- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1511-1512

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyáry ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

första landsköpet, omfattande en sträcka af högra
(vestra) flodstranden ifrån flodens mynning
(nuv. Bombay Hook) till bifloden Schuylkill (s. om
staden Filadelfia), dock utan gränsbestämmelse
inåt landet. Såsom utgångs- och medelpunkt för
den blifvande kolonisationen anlade Minuit på ett
näs vid en af Delawares bifloder i närheten af
nuv. staden Wilmington en skans, inneslutande några
trähus, hvilken fick namnet Kristina efter Sveriges
dåv. drottning. Med holländarna, som tidigare
haft nybyggen på samma sida om floden och på dess
östra sida ännu egde ett fäste, Fort Nassau, samt
med engelsmännen i det innanför liggande Virginia
uppstodo visserligen redan från början förvecklingar,
men på det hela stördes ej den svenska kolonien vidare
allvarsamt i sin utveckling, förrän den alldeles gick
under såsom svensk. Med indianerna idkade de svenske
kolonisterna under hela tiden ett synnerligen fredligt
umgänge och lifligt varubyte. Sedan Minuit ordnat
förhållandena i den lilla kolonien, begaf han sig mot
Europa, men omkom under ett uppehåll ombord på ett
holländskt fartyg vid Vestindiska ön S:t Christoph. De
båda svenska fartygen fortsatte hemresan till Sverige.

Det gällde nu att i svenskt intresse fullfölja
det af främlingar började företaget, och under
de närmaste åren visade sig ganska stor ifver
härför. De holländske deltagarna i kompaniet utlöstes,
regeringen tvingade förrymda knektar och brottslingar
att utvandra, och ett nytt kompani (»Vestindiska»
l. »Amerikanska» l. »Nova-Suecia kompaniet») bildades,
hvilket fick monopol på tobakshandeln. Genom
dessa åtgärder kom ett par nya expeditioner
till stånd. En af dessa (den andra i ordningen)
medförde koloniens förste guvernör, löjtnant Peter
Hollender (Ridder), hvilken gjorde nytt köp af
land. Med den fjerde expeditionen, som afgick år
1643, följde såsom ny guvernör den man, med hvars
namn koloniens öden äro på det närmaste förbundna,
nämligen f. d. öfverstelöjtnanten Johan Printz. Han
försågs med en vidlyftig instruktion; en fullständig
»stat för guvernementet» uppgjordes, hvilken saknade
hvarken militära eller andra myndigheter, ej ens
skarprättare, och en storartad ansats gjordes för
koloniens framtid.

Printz’ guvernörstid, 1643–53, var också
koloniens »storhetstid», så rik den än var på
pröfningar för kolonisterna och förvecklingar
med holländarna, förorsakade i ej ringa mån af
guvernörens hänsynslöshet. Till koloniens tryggande
skyndade Printz att anlägga dels nya skansar, såsom
Nya Göteborg (nuv. Tinnicum) och Nya Korsholm
vestra samt långt söderut på östra stranden Elfsborg
(nuv. Elsingborogh, N. Jers.), dels flere smärre
nybyggen, blockhus o. d. (Nya Vasa, Mölndal, Upland
m. fl.), allt för att skaffa svenskarna ensamma
herravälde öfver floden och de vanliga handelsvägarna
från denna inåt landet. Der nedsatte sig de efter
hand utkommande kolonisterna, egnande sig åt sädes-
och tobaksodling, jagt och handel med indianerna. Åren
1644, 1646 och 1647 gingo också expeditioner fram-
och tillbaka mellan kolonien och moderlandet,
medförande åt den förra åtskillig förkofran,
som väl behöfdes, och åt det senare åtskilliga
laddningar mest af tobak och pelsvaror. 1647 blef
emellertid af ödesdiger betydelse för den svenska
kolonien. Detta år utnämndes till guvernör i den
holländska grannkolonien Nya Nederländerna Peter
Stuyvesant, med hvilkens ankomst holländarnas
öfvervigt här ute började göra sig gällande. Stor
oenighet uppkom snart mellan de båda kolonierna och
deras styresmän, särskildt med anledning af nytt
landsköp af Printz. Stuyvesant å sin sida anlade en
ny skans, Fort Casimir, på vestra sidan af Delaware,
ett stycke söder om Kristina, hvarigenom således
uppseglingen till det svenska området kunde försvåras
eller hindras. Till svenskarnas underlägsenhet bidrog
ock att en följande expedition hemifrån alldeles
förolyckades och att intet på länge afhördes från
fäderneslandet, hvarigenom Printz slutligen råkade
med kolonien i så stort trångmål, att han, utan att
afvakta begärdt entledigande och utsänd medhjelpare,
lemnade kolonien i slutet af år 1653. Innan han
hemkommit, hade emellertid en ny expedition (den 9:de)
lemnat Sverige, medförande den äskade hjelpen och en
ny guvernör, Johan Rising. I Maj 1654 ankom dennes
fartyg till Delaware och kastade ankar utanför Fort
Casimir, hvilket Rising i en hast bemäktigade sig,
hvarigenom han redan i början ställde sig på fientlig
fot med holländarna.

Rising, som nu öfvertog guvernörskapet efter Johan
Papegoja, Printz’ måg, hvilken denne förordnat till
sin ställföreträdare, trodde sig till en början skola
stärka sin ställning genom att ställa sig väl med
indianerna. Han höll med dem sammankomster, på hvilka
de gamla landsköpen förnyades; och då han i Juli 1654
hemsände sitt fartyg, följde med detta en rapport,
som visar både med hvilken ifver han tagit sitt kall
och hvilka förhoppningar han hyste om företaget. Det
blef emellertid af kort varaktighet. Visserligen
åstadkoms i Sverige genom förnyad ifver och genom
åtskilliga förmåners och privilegiers medgifvande åt
såväl utvandrare som participanter i kompaniet en ny
expedition. Men det ena af dess fartyg inseglade i
Hudsonfloden i st. f. Delawareviken och togs i beslag
af holländarna. Och under det att man hemma i Sverige
ansträngde alla krafter till en ny expedition, till
hvilken emellertid alla förberedelser drogo långt ut
på tiden, beslöt holländska Vestindiska kompaniet att
i ett slag tillintetgöra den svenska kolonien. Dess
plan lyckades, innan den nyssnämnda expeditionen hann
fram. Under sommaren 1655 vidtogos i Nya Nederländerna
rustningar af så omfattande art, som om det gällt ett
stort krigsföretag. En armé af 600–700 man samlades
på en flotta af 7 fartyg, af hvilka det förnämsta
förde 36 kanoner och 200 man. En allmän fäste- och
bönedag utlystes till helgande af företaget, och
så seglade den väldiga krigsmakten d. 31 Aug. in i
Delawareviken. Företaget inleddes lyckligt med Fort
Casimirs (detta kallades af svenskarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0762.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free