- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1523-1524

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya tiden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pd (deraf tullar 1,4 mill., inkomster af
jernvägarna omkr. 1 mill.). Statsskulden steg s. å. till
34,965,000 pd, åsamkad mest för allmänna arbeten.

Den förste europeiske upptäckaren af N. Z. var Tasman
(1642), hvilken dock ej landsteg der. Första
närmare kännedomen om öarna erhöll man genom Cook,
som besökte dem flere gånger under åren 1769–77
och tog dem i besittning för Georg III. En egentlig
kolonisation började först 1814, då Sam. Marsden
grundade sin första missionsstation. Under loppet
af de följande 30 åren omvändes hela befolkningen,
hvarigenom väg banades för kolonisterna. 1839
grundade en privatförening, »New Zealand association»,
sitt första nybygge, Wellington vid Port Nicholson
i Cook-sundet. 1840 slöts i Waitangi af engelske
konsuln Hobson ett fördrag med några maorihöfdingar,
i hvilket de erkände Englands öfverhöghet och
N. Z. förklarades för en britisk koloni. Detta
fördrag undertecknades sedan af många höfdingar i
andra delar af öarna. Maoriernas egendomsrätt erkändes
till fullo af kronan, och utan deras samtycke har
intet landområde afhändts dem. De hafva derjämte
åtnjutit samma rättigheter och privilegier som öfriga
britiska undersåtar. Tvister hafva det oaktadt ej
kunnat undvikas, hvilka ledt till ganska blodiga krig,
såsom 1863–64.

Nya Zion. Se City of the Great Salt lake.

Nyberg, Nils, psevdonym för L. Hammarsköld (se denne
och Livijn, K. J.).

Nyberg, Nils Nilsson, psevdonym för H. B. Palmaer.

Nyberg, Julia Kristina, f. Svärdström, skaldinna,
föddes på Skultuna bruk, Vestmanland, d. 18 Nov. 1785
och upptogs vid 13 års ålder som myndling af Skultunas
egare C. J. Adlerwald, i hvars hus hon åtnjöt
mycken välvilja. 1800 kom hon till Stockholm och blef
pensionär hos en fransk emigrant, markis Dariès, samt,
efter genomgången kurs, medlärarinna. 1809 gifte hon
sig med handlanden J. H. Asping, men äktenskapet
blef olyckligt och upplöstes genom skilsmässa
1815 eller 1816. Sistnämnda år, då hon vistades
på Skultuna, insände hon sina första poetiska
alster till »Poetisk kalender» i Upsala, under
författarenamnet Euphrosyne. Dessa stycken mottogos
af allmänheten och granskningen med största välvilja,
och från den tiden räknades hon bland Nya skolans
mest framstående skalder. Uppmuntrad af bifallet
och af sina literära vänner, bland hvilka Atterbom
och sedan Hammarsköld voro de, som hade största
inverkan på hennes utbildning, fortfor hon att lemna
bidrag till »Poetisk kalender», och hennes anseende
befann sig i ständigt stigande, trots de någon gång
anmärkta felen. I skaldinnans lif och utveckling
inträdde efter den förra motgången ett nytt skede
genom hennes kärleksförhållande till och giftermål
med bruksinspektören vid Skultuna Vilhelm Nyberg,
en i yttre och inre hänseende ovanligt begåfvad ung
man. Det var 1822 hon med honom ingick ett äktenskap,
som genom hennes hängifvenhet och hans förståndiga
uppfattning af den fantasirika
makan blef särdeles lyckligt, ehuru barnlöst. –
1822 utkom Dikter af Euphrosyne, 1:sta bandet,
och det erhöll i Atterbom en anmälare, som med
ovanlig sympati och kanske väl mycken partiskhet
framhöll hennes poetiska förtjenster och öfverskylde
svagheterna. Det råd han såväl som hennes öfriga
vänner gifvit henne att försöka sig i större
berättande eller dramatiserande former hade hon
redan med framgång följt i legenden Christophorus
(i »Poetisk kalender» för 1822); men i Vublina
(1823), som hon kallade »dramatiskt poem», har
ämnet öfverstigit hennes krafter, och blott några
lyriska partier ega verklig förtjenst. Detta blef
också den samtida granskningens omdöme, något som
mycket grämde den känsliga och genom de föregående
framgångarna något bortskämda skaldinnan. 1824 täflade
hon om pris i Svenska akademien, men misslyckades;
och 1825 gjorde den omarbetade dikten lika liten
lycka. Emellertid diktade hon fortfarande och hade
hösten 1826 en ny samling färdig, som dock först 1828
utkom under titel Nyare dikter af Euphrosyne. Svenska
akademien tilldelade med anledning af dessa dikter
författarinnan 1829 sin mindre skådepenning i
guld. Det var första gången denna bortgafs utom
täflingen. – Åren 1831 och 1832 utgaf fru N. sina
Samlade dikter, hvarefter en längre tids tystnad
inträdde för henne. Denna bröts först 1839, då hon
tillsammans med Dahlgren utgaf »Sylfiden», poetisk
kalender. Slutligen offentliggjorde hon 1842 Nya
dikter,
hvilka dock synas väckt föga uppmärksamhet,
oaktadt flere af hennes bästa stycken träffas der,
och fastän hennes diktning i denna samling visar
sig vida naturligare och klarare än förut. Tämligen
förgäten af allmänheten, ehuru ej af de forne vännerna
från fosforismens dagar, framlefde fru N. sedan dess
ett lugnt och lyckligt familjelif. 1851 afled hennes
make, och efter några år af saknad, tillbragta i det
forna hemmet, följde hon honom d. 18 April 1854. –
Fru N:s skaldebegåfning nådde tidigt sin utbildning
i fosforisternas skola, och med denna delar hon
böjelsen för poetisk natursymbolik och filosoferande
djupsinne. Men hennes praktiska förstånd har bevarat
henne för alltför vådliga irrfärder i mystikens och
»den intellektuella åskådningens» rymder, och hennes
varma fantasi, hennes lifliga och djupa känsla göra
sig derför ofta fördelaktigt gällande vid behandlingen
af de romantiska stoffen. Särskildt i sina erotiska
stycken har hon nedlagt »en glöd och en sanning, som
gifva dem ett högt poetiskt värde». Deremot lyckas
hon knappast i de större kompositionerna, der hennes
svaghet i teckningen och egendomliga matthet i tonen
föga lämpa sig för det episka ämnet. Mot hennes alltid
melodiösa och enkla form har anmärkts, att den ej
sällan visar syntaktiska fel och en viss benägenhet
för fraser, samt att hela hennes uttryckssätt
har något sväfvande, osäkert och tungt. Dessa fel
framträda minst i hennes senaste dikter, hvilka
också fördelaktigt utmärkas af en viss förkärlek för
verkligheten samt en ofta rask och intagande målning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free