Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näbbgäddsläget ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benämningen »näftåget». – En dotter till N., Maria N.,
blef 1605 gift med sedermera riksrådet Johan Skytte.
Näfels, by i Linth-flodens djupa dalgång i schweiziska
kantonen Glarus, bekant genom det öfverfall, i
hvilket 500 schweizare d. 9 April 1388 besegrade
6,000 österrikare.
Näflinge, socken i Kristianstads län, Vestra Göinge
härad. Areal 3,713 har. 1,015 innev. (1886). Annex
till Vinslöf, Lunds stift, Vestra Göinge kontrakt.
Näfrätt (T. faustrecht), jur., säges den öfva, hvilken
med våld sjelf tager sig rätt. Ett sådant förfarande
har icke i alla tider varit förbjudet. Ursprungligen
kunde den, som ej i godo utfick sin rätt, på eget
ansvar med våld utkräfva densamma. I den mån ett
ordnadt samhällsskick utbildade sig, inskränktes
emellertid den enskildes befogenhet att sålunda
på egen hand göra sin rätt gällande inom allt
trängre gränser, och till sist blef – på några
få undantag när (se Sjelftägt) – hvarje sådant
egenmäktigt förfarande en otillåten och merendels
äfven straffbar gerning. I de flesta land dröjde
det dock länge, innan samhället fick makt med den
enskilda sjelfrådigheten. Särskildt förekom en
vidsträckt användning af näfrätten i Tyskland under
medeltiden. Domstolarnas vanmakt föranledde der ett
formligt erkännande af den s. k. »fejderätten». Det
tilläts nämligen den, som ej genom domstols bemedling
kunnat utfå sin rätt, att förklara sin motståndare
»fejd» och derefter med våld skaffa sig rätt af honom,
dock med skyldighet att skona vissa personer och
saker. Denna »fejderätt» blef emellertid på det
gröfsta sätt missbrukad. Vilkoren för densamma
iakttogos ej, och gränserna för dess utöfning
öfverskredos oupphörligt. Hela medeltiden igenom
fortforo dessa näfrättsfejder, hvilka inneburo ett
uppenbart förhånande af all rättslig ordning. Mot
desamma riktade sig de s. k. landsfrederna (se d. o.).
J. H-r.
Näftåget. Se Näf, J.
Näfvelsjö, socken i Jönköpings län, Östra härad. Areal
6,575 har. 1,270 innev. (1886). Annex till Björkö,
Vexiö stift, Östra härads kontrakt.
Näfveqvarn, bruks- och landtegendom i Södermanlands
län, vid inloppet till Bråviken, omfattar närmare 35
mtl inom Tunabergs, Bergshammars, Tuna och Lunda
socknar, med verk och inrättningar taxerade till
något öfver 1 mill. kr. Verkstäderna ligga vid de
vattenfall, som bildas af det från Näfsjön och andra
vattensamlingar kommande vattenflödet, och utgöras af
mekanisk verkstad (anlagd 1851), jämte två gjuterier
och masugn, kopparhytta, stångjernshammare och såg, qvarn
samt manufaktursmedja (från 1793). Tillverkningen
består hufvudsakligen af gjutgods samt redskap
och maskiner för landtbrukets behof. 1885 uppgick
gjutgodstillverkningen till 1,280 ton och
försäljningssumman till 416,700 kr. Arbetspersonalen
för gjuteri- och verkstadsafdelningen var sommaren
1886 160 man. Malmen erhålles ur egna grufvor i
Tunabergs socken. Tunabergs koppar- och kobolt-grufva
var förr mycket gifvande (1750–90 lemnade den kopparmalm
för en tillverkning af i medeltal 200 skeppund årligen),
men dess malmtillgång är numera obetydlig.
Bruket, som har sitt namn efter en nedanför Näfsjön anlagd
qvarn, leder sitt ursprung
från början af 1600-talet, då bröderna De Besche
der anlade ett styckebruk jämte masugn, hvilket
egde bestånd, tills det förstördes af ryssarna i
Juli 1719. Godset egdes af slägten De Besche till
slutet af 1700-talet och har sedan 1805 tillhört
slägten Sederholm.
Näfver, den släta, glatta, sega, af läderkork (se
Kork) bildade barken hos bok och (företrädesvis) björk
(Betula alba L.). Björknäfver är på yttre sidan hvit
och på insidan gulbrunaktig samt kan delas i flere
på hvarandra liggande lager. De yttersta lagren
äro tunnare än det finaste papper och afflarna i
smärre, nästan liksom trasiga stycken. De innanför
befintliga lagren äro tjockare, fastare och tätt
förenade med hvarandra. Näfvern är genomdragen
med på tvären (transverselt) ställda, jämnbreda,
långsträckta vårtor (lenticeller) af ungefär 2
mm. bredd och omkr. 10 mm. längd, bildade af en
brunaktig, lösare, porös korkväfnad. Under första
lefnadsåren är björkens bark rödbrun, men blir sedan
hvit. Näfvern aflossas i lämpliga skifvor eller
stycken (vanligen med 30–50 cm. längd och bredd)
under safningstiden från björkstammar, som uppnått
tillräcklig tjocklek. Björknäfver innehåller flyktig
olja och harts, hvarför den lätt antändes och brinner
med en starkt sotande låga. Af näfver kan beredas
kimrök, och genom torr destillation erhålles af
näfver den bekanta ryssoljan (se Björkolja). På
grund deraf att näfver icke lätt genomtränges af
vatten begagnas densamma att bekläda trävirke, som är
eller kan blifva utsatt för inverkan af fuktighet,
såsom staketstolpars i jorden nedgräfda ändar,
takbjelkars yttersta ändar o. s. v. Af samma anledning
lägges näfver mellan sulorna i gröfre skodon, och
innersulor af näfver begagnas ofta såsom varma och
skyddande mot fukt. Näfver är jämväl ett med fördel
användt material för tillverkning af snusdosor m. m.
O. T. S.
Näfvitshög. Se Nefvishög.
Näfvor, bot. Se Geranieae.
Nägele, Franz Karl, tysk läkare, f. 1778, blef 1807
e. o. och 1810 ord. professor i barnförlossningskonst
i Heidelberg. Död 1851. N. var en af detta århundrades
förnämsta ackusjörer i Tyskland och gjorde sig
ett frejdadt namn särskildt genom sina arbeten om
bäckenläran, om förlossningens mekanism o. s. v.:
Ueber den mechanismus der geburt (1822),
Das weibliche becken (1825), Lehrbuch der
geburtshülfe für hebammen (1830; 13:de uppl.
1868) och Das schräg verengte becken (1839).
– N:s son, Hermann Franz Joseph N.,
f. 1810, d. 1851, blef 1838 e. o. professor i
Heidelberg och var såsom ackusjör lika berömd som
fadern. Hans hufvudarbete är den mycket anlitade
Lehrbuch der geburtshülfe (1843–45; 8:de uppl. 1872).
Nägeli, Hans Georg, schweizisk musiker, f. 1773 i
Zürich, der han från 1792 egde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
