Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nådårsbesparing. Se Avancementsbesparing - Nåen (Isl. Náinn), ett i nordiska myter förekommande dvärgnamn - Någrind (Isl. Nágrind), Nord. mytol., »de dödes grind», porten till dödsriket - Nål, Nord. mytol. Se Farböte, Loke och Löfö - Nålpenningar (T. nadelgeld), den årliga penningsumma, som ett gift fruntimmer af förnämt stånd uppbär af sin make till bestridande af smärre utgifter för toaletten - Nålzeolit. Se Natrolit - Nårunga. Se Norunga - Nås, socken i Kopparbergs län - Nåstrand (Isl. Nástönd), Nord. mytol., d. v. s. likstranden, ett underjordiskt pinorum för fördömda brottslingar - Nåt. Se Bordläggning, skeppsb. - Näbb (Lat. rostrum), zool., benämning på hufvudets främsta afdelning hos foglarna - Näbbar, bot. Se Geranieæ - Näbbdelfiner. Se Iniidæ - Näbbdjurslägtet, Ornithorhynchus, zool., bildar en särskild familj inom kloakdjurens ordning (Monotremata) bland däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nådårsbesparing. Se Avancementsbesparing.
Nåen (Isl. Náinn), ett i nordiska myter förekommande
dvärgnamn. Th. W.
Någrind (Isl. Nágrind), Nord. mytol., »de dödes grind»,
porten till dödsriket. Th. W.
Nål, Nord. mytol. Se Farböte, Loke och Löfö.
Nålpenningar (T. nadelgeld), den årliga penningsumma,
som ett gift fruntimmer af förnämt stånd uppbär af
sin make till bestridande af smärre utgifter för
toaletten. I flere land åligger det undersåtarna att
vid regentens eller tronföljarens förmälning anslå
medel till nålpenningar.
Nålzeolit. Se Natrolit.
Nårunga. Se Norunga.
Nås, socken i Kopparbergs län, Nås, Jerna
och Flöda tingslag. Areal 52,809 har. 3,238
innev. (1886). N. utgör ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Vesterås stift, Vester-Dals kontrakt.
Nåstrand (Isl. Náströnd), Nord. mytol.,
d. v. s. likstranden, ett underjordiskt pinorum
för fördömda brottslingar. Der var en vederstygglig
boning uppförd, på det sättet flätad med ormkroppar,
att alla hufvud hängde in i huset och sprutade etter,
så att golfvet öfversköljdes af giftströmmar,
i hvilka menedare och lönmördare skulle vada.
Th. W.
Nåt. Se Bordläggning, skeppsb.
Näbb (Lat. rostrum), zool., benämning på hufvudets
främsta afdelning hos foglarna, hvilken motsvarar
munnen och de densamma bildande delarna hos andra
ryggradsdjur. Näbben är alltid hård och bildad af
ben, som betäckas af ett hornartadt eller hudartadt
öfverdrag och mellan sig icke hafva några mjuka,
köttiga delar. I näbben ingår ett stort mellankäksben
(hvarifrån utskott sträcka sig uppåt mellan näsbenen),
tvänne små, på sidorna belägna öfverkäksben och ett
af flere stycken bildadt underkäksben. Öfverkäkens
och gommens ben äro icke såsom hos däggdjuren fast
förenade med hjernskålen, utan rörligt fästa vid
densamma. Underkäken står icke i direkt förbindelse
med tinningbenet, utan är förenad med ett särskildt
ben, som benämnes qvadratbenet, hvilket i sin
ordning ledar mot tinningbenet. Enär qvadratbenet
medelst okbenen och vingbenen är förbundet äfven med
öfverkäksapparaten, icke blott röres vid näbbens
öppnande underkäken (såsom hos däggdjuren), utan
äfven öfverkäksapparaten tager genom en större eller
mindre böjning del i rörelsen. Näbbens form beror
till hufvudsaklig del af öfverkäkens och rättar
sig, hvad utseende och styrka beträffar, efter
fogelns näringssätt. Än är näbben alltigenom hård,
än är han nästan i hela sin längd, vid roten eller
