- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1533-1534

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckelben, clavicula, anat., namn på de båda hos menniskan S-formigt krökta, knotor, som sträcka sig mellan skulderbladen och bröstbenet - Nyckelblomster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barn kunna många dagar gå förbi, utan att ett sådant
brott varsnas. G. v. D.         Rsr.

Nyckelblomster. Se Orchis.

Nyckelharpa, uråldrigt nordiskt stråkinstrument,
hvarpå tonerna – liksom på liran (se d. o.) – gripas
medelst en tangentmekanism. Stråken berör, utom den
sträng, på hvilken melodien spelas, äfven en djupare
stämd sträng, som bildar ständig orgelpunkt. Under
dessa strängar ligga flere andra, som ej beröras af
stråken, utan blott förstärka klangen. Instrumentet,
som bäres i ett band framför bröstet, är bygdt
på samma princip som den hos Agricola (»Musica
instrumentalis», 1529) afbildade schlüsselfiedel,
hvilken på den tiden var bruklig i Tyskland. Denna
erbjöd dock ett sirligare utseende än den klumpiga
nyckelharpan. Ännu kan man, ehuru sällan, få se
nyckelharpan i händerna på någon bondspelman, som
stundom kan utveckla rätt mycken färdighet och kraft
i spelet. Längst synes instrumentet bibehålla sig
i Upland. A. L.

Nyckelpiga, Jungfru Marie nyckelpiga, gullhöna
(i Skåne åkerhöna), zool., äro benämningar på den
lilla skalbaggen Coccinella septempunctata L. Äfven
några nära stående arter af detta slägte benämnas
nyckelpigor. Slägtet Coccinella skiljes från öfriga
skalbaggar (Coleoptera) derigenom att alla tarserna
äro 3-ledade. Skalvingarna, som äro fint punkterade,
ej strimmiga, öfvertäcka bakkroppen. Antennerna
äro fästa framför ögonen, korta och klubblika samt
räcka icke till bakkanten af mellankroppen, som
sluter sig tätt till skalvingarna och har sidorna
kantade samt bredden större än längden. Kroppen i sin
helhet har rundad eller oval form, med hvälfd eller
kullrig rygg och platt undersida. Ryggsidan är hos
nyckelpigorna tecknad med svarta eller hvitaktiga
fläckar på brandgul eller gul botten eller ock
med röda fläckar å svart grundfärg. Larverna,
likasom de fullbildade insekterna, lefva af
bladlöss, som de begärligt uppsöka och förtära. På
grund af detta lefnadssätt har den familj, till
hvilken Coccinella och ett par andra slägten höra,
benämnts Aphidiphaga, »bladlössätare». Slägtet är
mycket artrikt, och arterna skiljas lättast genom
fläckarnas antal, som är konstant, samt genom färg
och form. Allmännast är den med 7 svarta fläckar å
de gulröda täckvingarna och mellankroppen försedda
nyssnämnda C. septempunctata. Denna ofta påträffade
vackra skalbagge har öfverallt i Europa ådragit
sig menige mans uppmärksamhet och har, såsom ofvan
synes, erhållit många namn, hvilka blifvit föremål
iför literära och etnologiska undersökningar och
fantasier. Så har en svensk författare alldeles utan
giltig grund velat påstå, att Sveriges befolkning
skulle vara af olika ursprung i östra och vestra
delarna af landet, emedan i ena längdhalfvan denna
skalbagge skulle kallas gullhöna och i den andra
halfvan Jungfru Marie nyckelpiga. Åtskilligt
skrock är förbundet med nyckelpigan. Så
t. ex. tror man, att hennes qvardröjande en
stund hos en menniska bådar lycka o. s. v.
O. T. S.

Nycopensis, Martinus Olai (d. v. s. Martin Olsson
från Nyköping
), universitetslärare, född i Nyköping
d. 8 Febr. 1596, student i Upsala 1611, idkade
mångåriga studier vid utländska universitet samt
erhöll 1624 rektoratet vid Enköpings skola. Han
blef filos. doktor primus i Upsala 1625 samt
utnämndes 1626 till e. o. och 1628 till ordin.
professor i använd matematik. Död i Upsala d. 31 Mars
1657. – N. utgaf en gradualdisputation, De natura
et constitutione philosophiae
(1625), presiderade
för ett tjugotal akademiska disputationer
i olika ämnen samt efterlemnade i handskrift
bl. a. en framställning af optiken. Han ansågs
för sin tid vara en framstående akademisk lärare.
G. E.

Nyctagineae Juss., bot., familj af ofta slingrande
örter eller någon gång träd. Stjelkarna äro ofta
ledade och bladen enkla, fjädernerviga, utan
stipler, motsatta eller i spiral. Blomhyllet är
enkelt, hos de flesta slägtena liknande en stor,
färgad, trattlik blomkrona, som i knoppen ligger
hopvriden, alldeles såsom hos Convolvulaceae. Tätt
nedanför blomman sitter ett 3–5-bladigt foderliknande
svepe, hvilket hos somliga slägten stödjer flere
blommor och derigenom visar sig icke vara ett
blomfoder, hvars plats det innehar. Ståndarnas
antal vexlar. Fruktämnet sitter öfver blomman, och
frukten är en enfröig, enrummig, bärlik nöt, hvars
nedre del blir köttig genom en omgifvande del af
fruktfästet. Familjen tillhör tropikerna. Koffein
är funnet i den syd-amerikanska Neea theïfera
Oersted. Jfr Mirabilis. O. T. S.

Nyctanthes Juss., bot., ett slägte af buskartade
växter, hörande till nat. fam. Jasminae Juss.,
kl. Diandria L. Slägtet står nära Jasminum
(se Jasmin) samt har blomfoder och blomkrona
sambladiga och 8-klufna. Frukten utgör vid mognaden
två sammansittande bär eller en torr, tvårummig
kapsel. N. arbor tristis L. har kapselfrukt. Dess
särdeles välluktande blommor öppna sig endast
under natten. De användas likasom fröna såsom
nervlifvande, »hjertstärkande» medel i Indien,
buskens hemland. Kronpipen är brandgul och begagnas
såsom saffran till färgning af vissa anrättningar för
bordet o. s. v. O. T. S.

Nyctibius. Se Podargidae.

Nyctiornis. Se Nattspinten.

Nyctipithecus. Se Nattapor.

Nydala, socken i Jönköpings län, Vestra härad. Areal
14,688 har. 1,466 innev. (1886). Annex till Vrigstad,
Vexiö stift, Vestra härads kontrakt.

Nydala kloster anlades vid norra stranden af sjön
Kusken i Vestra härad i Småland, enligt gammal uppgift
år 1144, af munkar från Clairvaux, hvars latinska
namn, Clara vallis, anses hafva gifvit upphof till
det svenska klostrets namn Nova vallis (Nydal). Af
sjelfva grundläggandet känner man nu ej med visshet
mera, än att konung Sverker I till klostrets underhåll
anslog några skogar. Fisket i Skenan vid Södra Bolmen
förvärfvade klostret sig tidigt, och denna besittning
stadfästes af konungarna af Sverkerska och Erikska
ätterna. Sveriges

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free