- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
9-10

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näbbgäddsläget ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädrötter, gärdesgårdar, murar, tufvor o. s. v. samt
bädda dem med mossa, gräs och löf. I Europa finnas
af denna familj fyra slägten.

Näbbmus-slägtet l. landnäbbmus-slägtet, Sorex, har
nosen starkt tillspetsad, ej plattad, på sidorna
föga uppsvälld. Fötterna, som icke hafva sidorna
hårkantade, äro tämligen spensliga och försedda
med fem tår, hvilka bära små klor. Öfverkäkens båda
mellersta framtänder äro mycket större än de öfriga,
de båda framtänderna i underkäken synnerligen stora
och långa, med knölig öfre kant, de öfre hörntänderna
högre än de närmaste kindtänderna, men deremot
i underkäken de minsta af alla. Antalet tänder,
hvilka alla hafva brunaktiga spetsar, är i hvarje
käkhalfva: i öfverkäken framtänder 4, hörntänder 1,
falska kindtänder 2 och äkta kindtänder 3, i
underkäken i samma ordning 1, 1, 1 och 3. Dit hörande
arter gå ej utan nödtvång i vattnet, om de än icke
sällan träffas på fuktiga ställen, förekomma både
på slättlandet och i skogsmarkerna, äro i rörelse
under aftnarna och nätterna, gräfva gångar i jorden,
men söka i allmänhet sin föda ofvanpå marken samt äro
hemma i Europa, Asien och Nord-Amerika. Hos allmänna
näbbmusen,
S. vulgaris, utgör hufvudet högst två
tredjedelar af kroppens längd. Svansen är klädd med
tilltryckta hår, vid roten icke inknipen och räcker
ej till öronen. Färgen är ofvan svartbrunaktig, på
hufvudet brunaktig, på sidorna gråbrunaktig (med skarp
färggräns mot ryggen), undertill ljusgrå. Kroppens
längd är 64 och svansens 37 mm. Arten förekommer
allmänt i hela Sverige såväl i bergs- och skogstrakter
som på låglandet, på öppna fält och i trädgårdar
samt stundom vid menniskoboningar. För öfrigt träffas
den i Finland, Ryssland, Sibirien, mellersta Europa
och norra Italien. – Dvärgnäbbmusen, S. pygmaeus,
har hufvudet så utdraget, att det utgör omkr. tre
fjerdedelar af den öfriga kroppens längd. Svansen
är klädd med något utspärrade hår, tjock, vid roten
starkt inknipen och räcker till eller något förbi
öronen. Färgen är ofvan mörkt gråbrunaktig, på
hufvudet och kroppssidorna något ljusare, stötande
i gråaktigt (utan färggräns mot ryggen), undertill
gråhvitaktig. Kroppens längd är 53 och svansens 40
mm. Denna näbbmus, hvilken är det minsta af alla
norr om Alperna lefvande däggdjur, är ej sällsynt
öfver hela Sverige i buskmark äfvensom på öppna
ställen; för öfrigt är dess utbredning ungefär
densamma som föregående arts. – Alpnäbbmusen,
S. alpinus, har underkäkens hörntänder tvåspetsade
och svansen ungefär af kroppens längd. Färgen är
ofvan gråsvart, med brunaktig anstrykning, undertill
något ljusare. Kroppen håller något mera och svansen
något mindre än 70 mm. i längd. Arten lefver på
Alperna. – Vattennäbbmus-slägtet, Crossopus, har
nosen något plattad och på sidorna tämligen betydligt
uppsvälld. Fötterna bära hårfransar vid sulornas och
tårnas sidor. Svansen är fårad undertill. Tänderna
äro försedda med brunaktiga spetsar och till antalet
som hos föregående slägte (de öfre framtänderna dock
3 i hvarje käkhalfva och de andra med slät
eller nästan slät öfre kant). Dit hörande arter
lefva i vatten samt äro hemma i Europa, Asien och
Nord-Amerika. Vattennäbbmusen, C. fodiens, är ofvan
svart eller svartbrun, undertill gråhvit eller hvit
(med skarp färggräns på sidorna); fötterna och svansen
äro dels svartgrå, dels brunaktiga. Arten förekommer
någorlunda allmänt i hela Sverige vid såväl sött som
salt vatten; för öfrigt finnes den i hela Europa
(utom dess sydligaste delar) och i nästan hela
Sibirien. – Dvärgnäbbmus-slägtet, Pachyura, har 2
små tänder bakom framtänderna i hvarje öfre käkhalfva
och tandspetsarna ofärgade. Tänderna äro 30 till
antalet. Sydeuropeiska dvärgnäbbmusen, P. etrusca,
är det minsta af alla däggdjur och blir endast 40
mm. lång, med en svans af 25 mm. längd. Den är hemma
i landen kring Medelhafvet och Svarta hafvet.
Fältnäbbmus-slägtet, Crocidura, har blott 1 liten tand bakom
framtänderna i hvarje öfre käkhalfva och tandspetsarna ofärgade.
Tänderna äro 28 till antalet. Husnäbbmusen, C. araneus, blir 70
mm. lång, med en svans af 45 mm. längd. Färgen är
ofvan gråbrun, undertill grå, utan skarp gräns. Arten
är hemma i Europa (utom England, Holland, Danmark och
Skandinavien), norra Afrika och en del af Sibirien,
vistas på fält och i trädgårdar samt förekommer ofta
i byggnader.

Desmann l. bisam-näbbmössen föras numera
till familjen mullvadartade däggdjur. C. R. S.

Näbbrocka. Se Rockeslägtet.

Näbbsik. Se Sikslägtet.

Näbbsländor, Panorpina (Panorpidae), zool., en
familj bland florsländorna (se d. o.). Hufvudet är
litet och lodrätt nedböjdt samt har facettögonen
ställda åt sidorna. Antennerna äro mångledade
och fästa under ocellerna på pannan. Mundelen är
näbblikt förlängd. Prothorax är litet och den
9-ledade bakkroppens tre sista segment starkt
afsmalnande. Vingarna äro långa och smala, alla 4
lika. Larverna äro snarlika fjärilslarver, 13-ledade,
med hjertlikt hufvud och bitande mun. De lefva i
fuktig jord, i hvilken de gräfva hästskoböjda gångar
och förpuppa sig i ovala, små hålor. O. T. S.

Näckebröd, geol. Se Mallrickor.

Näf, Jakob, hufvudpersonen i den historiska
episod, som fått namnet näftåget, var medlem af
en förnäm skotsk slägt Neaf, hvilken innehade
ett baroni Methie. Han kom 1579 till Sverige,
försedd med ett rekommendationsbref af Jakob VI,
samt blef 1583 ståthållare i Vestmanland, Dalarna
och Bergslagen. Troligen fick redan han af Johan III
bekräftelse på friherretiteln, hvilken sedermera
fördes af hans barn. I striden mellan Sigismund
och hertig Karl ställde han sig på den förres
sida, hvarigenom han ådrog sig allmogens synnerliga
hat. Detta gick slutligen derhän, att N. 1598, då han
i Sigismunds intresse drog upp till Tuna, nedhöggs
af de förbittrade dala-bönderna. Liket kastades i en
brunn, men begrafdes slutligen på Tuna kyrkogård. Det
är denna N:s ödesdigra färd som i historien fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free