- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
21-22

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näring ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom lagar, som voro ett slags
öfvergångslagar, sedermera genom andra, som införde
näringsfriheten fullständigt.

I Sverige hade alltifrån slutet af medeltiden genom
särskilda författningar det ena handtverket eller
det ena landskapet efter det andra blifvit stäldt
under skrå. Den första allmänna skråordningen var af
1669, den sista af 1720. Denna författning anordnade
såsom vanligt vissa grader inom yrket (lärlingar,
gesäller och mästare), bestämde en viss lärotid för
lärlingar och gesäller samt förordnade om mästerprof
för rättigheten att som mästare utöfva yrket. Detta
fick utöfvas endast i stad, hvadan således vilkoret
för att arbeta sjelfständigt (såsom mästare) var att
förvärfva burskap (se d. o.). Men på samma gång hade
man genom hallordningen och manufakturprivilegierna
af 1739 (jfr Fabrikslagstiftning) ställt de yrken,
som man benämnde manufakturer och fabriker, under
en särskild lagstiftning. Enligt denna erfordrades
visserligen skicklighet för yrkets utöfvande, men
denna behöfde dock icke vara inhemtad på det i
skråordningen bestämda sättet, utan på hvad sätt som
hälst. Rättighet till yrkets utöfvande gafs till en
början af en särskild myndighet, hallrätten. Burskap
erfordrades, tills äfven denna fordran 1752 eftergafs
för fabrikerna. På landet var rättigheten till
handtverksvarors tillverkning egentligen inskränkt
till socknarnas »gerningsmän» (skräddare och skomakare
m. fl., se Gerningsman 2); genom särskildt tillstånd
fingo dock äfven andra handtverkare antagas. Rättighet
att till husbehof tillverka varor var egentligen
endast adeln medgifven. – Genom fabriks- och
handtverksordningen d. 22 Dec. 1846 blef emellertid
näringsfrihet införd, ehuru med vissa modifikationer,
hvarför denna författning kan närmast betecknas
såsom en öfvergångsförfattning. Skråna afskaffades
visserligen, men i dessas ställe sattes tvungna
föreningar näringsidkarna emellan. Graderna lärlingar,
gesäller och mästare bibehöllos, men utan föreskrift
af vissa läroår. För rättigheten att blifva mästare,
d. v. s. med antagna arbetare hålla verkstad,
fordrades utom vissa personliga qvalifikationer
(myndig ålder, god frejd, kunskap att läsa, skrifva
och räkna m. m.) det från skråförfattningarna
bibehållna vilkoret att aflägga mästerprof, eller
skicklighetsbevis, samt, om yrket skulle utöfvas i
stad eller på en half mil derifrån, att förvärfva
burskap. 1846 års författning kan sägas hafva infört
näringsfriheten egentligen derigenom att hon meddelade
rättighet 1) att till salu utöfva varutillverkning
med biträde af allena hustru och hemmavarande barn;
2) att tillverka varor till husbehof med hvad biträde
som hälst; 3) för landtmän att med biträde af hustru,
hemmavarande barn samt lagstadda tjenstehjon och
andra vid jordbruk underlydande arbetare tillverka
varor till afsalu; 4) att anlägga handtverksverkstad
af hvad slag som hälst på landet. K. förordn. d. 18
Juni 1864 kan sägas hafva infört en näringsfrihet,
så stor som den kan vara. Rättigheten att till afsalu
tillverka varor är för
svenska medborgare fullkomligt fri, när den sker med
biträde af hustru och hemmavarande barn eller af
landtmän med samma biträde och lagstadda tjenare samt
angår de varor, hvilka som föremål för husflit kunna
tillverkas, äfvensom vid fängelser, arbetsanstalter
o. d. För att med antagna biträden verkställa
varutillverkning i sådant ändamål erfordras blott
bevis på att vara i åtnjutande af medborgerligt
förtroende, att ega myndig ålder samt anmälan hos
vederbörlig myndighet. Handtverksföreningarna äro
ej längre tvungna föreningar. För varutillverkning,
der bristande kunskap kan medföra fara för lif,
helsa och egendom, erfordras, dels i allmänhet,
dels till följd af särskilda stadganden, bevis att
antingen tillverkaren sjelf eger nödig skicklighet
i yrket eller att han antagit till föreståndare
en person, som eger sådan. – Handeln – äfven den
en näring, ehuru aldrig ställd under skrå – hade
enligt den äldre lagstiftningen varit strängt bunden
vid städerna, men genom handelsordningen af d. 22
Dec. 1846 blefvo äfven vissa friheter i afseende
på dess idkande medgifna. Särskildt öppnade denna
författning tillfälle att idka handel å landet,
ehuru endast med vissa varor och på visst afstånd
från stad. Enligt 1864 års författning blefvo vissa
slag eller former af handel (handel å marknader
och i den ort, der sökanden är bosatt) fullkomligt
fria. Andra (handel i bod och grosshandel) gjordes
beroende af samma vilkor, som fordras för rättighet
att hålla handtverksverkstad. Ett slags handel,
den s. k. gårdfarihandeln, blef i synnerhet genom
senare författningar bunden af något strängare
vilkor. Vissa slag af handel (bränvinshandel,
handel med vin, öl o. d., apoteksvaror, gifter
m. m.) äro beroende af särskilda författningar.
Th. R.

Näringslagstiftning, näringspolitirätt,
näringsrätt,
lagstiftningen för näringarna och
den rätt, som derigenom uppkommer. I Sverige
tillhör näringslagstiftningen till största delen
konungen, såsom utgörande en del af hans ekonomiska
lagstiftningsrätt. Der frågorna likväl röra de delar
af jordbruksnäringen, som tillhöra byggningabalken,
anses de af civillags natur, och lagen stiftas då
af konung och riksdag tillsammans, likasom äfven i
vigtigare frågor och då frågan rör privaträttsliga
förhållanden, konungen öfverlemnar åt riksdagen
att med honom derom besluta. – Politirätt var
sedan midten af 1700-talet namnet på den del af
den offentliga rätten, som afsåg att på bästa sätt
ordna de offentliga förhållandena, ej blott dem, som
angingo rättssäkerheten (polis i egentlig mening),
utan äfven handel och näringar och deras hjelpmedel
(omsättnings- och kommunikationsmedel m. m. d.),
helso-, sjukvårds- och undervisningsväsendet
o. s. v. Numera torde benämningen politirätt, således
äfven näringspolitirätt, mindre brukas; och den del
af rätten, som förr fattades under denna benämning,
kallas nu, efter franskt mönster, förvaltningsrätt,
då likväl derunder föras endast de rättsförhållanden,
som äro af offentlig rätts natur. – Näringsrätt, en
benämning, som torde förekomma endast i den svenska
rätten, har ett något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:38 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free