- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1537-1538

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckelblomster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men måste d. 2 Maj 1703 gifva sig åt ryske generalen
Sjeremetjev, hvarefter fästningen förstördes.
A. G. F.

Nyerup [nyrup], Rasmus, dansk historiker, född
d. 12 Mars 1759 i närheten af Assenspå Fyen,
blef 1776 student, 1784 filos. magister och
bibliotekarie vid historikern Suhms stora
boksamling samt var 1790–1803 sekreterare
vid k. biblioteket. Han utnämndes 1796
till professor i literaturhistoria och 1803 till
universitetsbibliotekarie. Sedan 1797 skötte
han derjämte förestandareskapet på »Regensen» och blef
ordinarie innehafvare af denna befattning 1814. Död
d. 28 Juni 1829. – N. var en mycket flitig
och nykter granskare, en produktiv författare och en
vågbrytare på flere än ett område. Hans skrifter
äro till största delen af literaturhistorisk art,
men behandla äfven andra grenar af Danmarks historia
och hafva nu sitt hufvudsakliga värde såsom
materialsamlingar och förarbeten. Tillsammans med
Rahbek och Abrahamson utgaf han Udvalgte danske
viser fra middelalderen
(5 bd, 1812–14) med dess
fortsättning Udvalg af danske viser fra midten af
det 16:de til henimod midten af det 18:de aarh.

(2 bd, 1821) och tillsammans med Rahbek Bidrag til
den danske digtekunsts historie
(4 bd, 1800–08),
fortsatt 1819 och 1828 (till 1775). Ensam utgaf
han Almindelig morskabslæsning i Danmark og Norge
(1816), Peder Syvs kjærnefulde ordsprog (1807) och
Peder Lolles samling af danske och latinske ordsprog
(1828), vidare Suhms »Nye samlinger till den
danske historie» (4 bd, 1792–95) samt »Luxdorphiana»
(1791), »Langebekiana» (1794) och »Suhmiana»
(1799), de tre sistnämnda utdrag ur efterlemnade
literära samlingar. Af hans sjelfständiga skrifter
må nämnas Samling af fortjente danske mænds portræter
med biografiske efterretninger
(3 bd, 1798–1806, med
kopparstick af Lahde), Karakteristik af kong Kristian
IV
(1816), Efterretninger om kong Frederik III
(1817), Kjöbenhavns beskrivelse (1800) och Historisk
statistisk skildring af tilstanden i Danmark og
Norge i ældre og nyere tider
(4 bd, 1803– 06).
I förening med Rask utgaf N. en öfversättning af
Snorres Edda (1808) och tillsammans med norrmannen
J. E. Kraft Almindeligt literaturlexikon for
Danmark, Norge og Island
(1818–19),
hvarjämte han ombesörjde utgifningen af de
sista 5 banden af Suhms »Danmarks historie»
(1809–28). Dessutom strödde han omkring sig en
mängd afhandlingar i tidskrifter och tidningar,
och sjelf var han under en lång följd af år
redaktör af »Kjöbenhavns lærde efterretninger».
Han var äfven en af stiftarna af Selskabet for
efterslægten (1786) och Det skandinaviske
literaturselskab (1796). År 1807 väckte N.
tanken på inrättandet af Oldnordisk museum och var
1807–16 sekreterare i kommissionen för bevarande af
fornfynd. Till sin efterträdare på denna plats
utsåg han sjelf K. J. Thomsen, hvars stora förmåga
han erkände. I antikvariskt syfte företog han
äfven flere resor inom Danmark och (1810 och 1812)
till Stockholm. Slutligen må framhållas hans stora
förtjenster om
biblioteksväsendet, särskildt vid
Köpenhamns universitet. E. Ebg.

Nygarn. Se Östergarn.

Nygreker, ett det nygrekiska språket talande folk,
som är bosatt hufvudsakligen i det nuv. konungariket
Grekland, grekiska arkipelagen, på Kreta och Cypern,
i södra och sydöstra provinserna i europeiska Turkiet
samt på kusterna af Mindre Asien och Syrien och
äfven förekommer i flere sjöstäder vid Medelhafvet
och Svarta hafvet. Ehuru det ej kan förnekas, att
en betydande blandning egt rum af grekiskt samt
främmande, i synnerhet slaviskt, blod, så att från
fysisk ståndpunkt de nuv. grekerna kunna kallas
verkliga bastarder gen t emot de gamle hellenerna,
äro de dock i etnologiskt hänseende desses verkliga
ättlingar, hvilket i synnerhet det af dem talade
språket bevisar. (Se Nygrekiska språket.) Renast hafva
ögrekerna samt befolkningen i enskilda bergstrakter,
såsom i Maina, Olympos, Agrafa och Voltos, bevarat
det helleniska blodet; mera blandade äro grekerna
i Mindre Asien och i Turkiet. I allmänhet älska
grekerna ett mera rörligt lif och egna sig derför
mindre åt åkerbruk och industri än åt sjöfart och
handel. Nästan alla nygreker bekänna sig till den
orientalisk-ortodoxa kyrkan, hvilken derför äfven
kallas den grekiska kyrkan.

Nygrekiska literaturen. Under tiden från Justinianus
till det grekiska kejsaredömets fall, 527–1453,
d. v. s. den medelgrekiska literaturperioden
(se Grekiska literaturen, femte perioden), var den
literära produktionen i egentlig mening nästan i
utdöende. Förutom den i utdrag ur äldre författares
arbeten, lexikografi, excerpt- och skoliesamlingar,
kommentarer och antologier bestående literatur, som
skulle bära en mera vetenskaplig prägel, uppstodo
de bysantinske hofpoeternas och historikernas
elaborat, skrifna på det till ett hof- och
kanslispråk mumificerade idiom, som i hufvudsak var en
fortsättning af den redan i 3:dje årh. f. Kr. bildade
koine l. allmängrekiskan. Men dessa alster ega
knappast annat värde än det, som de möjligen kunna
skänka språkforskaren. Dessutom framträdde visserligen
en mängd prosaskrifter och rimmerier af mera folklig
art med, hvad språket angår, en underlig blandning af
s. k. bysantinsk koiné och folkspråk. Dessa sällsamma
literaturprodukter äro dock ännu åtminstone alltför
litet undersökta, för att man ur dem skulle kunnat
hemta några vigtigare drag för bestämmandet af denna
tids literära fysionomi. Att den medeltida romantiken,
som aflöst den helleniska odlingen, började
framträda, ses t. ex. af Theodoros Prodromos från
början af 12:te årh. Genom och efter korstågen fick
den vesterländska riddareromantiken mer och mer insteg
i folkmedvetandet. Efter Konstantinopels eröfring af
turkarna (1453) och den derpå följande dystra tiden
blef den literära verksamheten hos grekerna af än
mindre betydenhet och värde. (En förteckning öfver den
vigtigaste medelgrekiska literaturen, hufvudsakligen
tillgänglig genom samlingar af grekerna Lambros och
Sathas, fransmannen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free