för skolan särskildt
utarbetade lärokurserna, begynte Nya Elementarskolan
d. 15 Sept. 1828 sin verksamhet. 1849 uppfördes hon
på ordinarie stat bland rikets fullständiga läroverk.
De nya grundsatser N. E. enligt förslagsställarnas
mening skulle förverkliga voro: tillfälle till
klassiskt lärd och högre medborgerlig bildning
i samma läroverk under en för alla gemensam
undervisning, i motsats till de då skilda lärdoms-
och apologistskolorna samt de förras fortsättning,
gymnasierna; »ämnesläsning» för såväl lärare
som lärjunge, d. v. s. undervisning af samme
lärare i samma ämne hela skolan igenom i förening
med lärjunges rätt att fritt fortgå i ett ämne
(rätt att när som hälst under läseåret undergå
examen samt omedelbart derefter öfvergå till högre
kurs, s. k. »fri flyttning»), utan att bindas af
senfärdiga kamrater eller af ringare insigter i
andra ämnen, detta i motsats till den då rådande
»klassläsningen» (lärjunges skyldighet att en viss
tid stanna i en klass och inhemta visst pensum i
alla ämnen, innan flyttning till högre klass kunde
ifrågakomma); vexelundervisning och monitörsystem (se
Vexelundervisning); utvidgning af de moderna språkens
studium, som började före latinläsningen (latinet
var valfritt och började läsas först i 2:dra klassen,
men uppsköts sedermera till 3:dje och slutligen, från
1851, till 5:te klassen). Enligt skolans ursprungliga
grundsatser skulle all öfverläsning försiggå på
lärorummet och endast skriftliga uppsatser utarbetas
i hemmet. För att med hemmets vård sammanknyta
skolans infördes s. k. anmärkningsbok (se d. o.);
disciplinen skulle, så långt möjligt, upprätthållas
utan kroppslig aga.
De idéer, för hvilkas utförande N. E. blef en
försöksanstalt, gjorde sig genom hennes exempel
i flere afseenden gällande för den svenska
skolundervisningen i dess helhet, sådan hon
ordnades genom k. cirk. d. 6 Juli 1849. (Se härom
föredrag af J. A. Hazelius i N. E:s »Årsberättelse
för läseåret 1861–62».) Men på samma gång har
N. E. sjelf under tidens lopp modifierat ett och
annat i den ursprungliga planen. Monitörsystemet,
i början betraktadt såsom regel, medan lärarens
undervisning gällde såsom undantag, ansågs på
1840-talet endast såsom ett vigtigt »hjelpmedel»
åt läraren, inskränktes sedan början af 1860-talet
alltmera och upphörde alldeles på 1870-talet. Den
s. k. fria flyttningen har sedan 1860-talet alltmera
inskränkts och har på sista åren icke ansetts böra
inträda, förrän lärjungarna vunnit tillräcklig
utveckling för att med verklig fördel kunna begagna
densamma. Den är numera (sedan 1886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