i spetsen klädd med mjukare hud. Till formen vexlar
han på mångahanda sätt: rak, uppåtböjd, nedåtböjd,
hakformig i spetsen, krokig, svärdformig, kägelformig,
vigglik, plattad, skedformig, båtformig, hög, låg,
kantig, rund, smal, bred, tätt slutande, gapande,
försedd med tänder eller lameller i käkkanterna,
med eller utan nagel i spetsen, med skarpa eller
trubbiga kanter, hvass eller trubbig spets
o. s. v. Näsborrarna äro likaledes mycket skiljaktiga
till form och läge, dertill än bara, än täckta af
hudbildningar, ofta mer eller mindre omgestaltade
fjädrar. Underkäksgrenarna kunna vara förenade med
hvarandra än blott ett kortare stycke mot näbbspetsen,
än ganska långt; mellan dem finnes stundom en säcklik
utvidgning af huden. Den näbbspetsen beklädande
huden är hos åtskilliga vadare genomdragen af
en mängd nerver, som göra deras näbb till ett
förträffligt känselorgan, hvaraf de betjena sig
för att i slam och dy rota efter sin föda. Näbben
användes alltefter sin olika bildning på flere olika
sätt: att gripa, sönderkrossa, sönderstycka, skala,
skilja ur födan m. m., men aldrig till att tugga
densamma; äfven gör han tjenst vid bobyggnaden,
fjädrarnas ordnande o. s. v. Inga nu lefvande
foglar hafva verkliga tandbildningar på käkbenen,
men i forna tider af jordens tillvaro hafva flere
arter funnits (t. ex. Ichthyornis), som varit
utrustade med ordentliga tänder. Se vidare Foglar.
C. R. S.
Näbbar, bot. Se Geranieae.
Näbbdelfiner. Se Iniidae.
Näbbdjurslägtet, Ornithorhynchus, zool., bildar
en särskild familj inom kloakdjurens ordning
(Monotremata) bland däggdjuren. Kroppen är plattad,
benen mycket korta. Fötterna hafva fem tår, förenade
medelst simhud, hvilken på de främre sträcker sig
något utöfver klorna; alla tårna äro korta, starka
och lämpliga för gräfning. Bakbenen äro korta, riktade
bakåt och försedda med längre klor, hvilka räcka utom
simhuden. Svansen är platt, bred och bevuxen med långa
hår, som äro ytterst glesa eller saknas på dess undre
sida. Hufvudet är tämligen platt, litet och försedt
med en bred näbb, som liknar ändernas, hvarigenom
det skiljer sig från alla andra däggdjurs. Båda
käkarna äro nämligen utdragna, i hela sin längd
klädda med en hornartad hud, som bakåt fortsättes i
ett egendomligt, sköldlikt veck (som skyddar ögonen
vid gräfningen i jorden), och bära fyra hornartade
tänder. Näsborrarna ligga ofvanpå näbben nära dess
spets; ögonen sitta högt uppe på hufvudet, och
öronöppningarna, som kunna tillslutas, ligga nära
bakre ögonvinkeln. Tungan är köttig och försedd med
hornartade tänder samt bär baktill en egendomlig valk,
som fullständigt tilltäpper munnen. På grund deraf
bildar näbben en förträfflig silapparat för att ur
vattnet afskilja hvad ätbart är och gömma det i
de rymliga kindpåsarna, som sträcka sig långs med
hufvudets sidor. Fällen utgöres af en mjuk bottenull,
hvarur täta, grofva stickelhår skjuta fram. – Till
detta slägte hör endast näbbdjuret, O. anatinus, som
finnes i Nya Syd-Wales och Tasmanien. Det är ungefär
38 cm. långt, med svans af 12 cm. i längd. Hälst
bebor det stillastående vatten och lugna ställen i
floderna, der vattenväxter förefinnas i mängd och
lummiga träd beskugga stranden. Der gräfver djuret
sig i strandbrädden ett bo, hvari det bäddar åt sig
med vattenväxter. Till boet leder en omkr. 6 m. lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
