- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
3-4

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nådendals kloster (Lat. Monasterium Vallis Gratiæ) - Nådens ordning l. salighetens ordning, teol. - Nådår, en särskild form för pensionering af enkor samt omyndiga och oförsörjda barn efter ecklesiastika ämbets- och tjenstemän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herberge för pilgrimer och vägfarande, på det klostret
ej skulle betungas med för stor gästning. Klostret
erhöll ock jus patronatus till sockenkyrkan. Men ej
häller på denna trakt fanns tjenlig plats, hvarför
konungen (1443) medgaf, att klostret måtte flyttas
till Ailois i Reso socken, hvilken gård af enskilda
personer blifvit upplåten. Samme konung tillerkände
ock klostret rätt till fri in- och utförsel. Konung
Karl Knutsson utfärdade 1448 skyddsbref för N:s
kloster och beviljade detsamma frälsefrihet å de sex
gårdar det af kronan erhållit. Ett årtionde derefter
erhöll klostret af konung Kristian I likaledes
skyddsbref som han funnit sig manad att utfärda i
synnerhet derför att de tre nordiska rikena under
honom återkommit »till gammal god förening, vänskap
och broderligt förbund». Såsom vanligt var, följdes
exemplet af hans efterträdare Sten Sture d. ä. (1472
o. 1488), konung Hans (1499), Svante Sture (1504)
och Sten Sture d. y. (1513). Rikets råd bekräftade
(1504) klostrets patronatsrätt till Bjerno och anslog
åt klostret kronans gods Lonto ö och Lietsala. Många
gods och gårdar såväl i Sverige som i Finland skänktes
eller testamenterades till N. Bland stora donationer
må nämnas 9 gårdar, som ärkebiskop Jakob Ulfsson,
biskop Magnus i Åbo, riksföreståndaren Sten Sture och
väpnaren Knut Posse skänkte 1490. Likväl fann sig
generalkonfessorn Arvidus Nicolai 1496 föranlåten
att för moderklostret klaga sin nöd. Han skildrade
ryssarnas omilda framfart i Finland, hvilken vållat,
att den s. k. Birgitta-penningen, som landet plägade
utgöra, i betänklig grad minskats; stor pest och
svår vinter rådde, så att klosterfolket utstått många
lidanden och hade endast att välja mellan »martyrium
eller flykt». Han bad derför om tillåtelse att, i
händelse man nödgades fly ur landet, få en fristad
i Vadstena klosters stenhus i Stockholm. Den kristna
fromheten uppehöll dock klostret ännu någon tid med
nya gåfvor. Men kyrkoförbättringen stod för dörren;
och då abbedissan föreställde konung Gustaf klostrets
usla tillstånd efter recessen i Vesterås, lät han
de fyra hufvudgårdarna Helga, Stenberga, Lonto ö och
Lietsala fortfarande tjena munkarna och nunnorna till
uppehälle. Konung Erik XIV tillät dem behålla detta
understöd. Konung Johan III utfärdade flere bref till
förmån för abbedissan Birgitta Knutsdotter och de
få, då återstående nunnorna, men endast 1 gård var
1577 anslagen till klostret. Oaktadt konung Gustaf
1554 uppburit 28 lödiga mark kyrksilfver, funnos
åtskilliga dyrbarheter qvar, som aflemnades till
konung Johan. År 1584 erhöll den sista nunnan i
Nådendal, Elin Knutsdotter, konungens bref om
underhåll från Pontus De la Gardies fögderi i
Norra Finland. Kyrkoherden i Reso förflyttades
till N., hvars kyrka dermed blef sockenkyrka.
C. S-e.

Nådens ordning l. salighetens ordning (Lat. ordo
gratiae o. salutis
), teol., är den ordning, i hvilken
den hel. ande förmedelst nådemedlen gör den syndiga
menniskan delaktig af frälsningens nåd. Nåden antages
nämligen verka gradvis (successivt), och dess verkningar kallas
nådeverkningar. I bibeln äro dessa antydda, men
utan någon skarp begränsning sinsemellan. De kunna
likväl sägas gruppera sig omkring pånyttfödelsen
(Joh. 3: 3) som centrum. Hvarken inom den gamla eller
medeltida kyrkan kom läran om nådeverkningarna till
någon dogmatisk utbildning. Detta skedde först genom
reformationen. Visserligen finnes icke i de symboliska
böckerna något fixeradt system, men väl ett utkast
till ett sådant (i Augsb. bekänn.:s 12 art., i Luthers
lilla katekes, 3:dje art., och i Konkordieformeln),
som sedermera utbildades af Calovius och Qvenstedt
och genom Carpzov erhöll namnet ordo salutis. Antalet
af och ordningen mellan nådeverkningarna bestämdes
dock olika af olika dogmatici, och ännu har icke full
enighet i detta stycke uppnåtts. Hufvudsvårigheterna
äro nådeverkningarnas förhållande till dopet
och rättfärdiggörelsens plats i systemet. Klart
är dock, att alla nådeverkningarna måste
gruppera sig omkring tron, näml. för densammas
förberedande, upptändande, bevarande och förkofran,
hvadan man äfven kan indela dem i kallelsen,
upplysningen, pånyttfödelsen
och behållelsen,
med motsvarande förändringar hos menniskan:
bättring, tro och helgelse. De olika stadierna
kunna dock ej i erfarenheten så skarpt särskiljas,
som pietismen antog och fordrade. – Mysticismen
antog blott 3 grader (rening, upplysning och unio
mystica
). Metodismen framhåller det subjektiva
momentet med mer eller mindre tillbakasättande
af det objektiva. Rationalismen förnekar öfver
hufvud alla öfvernaturliga nådeverkningar. I
Sverige har i synnerhet schartauismen
kraftigt betonat nådens ordning i enlighet
med de äldre dogmatikernas framställning.
K. H.

Nådår, en särskild form för pensionering af enkor
samt omyndiga och oförsörjda barn efter ecklesiastika
ämbets- och tjenstemän, består deri att enka och
barn under det eller de år, som närmast följa efter
tjensteårets utgång, ega att uppbära inkomsterna
af den befattning, som den aflidne innehaft,
mot skyldighet att bekosta tjenstens skötande
genom vikarie. Privilegierna tillförsäkra endast
ett nådår, privilegieåret, men efter ansökan kan
K. M:t på grund af särskilda omständigheter bevilja
ytterligare nådår, extra nådår. Dessa extra nådår
skola emellertid upphöra, då presterskapets enke-
och pupillkassa kan utdela pensioner med hela
det beräknade beloppet. Inkomsterna af nådåret
kunna ej tillgripas för den dödes gäld. Till de
ecklesiastika ämbets- och tjenstemän, hvilkas
efterlefvande voro tillförsäkrade nådår, hafva
räknats alla de, som ansetts stå under presterskapets
privilegier, således ej endast prester, utan äfven
»läsemästare» och skolbetjente m. fl. Numera har
emellertid nådårsrätten för elementarlärares enkor
och barn i allmänhet upphört, sedan med bidrag af
statsverket en »Lärarnas vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa» upprättats. Endast de äldre
elementarlärare, som ej funnits villiga att ingå
på denna anordning, hafva bibehållit nådårsrätt åt
enkor och oförsörjda barn. K. H. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free