- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
37-38

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nöggerath ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödvärn »liv, legeme, den kvindelige blufærdighed,
frihed eller gods». Svenska strafflagen (hvars
nödvärnsbestämmelser så godt som oförändrade
öfvergått i den finska misshandelsförordningen af
1866) erkänner ej nödvärnsrätten i på långt när
samma omfattning. Den medgifver nödvärn endast då,
när man öfverfalles af annan med våld eller hot, som
innebär trängande fara, då någon begår inbrott eller
eljest tränger sig olofligen in i annans rum, hus,
gård eller fartyg nattetid, samt då någon sätter
sig till motvärn, ehvad det är natt eller dag,
emot den, som vill sitt värja eller å bar gerning
återtaga. Endast nattliga angrepp å hemfriden
berättiga alltså till nödvärnsåtgärder, och för
rätten att öfva nödvärn till försvar för egendom
förutsättes, att angriparen satt sig till motvärn mot
innehafvarens försök att försvara egendomen. Deremot
känner svenska strafflagen vid sådana angrepp, mot
hvilka nödvärn är tillåtet, ingen annan begränsning af
nödvärnsrätten, än den, att man ej må öfva mera våld,
än nöden kräfver. Detsamma är förhållandet med norska
strafflagen. Danska strafflagen stadgar åter, att man
blott till försvar för lif, helsa eller välfärd får
använda försvarsmedel, som utsätta angriparens lif
för ögonskenlig fara. – För att den, som påstår sig
allenast hafva öfvat nödvärn, skall kunna fällas till
straff, fordras, strängt taget, bevisning derom att
nödvärn icke förelegat. Är emellertid den åstadkomna
utredningen om förloppet någorlunda fullständig och
förekommer deri intet, som häntyder på tillvaron af
nödvärn, så framkallar detta i regeln en så stor
sannolikhet för att nödvärn icke varit förhanden,
som förutsättes för juridisk visshet. Fasthållas
bör emellertid, att, om straff skall kunna ådömas,
påståendet om nödvärn måste vara vederlagdt af
de i målet förekommande omständigheter. Är det
tvifvelaktigt huru det förhållit sig, måste
den tilltalade frikännas. Motsatsen vore att
fälla en person till straff, utan att juridisk
visshet erhållits derom att han verkligen begått en
förbrytelse. Härmed öfverensstämmer dansk och möjligen
äfven norsk praxis. Svensk (och finsk) praxis har
deremot af ålder uppställt strängare fordringar för
att ett påstående om nödvärn skall vinna afseende,
och till följd häraf hafva stundom domstolsutslag
förekommit, som icke stått i öfverensstämmelse med
det allmänna rättsmedvetandets fordringar. På senare
tider synes dock en naturligare och riktigare
uppfattning hafva börjat göra sig gällande.
J. H-r.

Nöggerath, Johann Jakob, tysk bergsman och
universitetslärare, f. 1788, d. 1877, var 1816–67
bergsstatstjensteman i preussisk tjenst samt
1818–73 professor i mineralogi och bergsvetenskap vid
universitetet i Bonn. Han inlade stora förtjenster om
bergsväsendet i Rhen-provinserna samt skref flere
populära arbeten i geognosi jämte en ansenlig mängd
uppsatser för facktidskrifter.

Nöldeke, Theodor, tysk orientalist, f. i Harburg
1836, blef 1864 e. o. och 1868 ordinarie professor
i semitiska språk i Kiel samt kallades 1872 i samma
egenskap till det nyupprättade universitetet i Strassburg. N. är den
erkändt främste fackmannen på det arameiska
språkområdet. Han har äfven riktat de arabiska
och hebreiska språkstudierna med en mängd
utmärkta arbeten, och med skäl kan han anses som
samtidens genom omfattande lärdom och kritiskt
skarpsinne förnämste semitist. Dessutom är
N. en grundlig kännare af persiska språket och
literaturen. Bland hans många arbeten, afhandlingar
och uppsatser i tidskrifter (förnämligast i
»Zeitschr. d. deutsch. morgenl. ges.»), af hvilka
senare särskildt hans utförliga recensioner
beundras som mönster af lärorik kritik, kunna
här endast några af de mer betydande anföras:
Geschichte des Korans (1860, prisbelönt af
Franska akademien), Beiträge zur kenntniss der
poesie der alten araber
(1864), Grammatik der
neusyrischen sprache
(1868), Untersuchungen zur
kritik des Alten testaments
(1869), Mandäische
grammatik
(1875) och Syrische grammatik (1880).
H. A.

Nölkens. Se Nollekens.

Nördlingen, stad i bajerska
regeringsomr. Schwaben-Neuburg, vid ett litet
tillflöde till Donaus biflod Wörnitz och flere
jernvägslinier. 7,837 innev. (1880), de flesta
protestanter. Staden, som till 1803 var fri riksstad,
hörande till Schwabiska kretsen, är ännu omgifven af
murar och torn. De intressantaste byggnaderna äro den
gotiska hufvudkyrkan (1427–1505) samt rådhuset, båda
innehållande målningar af H. Scheuffelin. Tillverkning
af linne- och yllevaror, men företrädesvis af
mattor, hvilka bringas i marknaden under namn
af tyrolermattor. Handel med gäss, gåsfjäder
och spanmål. – Staden hörde från 898, då den
först omnämnes, till 1215 till biskopsstiftet
Regensburg och blef derefter fri riksstad. I
närheten af N. utkämpades d. 27 Aug. 1634
ett slag emellan katoliker och protestanter
under trettioåriga kriget. Då katolikerna under
ärkehertig Ferdinand började belägra N., ryckte
den protestantiska armén under hertig Bernhard
af Sachsen-Weimar och fältmarskalken G. Horn till
stadens undsättning. Horn ville taga en ställning
och invänta förstärkningar. Men hertigen längtade
till strid; och d. 27 Aug. tidigt på morgonen gingo
protestanterna, 16,000 man infanteri och 10,000 man
kavalleri, på två kolonner till anfall mot de trupper,
17,000 man infanteri och 13,000 man kavalleri, som
ärkehertigen tagit från inneslutningsarmén och ställt
i befästa ställningar på höjderna vid Schönefeld
och Aalbuch. Horns anfall till höger mot Aalbuch
strandade; och då kruttunnor exploderade, hans trupper
råkade i oordning och det kejserliga kavalleriet käckt
anföll, måste han rymma fältet. Hertigen framryckte
på venstra flygeln längre än afsedt var, splittrade
sin styrka och blef jämväl slagen. Med förlust af
12,000 man, mest infanteri, fanor, artilleri och tross
samt af Horn, som blef fången, måste protestanterna
draga sig undan. Intet svenskt regemente deltog i
denna strid. Slaget vid N. var af betydande politiska
följder, enär det drog en mängd protestantiska stater
öfver på kejsarens sida, hvarigenom svenskarnas parti
betydligt minskades. C. O. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free