- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1507-1508

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyáry ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta indelades i rotar, och ur hvarje rote uttogs 1
man. Åtgärden fyllde dock endast i ringa mån behofvet
af manskap. C. O. N.

Nváry [njari]. 1. Pál N., ungersk politiker,
f. 1806, d. 1871 genom sjelfmord, tog 1848–49
en liflig andel i resningen mot Österrike och
blef inrikesminister, men motsatte sig Kossuths
antimonarkiska sträfvanden. Efter resningens slut
hölls han flere år i fängelse, frigafs sedermera på
grund af den utfärdade allmänna amnestien och stod
sedan 1861 åter bland oppositionens ledare. – 2.
Jenö N., baron, ungersk arkeolog, f. 1836, sedan 1880
sektionsråd i ungerska ministeriet för jordbruk och
handel samt sedan 1883 medlem af ungerska akademien,
upptäckte det stora graffältet från bronsåldern
vid Pilin i Nógrád-komitatet samt utgaf 1873 en
uppseendeväckande skrift öfver de derstädes funna
skeletten och 1881 ett arbete öfver Agtelek-grottans
betydelse såsom förhistoriskt graffält.

Nya Ryssland, den del af Syd-Ryssland, som ligger
emellan Dnjestr, Lill-Ryssland, Donska kosakernas land
samt Azovska sjön och Svarta hafvet. Det motsvaras
af guvernementen Jekaterinoslav, Cherson och
Taurien. Namnet uppkom 1764, då Katarina II sammanslog
Nya Serbien och Slavjano-Serbien (de hufvudsakligen
af serber under kejsarinnan Elisabets tid koloniserade
stepplanden ö. om Dnjestr) samt en del af Ukrajna till
ett guvernement N. R., och efter Krims införlifvande
(1783) med Ryssland utbredde sig namnet äfven öfver
det då nyvunna området. Till 1874 voro N. R. och
Besarabien förenade under en generalguvernör. Det
året delades N. R. i de ofvan nämnda guvernementen.

Nya Sibirien (R. Novaja Sibirj), en till rysk-sibiriska
guvern. Jakutsk hörande ögrupp i Norra Ishafvet under
75:te bredd- och 140:de längdgraden, består, frånsedt
några mindre öar, af 4 större öar: Novaja Sibirj i ö.,
Fadjejev- l. Taddeus-ön i midten, Koteljnoj i v. och
Ljachovskij l. Blisjnij i s. midt emot Svjatoj
nos. Samtliga öarna, som hafva en areal af 25,585
qvkm., äro bergiga, trädlösa och i allmänhet mycket
vegetationsfattiga samt nästan hela året omgifna af
is. De äro obebodda och besökas af ryssar endast
för sin rikedom på sjödjur samt på ben och tänder
af mammut. Öarna Blisjnij och Koteljnoj upptäcktes
1770 och 1773 af ryske köpmannen Ljachov, och
1805 upptäcktes Fadjejev-ön och Novaja Sibirj. Hela
gruppen undersöktes närmare af Hedenström 1809–11 och
uppmättes 1822 af marinofficerarna Anjou och Iljin.

Nya Skolan är det ganska olämpliga namnet på den
nyromantiska skolan i Sverige. Dess anhängare pläga
ofta äfven kallas fosforister, en benämning, som
hemtats från den af Atterbom och Palmblad utgifna
tidskriften »Phosphoros» (se d. o.). Nyromantikens
egentliga motståndare voro de s. k. akademisterna
l. Gamla skolan, d. v. s. anhängarna af den franska
upplysningsperiodens smak. Med neutrer menas
slutligen en grupp författare (Franzén, Wallin,
Tegnér m. fl.), hvilka af senare
literaturhistoriker ansetts icke tillhöra någon af de
kämpande skolorna. Första gryningen till nyromantik i
Sverige var ett litet studentsällskap, Vitterhetens
Vänner,
hvilket 1803 stiftats i Upsala. Af dess
ledamöter förvärfvade (med undantag af L. Rääf)
endast tvår L. Hammarsköld och Cl. Livijn, namn
inom literaturen. Till en början stodo dessa båda
vänner under inflytande af den riktning inom den
tyska poesien, som man kallat »Sturm und drang». De
författare, för hvilka de svärmade, voro Rousseau,
Göthe och Schiller. Men småningom blefvo de bekanta
äfven med engelska, spanska och italienska författares
arbeten, hvarjämte de började studera den förut föga
uppmärksammade svenska literaturen. Samtidigt dermed
ökades deras ovilja mot den då rådande franska smaken
och mot Svenska akademien, hvilken de ansågo såsom
det egentliga bålverket för denna smak. Då sällskapet
upplöstes (1805), voro de redan påverkade af den tyska
nyromantikens idéer. I Stockholm, dit Hammarsköld
begaf sig från Upsala, sammanträffade han 1809 med
de då nyligen från Lund anlände K. A. Agardh och
J. K. Askelöf, hvilka äfven hyllade samma åsigter. För
att få tillfälle att utveckla dessa hade Hammarsköld
beslutit att utgifva en egen tidskrift, »Lyceum». Men
då prospektet till detta organ utsattes för en
rå parodi, införd i den af P. A. Wallmark utgifna
»Journal för Litteraturen och Theatern» (börjad 1809),
beslöt han sig för att jämte Askelöf och Agardh
utgifva ett skämtsamt blad, »Polyfem», i hvilket den
franska smaken och dess anhängare med löjets vapen
skulle nedgöras. Detta komiska blad började de sista
dagarna af 1809. Den allvarliga tidskriften »Lyceum»,
hvaraf endast två häften utgåfvos, utkom först 1810
och 1811. Kort efter det att Hammarsköld i Stockholm
börjat angreppet mot den äldre riktningen, erhöll
»Polyfem» en bundsförvandt i en Upsala-tidskrift. Den
siste, som invaldes i »Vitterhetens Vänner», var
den då femtonårige P. D. A. Atterbom. 1807 stiftade
han jämte några likasinnade vänner ett sällskap,
först kalladt Musis Amici, sedermera Auroraförbundet
(se d. o.). Medlemmar blefvo bl. a. F. V. Palmblad,
S. J. Hedborn, G. Ingelgren, P. Elgström
. Detta
sällskap hade på långt när ej samma blygsamma
tendenser som »Vitterhetens Vänner». I dess program
bebådas »en allmän revolution i den högre literaturens
alla grenar», och redan i inträdestalen framträder den
nyromantiska grundåskådningen. Det dröjde ej länge,
innan sällskapets medlemmar grepos af lust att inför
offentligheten framlägga sina idéer och sina vittra
alster, men åtskilliga omständigheter gjorde, att
den bebådade tidskriften ej kunde utkomma förr än i
Aug. 1810. Dess namn var »Phosphoros». Striden mot
Gamla skolan hade då redan börjat. De första dagarna
af 1810 hade nämligen Hammarsköld under psevdonymen
»Nils Nyberg» låtit i »Polyfem» införa en satir, »Ur
sjökapten Baggfots papper», hufvudsakligen riktad mot
J. D. Valerius. På detta bittra, men dräpande
anfall svarade visserligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free