- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
27-28

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näsapan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»fyrpass»). Se vidst. fig. och fig. i art. Masswerk.

Näsapan, Semnopithecus nasalis, zool., hör
till smalapornas afdelning inom de smalnäsiga
apornas familj och ordningen fyrhändta af
däggdjurens klass. Näsan är lång, bred i midten,
spetsig och ofvanpå fårad. Näsborrarna öppna
sig nedåt. Hårbeklädnaden är brunröd till
rödaktigt gul och bildar omkring halsen ett
slags krage. Djuret blir 70 cm. långt, med
ännu längre svans, och är hemma på Borneo.
C. R. S.

Näsband. Se Hjelm 1.

Näsbjörnslägtet, Nasua, zool., hör till björnfamiljen
(Ursidae) inom rofdjurens ordning(Ferae)
och däggdjurens klass. Hufvudet är långt och
spetsigt. Nosen, snabelformigt förlängd, räcker långt
utom munnen och har skarpt uppvikna kanter. Öronen
äro korta och afrundade. Halsen är kort, kroppen
långsträckt och smärt, svansen täthårig, benen korta
och kraftiga, tårna fem på hvarje fot och sammanvuxna,
klorna långa och spetsiga. De falska kindtänderna äro
4, de äkta 2 i hvarje käkhalfva. Näsbjörnarna lefva än
i sällskap, än ensamma, klättra med stor färdighet
i träd, hafva lukten och hörseln väl utbildade
(känseln deremot föga, utom i nosen), men synen och
smaken jämförelsevis svaga. Dessa djur lefva mera af
växtämnen, maskar och insekter än af ryggradsdjurs
kött. När de vädrat något smådjur i jorden, söka
de ifrigt att gräfva fram det. De kunna tämjas
med lätthet, men visa sig föga läraktiga. – Coati,
N. nasica, blir ända till 60 cm. lång, med svans
af 45 cm. längd. Han skiftar på ryggen i rödt och
gråbrunt, är undertill gul samt har svansen ringlad
af gulbrunt och svartbrunt. Arten tillhör östra
Brasilien. – Hvitnosiga näsbjörnen, N. leucorhyncha,
är af samma storlek som den föregående. Färgen bildar
ofvan en blandning af brunt, gråbrunt och gulbrunt;
undertill är den brunaktig. En ring kring ögat,
en strimma från detsamma till nosspetsen äfvensom
främre delen af nosen på både öfre och undre sidan
äro gulhvita. Denna art är hemma i norra Brasilien.
C. R. S.

Näsblödning (rhinorrhagia, epistaxis), en bland de
vanligaste blödningar, kommer oftast från den kärlrika
slemhinnan å nedre delen af näsans mellanvägg från ena
eller båda näsborrarna, droppvis eller i full stråle,
än hos blodfulla personer med kongestioner till
hufvudet, än hos blodfattiga med tunna kärlväggar,
än hos kakektiska, skorbutiska, för blödningar i
allmänhet benägna, än hos personer med hjert- och
lungsjukdomar och derpå beroende passiv hyperemi i
hufvudets kärl. Blödningen framkallas än genom stötar
och slag på näsan, genom petande i näsan, häftig
snytning, än genom nedböjande af hufvudet eller dess
upphettande genom retande drycker, värme, ansträngning
m. m. Vid blodfull hjerna medför blödningen en viss
lindring och lättnad. Om blödningen deremot blir
för långvarig och ymnig, framkallas akut anemi med
yrsel, hjertklappning, svindel, allmän svaghet och,
i svåraste fall, död genom förblödning. Lindrig
näsblödning botas lätt genom svalkande
medel i allmänhet och kylande medel lokalt,
i synnerhet genom att man drager upp iskallt
vatten i den blödande näsborren och trycker med
fingret utanpå näsvingen hårdt mot mellanväggen
tätt nedan näsbenet. I svårare fall tamponeras med
bomullsproppar, uppblötta i jernkloridlösning,
alunlösning eller tanninlösning eller beströdda
med pulver af alun eller tannin. Rinner blodet
ändock genom bakre näsöppningarna ned i svalget
och magen, så måste äfven de bakre näsöppningarna
tamponeras med tillhjelp af det bellocska röret.
F. B.

Näsby. 1. Socken i Jönköpings län, Östra härad. Areal
4,939 har. 733 innev. (1886). Annex till Bäckseda,
Vexiö stift, Östra härads kontrakt. – 2. Socken
i Örebro län, Fellingsbro härad. Areal 6,815
har. 1,251 innev. (1886). N. bildar med Ervalla ett
alternerande konsistorielt och till egaren af Ervalla
säteri patronelt pastorat af 2:dra kl., Vesterås
stift, Fellingsbro kontrakt. – 3. Jordebokssocken
i Östergötlands län, förenad med Rystad. – 4. By i
Norrbottens län, Neder-Kalix socken, 3 km. s. ö. om
kyrkobyn. Mötesplats för en del af Norrbottens
fältjägarekår.

Näsbyholm. Se Naesbyholm.

Näsfisken, Chondrostoma nasus L., zool., en till
broskmunslägtet af cyprinidernas familj hörande
fiskart, som utmärker sig derigenom att munnen
sitter på nosens undersida och käkarna äro klädda med
skarpkantiga skifvor af ett hornlikt ämne. På hvardera
sidan finnas 6–7 svalgtänder, ofvan jämnt af slipade
utan fåror. Alla fenorna äro korta. Fjällen sitta i
mycket regelbundna rader. Färgen är ofvan mer eller
mindre mörkt svartgrön, sidorna silfverfärgade,
de öfre fenorna grå, de undre mer eller mindre
rödaktiga. Längden går till 25–40 cm., stundom
deröfver. Näsfisken lefver i snabbflytande elfvar och
åar äfvensom i sjöar, der han rotar i bottengytjan och
med sina skarpa käkar afbetar på stenarna växande
alger. Han stiger i April eller Maj upp i rinnande
vattendrag, der han leker på grusbotten. Köttet har
föga värde och ätes blott af fattigt folk. Näsfisken
är allmän i Syd-Tyskland i Rhens och Donaus
flodområden. I Nord-Tyskland är han mera sällsynt. Uti
Italien förekommer en närslägtad art, och i allt
finnas sju arter af detta slägte i Europa och Asien.
R. L.

Näshult, socken i Jönköpings län, Östra härad. Areal
7,371 har. 1,312 innev. (1886). N. bildar med
Stenberga ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Vexiö, stift, Östra härads kontrakt.

Näshulta, socken i Södermanlands län, Öster-Rekarne
härad. Areal 14,580 har. 1,875 innev. (1886). N. utgör
ett till egaren af Hedensö patronelt pastorat af
3:dje kl., Strengnäs stift, Öster-Rekarne kontrakt.

Näsijärvi, sjö i Finland, hör till Kumo elfs
vattensystem och ligger mellan 61° 30,5 och 61° 51,5
n. br. samt under 23° 51’ ö. lgd fr. Greenw. Sjön,
som utefter större delen af sin sträckning utgör en
stor öppen fjärd, har en längd af omkr. 43 km. samt
en bredd af omkr. 5–8 km., undantagande vikarna,
som till följd af det sjön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free