Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Nyblæus, Johan Axel - 1. Nyblom, Carl Rupert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Anmärkningar om helfvetesläran». Det är dock
hufvudsakligen lärorna om treenigheten och Kristi
gudom, mot hvilka han riktar sina angrepp. Inom
samhällsläran är hans vigtigaste arbete Om
statsmaktens grund och väsende en förträfflig
öfversigt af den filosofiska statslärans historia,
den nära nog enda i vår literatur. Den har dock
ej blifvit fullbordad (häft. I utkom 1864 och i
ny, tillökad uppl. 1882). Bland smärre skrifter
af N. må vidare nämnas Om straffrätten (1852;
3:dje öfversedda och förbättrade uppl., Om statens
straffrätt, 1879), Är en practisk philosophi möjlig
efter Hegels verldsåsigt? (1855; 2:dra uppl. 1856;
öfvers. på danska 1855), Trenne religionsphilosophiska
uppsatser (1874; innehållande de redan förut
publicerade uppsatserna Om den religiösa tron och
vetandet, Theodor Parker och den religiösa frågan
samt Striden om Christi gudom mellan V. Rydberg
och biskop Beckman) samt Tvänne uppsatser om den
boströmska filosofien (1885). Sin ojämförligt största
betydelse eger emellertid N. såsom den svenska
filosofiens häfdatecknare. Redan tidigt synes det
hafva varit hans afsigt att fylla bristen på en
fullständig literär framställning af den boströmska
filosofien. Under förberedelserna till detta arbete
leddes han emellertid till studiet af den föregående
svenska filosofien, och resultatet blef hans stora
verk Den filosofiska forskningen i Sverige från
slutet af adertonde århundradet, framstäld i sitt
sammanhang med filosofiens allmänna utveckling (2
delar 1873–81, 1:sta afd. af 3:dje delen 1886; den
4:de, ännu outgifna, delen är afsedd att framställa
den boströmska filosofien). I detta arbete söker
N. uppvisa, att den svenska filosofien, trots sin nära
förbindelse med den tyska, dock har en sjelfständig
karakter och en sjelfständig utveckling. Utmärkande
för henne är enligt N. hennes afgjorda benägenhet att
tränga fram till en rent osinlig verklighet såsom
den sinligas grund och att i sammanhang dermed,
under opposition mot den samtida tyska filosofiens
panteism, söka lägga grunden till en vetenskaplig
teism samt vetenskapligt bevisa menniskans frihet och
odödlighet. I sin mest fulländade form framträder
visserligen detta sträfvande hos Boström, men
ansatser i samma riktning finner N. redan hos
föregångarna, företrädesvis Biberg, Grubbe och
Geijer. – Utmärkande för alla N:s arbeten i formelt
afseende är det stilistiska mästerskap, hvaraf han
i hög grad är i besittning, och hvilket gör hans för
fackmannen så värderika skrifter njutbara äfven för
en större allmänhet. Till kännedomen om den svenska
filosofien har N. bidragit äfven genom att utgifva
»Samuel Grubbes filosofiska skrifter i urval» (I–VII,
1876–84; de tre sista banden i förening med docenten
R. Geijer i Lund). L. H. Å.
1. Nyblom, Carl Rupert, universitetslärare,
konstdomare och skald, född i Upsala d. 29 Mars 1832,
blef derstädes student 1850, filos. doktor 1857 och
docent i estetik 1860. Under sina tidigare studentår
innehade han det tranérska stipendiet för latinsk
verskonst, hvilket tilldelats honom före afgången
från Upsala katedralskola. Han erhöll 1853 Svenska
akademiens andra pris för skaldestycket Arion
och utgaf 1859 en förtjenstfull öfversättning
af Th. Moores »Irländska melodier» samt 1860 en
samling ungdomsfriske Dikter. 1861–63 företog
han med offentligt understöd en studieresa till
Frankrike och Italien. Såsom frukter af denna
färd utkommo Konststudier i Paris (1863), Om den
antika konsten och dess pånyttfödelse (1864) och
Bilder från Italien, tecknade af Carlino (s. å.;
ny, omarb. uppl. 1883 under titeln Ett år i södern;
dansk öfvers. s. å.). 1865 utgaf han Nya dikter och
uppsatte »Svensk literaturtidskrift», af hvilken
han redigerade de fyra första årgångarna. Efter
B. E. Malmströms död förordnades N. hösten 1865
att förestå professuren efter honom och utnämndes i
Jan. 1867 till professor i estetik samt literatur-
och konsthistoria vid Upsala universitet, sedan han
försvarat sin disputation Om innehåll och form i
konsten (1866) samt hållit tvänne profföreläsningar
(utg. s. å.). I sina offentliga och enskilda
föreläsningar har N. sedan dess företrädesvis gifvit
öfversigtliga framställningar af literaturens och de
bildande konsternas historia samt diktarterna. Hans
fördomsfria uppfattning, mångsidighet och lifliga,
klara framställningssätt hafva gjort denna
lärareverksamhet fruktbringande; i synnerhet har
han höjt konsthistoriens studium vid högskolan. På
anmodan har han äfven hållit smärre föreläsningsserier
i Stockholm (1864, 1866, 1870, 1871) och i Göteborg
(1868, 1876). För konstforskningar har han med
offentliga stipendier ytterligare företagit resor
till Finland, Tyskland och Frankrike 1869, till
Italien 1877, till Holland och Belgien 1884 samt
till Paris och London 1886. N. vardt 1866 ledamot
af Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälle,
1879 en af de aderton i Svenska akademien, 1881
hedersledamot af Akademien för de fria konsterna
och 1884 ledamot af Musikaliska akademien. Såsom
framstående teoretiker i arkitektur har han varit
en synnerligen verksam medlem af byggnadskonsten för
uppförande af Upsala nya universitetshus 1878–87 och
af Upsala domkyrkobyggnadskomité sedan 1885. Han var
äfven inkallad i den af konungen tillsatta
teaterkomitén 1880. Af utländska arbeten har N., utom det
redan nämnda, öfversatt eller bearbetat »William
Shakspeares sonetter» (1871), »Valda skizzer af
Mark Twain» (1873, 1874), »Amerikanska humorister»
(1874), »Shakspeare-galleri» (1873–75), »Italiens
konstskatter» (1875–79), »Italien, en vandring»
etc. (1875–77) och Swifts »Gullivers resor» (1876)
samt i »Dikter från främmande länder» (s. å.) samlat
vittnesbörd om sin utvecklade förmåga såsom poetisk
öfversättare. Sjelf har han vidare författat Vers
och prosa. Gammalt och nytt af Carlino (1870), den
präktiga minnessången Georg Stjernhjelm (1872),
Estetiska studier (1873; ny samling I–II, 1884),
Valda dikter (1876), Johan Tobias Sergel, Sveriges
förnämsta konstnärssnille (1877), minnesteckning
öfver Elias Fries (inträdestal i Svenska akad.,
1879), Minne af tonskalden Adolf Fredrik Lindblad
(1880, i Sv. akad:s handlingar, del 57),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
