- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1541-1542

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyckelblomster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilkas hufvudsakliga verksamhet, faller efter
frihetskriget, må nämnas Neofytos Bainbas,
Panagiotes Kodrikas, Theokletos Farmakides,
Andreas Mustoxydes
och Neofytos Dukas. Hufvudmomentet
i denna af nämnda personer företrädda bildning var
sträfvande efter vetenskaplig och politisk frihet
för det grekiska folket. Derigenom, äfvensom genom
den ryska politikens förespeglingar om hjelp, genom
det växande modet och den ökade styrkan hos de i
bergen befintliga »klefturgierna» (röfvareskaror,
hvilka bildats af dem, som vid Greklands eröfring
togo sin tillflykt till de ödsliga trakterna och
bergen, förnämligast i Epirus, och der försvarade
sin sjelfständighet) samt genom den ökade styrkan
hos de armatolska och suliotiska stammarna,
alstrades den alla beherskande stämningen och
förhoppningen om frihet, som togo sig uttryck i
det grekiska frihetskriget. – Denna period indelas
lämpligen i 2 underafdelningar. Under den förra af
dessa (från 1750 till ungefär 1820) besjälades den
vetenskapliga verksamheten, hvars målsmän de nyss
uppräknade namnen äro, likaväl som diktningen af det
enda syftet att möjliggöra och förbereda frigörelsen,
som sålunda utgör hufvudtemat för denna tidrymds
literatur. Regas (d. 1798) stiftade, eldad af den
franska revolutionen, en hemlig förening i angifna
syfte och är särskildt bekant för den s. k. grekiska
marseljäsen. Joannes Bilaras (1771–1823) skref
på epirotisk dialekt vackra lyriska dikter. Till
samma tid höra Georgios Sakellarios, hvilken verkade
som lärare i Bukarest och skref sånger af ädelt
och värdigt patriotiskt innehåll, samt Sofronios
Athenaios,
som skref ett bekant »Ode till Grekland»,
äfvensom frihetshjelten, fången från Munkácz,
Alexandros Ypselantes (1783–1828), som diktade den
berömda, i folkviston hållna »Den förjagade fogelns
klagovisa». Stefanos Kanelos står såsom ett värdigt
motstycke till Regas genom sina ädla, allvarligt
patriotiska sånger. I motsats till de nu nämnde,
hvilkas hufvudsakliga diktning gick upp i frihetsidén,
diktade Athanasios Christopulos (1772–1847), »den
nygrekiske Anakreon», lätta och behagliga, ofta
sjelfsvåldiga vin- och kärleksvisor, utmärkta för
versens konstnärliga byggnad och friskhet i bilder.

Under den andra af denna periods afdelningar
(ungefär från 1820 till närvarande tid) skrefvo och
diktade äfven några af de förut nämnde. Verksamma
under sjelfva frihetsstriden, antingen eldande med
sina dikter eller sjelfva personligen deltagande
i striderna eller för öfrigt genom politiskt eller
literärt skriftställeri eller propaganda framstående,
äro flere af de till 20-, 30- och 40-talen hörande
personligheter, som i det följande skola anföras. Dock
i literärt och vetenskapligt hänseende var det först
efter krigets slut, som någon lugnare, allsidigare
utveckling kunde främjas. Inom skönliteraturen blef
naturligtvis frihetskriget med sina vexlande öden och
hjeltebragder ett ofta som stoff användt ämne. Dock
gjorde sig äfven den ny-romantiska riktningen
gällande, ehuru något senare i Grekland än i andra
land. – I det hela
taget är lyriken den diktart, hvari de nygrekiske
diktarna hittills kunna anses hafva lyckats bäst. Till
denna första tids frihetsdiktare hör i främsta rummet
Spyridon Trikupes (f. i slutet af 1700-talet),
som författade en redan under föregående skede
fallande dikt, »Folket», på lägre folkidiom och af
fosterländskt romantiskt innehåll. Sina största
förtjenster har han dock inlagt som historisk
författare och inflytelserik statsman. Andreas Kalbos
(från Zante) skref på ett antikiserande språk af
patriotisk hänförelse eldade dikter. Hans landsman
Dionysios Solomos (1798–1857) gaf straxt efter
krigets utbrott sin hänförelse luft i den berömda
dikten »Till friheten». Vidare torde förtjena att
omnämnas I. Rizos och I. R. Rangabes. Af
lyriker i mera egentlig mening under detta skede
äro förnämligast att anföra Athanasios Manuses, som
skrifvit intagande dikter i den elegiska folkvisans
ton samt idyller o. s. v., och Elias Tantalides,
af samma poetiska skaplynne, Drosines, Palamas
m. fl. Lyriska dikter finnas också af de inom andra
skaldearter företrädesvis bekante Georgios Tertsetes
och Mavrogiannes. En framstående lyrisk författarinna
eger Grekland i Evfrosyne, maka till den ej häller
obekante diktaren Chr. Samartsides. Hufvudsakligen
elegisk grundstämning råder i Achillevs Paraschois
och S. N. Basiliades’ dikter. Joannis Karasutsas
utmärker sig i sina genom ett mildt svårmod
egendomligt färgade etiskt-patriotiska dikter för
en skär poetisk känsla. Den idylliska diktarten –
som redan förut framträdt i fanarioten K. Manos’
herdedikt »Kleanthis och Avrokomi» – är företrädd
af D. S. Byzantios och den tidigt bortgångne
X. Raftopulos. Den i Paris bosatte köpmannen
Demetrios Bikelas har förutom t. ex. berättelsen
Lukis Laras skrifvit lyriska och elegiska stycken af
värde. Det satiriska diktslaget, till hvars idkande
såväl det inre som det yttre politiska tillståndet
under första tiden af Greklands sjelfständighet
gaf rik anledning, med de partihvälfningar och
författningstvister, som förekommo, idkades
af Th. Orfanides (lärd botaniker). Äfven den
lärde arkeologen St. Kumanudes är bekant för sitt
humoristiskt-satiriska epos Stratis kalopichiros. I
alla de nämnda lyrikens arter äfvensom i epik och
dramatik framstå dock såsom de allsidigaste och mest
representative banérförarna inom det skönliterära
området de båda bröderna Alexandros och Panagiotes
Sutsos
(födda 1803, döda den förre 1863, den senare
1868), som voro afgjorda motståndare mot konung Ottos
regering och grefve Kapodistrias’ politik samt mot
bajrarnas växande inflytande. – På epikens område
äro endast få alster af något större värde att
framhålla. A. Sutsos skref sitt bekanta romantiska
epos »Den kringirrande» och den politiska romanen
»Den landsflyktige». P. Sutsos är författare till en
mystisk-historisk roman Leandros. Al. Byzantios
beskref i klara och melodiska verser en bild
ur folklifvet i det gamla Athen (»Sokrates och
Aristofanes»). Med detta verk till förebild diktade
Ang. Blachos sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free