- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
55-56

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nötkråkslägtet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på 3–16 dagsresor frän Nildalen, liksom konvergerande
med densamma. Underjordiska flöden, troligen
härstammande från en enda reservoar, som måhända
mättas af den nubiska Nilen eller kanske af ännu
aflägsnare källor, skänka de libyska oaserna en
utomordentligt riklig bevattning, som alstrar en
växtlighet, hvilken nära nog täflar med sjelfva
Nildalens. De naturliga brunnarna innehålla dock endast
en ringa del af vattenmassan. Deremot hafva de på
senare åren i oasen Dachel företagna artesiska
borrningarna lemnat rikligt med vatten, hvilket
visar, att med omsorg och urskilning verkställda
borrningar böra i väsentlig mån kunna utvidga oasernas
områden. Källornas höga värmegrad – några visa
ända till 36° C. – i förening med deras rikedom på
mineraliska beståndsdelar förläna dem säkerligen ett
stort värde som helsokällor. Om man undantager Siwa,
hafva oaserna i allmänhet godt dricksvatten. Brunnarna
äro för öfrigt särdeles djupa – ända till 100 m. och
mera –, och den väldiga kraft, med hvilken vattnet
tränger upp, gör bevattningen lättare och beqvämare
än i Nildalen. Oasernas förnämsta produkter utgöras af
olika sädesslag (hvete, korn, ris, durra), bomull,
indigo, oliver, oranger, aprikoser, limoner samt
framförallt dadlar, hvilka här äro bättre än i det
egentliga Egypten och utgöra den hufvudsakligaste
exportartikeln. Liksom floran, hvars förnämsta
representanter äro dadelpalmen och akacian, är
äfven faunan fattig. Gasellen, några schakal-
och räf-arter, hyenan och den skygga strutsen, se
der den vilda djurverlden. Härtill komma husdjuren:
åsnan, fåret, geten, nötkreatur, bufflar, samt (mycket
fåtaligt representerade) hästen och kamelen. Höns och
kalkoner finnas i mängd. Befolkningen saknar enhetlig
prägel. I Siwa tillhör den Berber-rasen. Typen hos
Bahrîjes’ och Farâfras innevånare närmar sig äfven
den berberiska, ehuru desses liksom de öfrigcs språk
är arabiska. I Dachel närmar typen sig i allmänhet
till de egyptiske fellahernas. För öfrigt skönjer man
öfverallt flere eller färre spår af uppblandning med
negerblod. Folkmängden är jämförelsevis ringa, störst
i Dachel (17,000), minst i Farâfra (320). Oasernas
innevånare förefalla i allmänhöt fysiskt vanlottade,
hvilket beror dels på födans beskaffenhet, som
hufvudsakligen är vegetabilisk, dels på klimatets
osundhet. Denna sistnämnda härflyter från den ymniga
tillgången på vatten, hvilket, då det ej åtgår för
sitt ändamål, här och hvar bildar träsk och sjöar,
söm under den varma årstiden utsända giftiga ångor. I
oasernas osundhet, liksom i deras afskilda läge, har
man att söka orsaken hvarför de i forntiden användes
till förvisningsorter. – Styrelsen i oaserna är
patriarkalisk, under egyptiska regeringens öfverhöghet
och kontroll, utom i Farâfra, der patriarkatet är
oinskränkt. – På sista tiden har egyptiska regeringens
civilisatoriska bemödanden bland oasernas befolkning
fått en mäktig motståndare i Senusi-orden, som i de
nordliga oaserna förvärfvat anhängare i mängd. –
De särskilda oasernas namn, uppräknade efter det
geografiska läget från norr
till söder, äro: Siwa, eller Jupiter Amons oas
(se Ammonium), Wah-el-bahrîje, »den nordliga»
(i forntiden kallad »den lilla»), Farâfra, »de
kokande källorna», Wah-el-dachle l. Dacheld, »den
inre oasen», samt Wah-el-charge, »den yttre oasen»
(forntidens »stora oas»). K. P.

Oates [åts], Titus, engelsk äfventyrare, f.
omkr. 1650, var först prest inom episkopalkyrkan,
men gjorde sig omöjlig bl. a. genom sin lömska
angifvelselusta. Han sökte då upphjelpa sin ställning
genom att spionera på katolska stämplingar och gick
för detta ändamål öfver till katolska kyrkan, men
ådagalade ett så föga tillfredsställande uppförande,
att han 1678 utstöttes från jesuitanstalten i S:t Omer
i Frankrike, i hvilken han fått inträde. O. företog
sig derefter att af sant och falskt, till en del
direkt uppdiktadt, bevisningsmaterial sammansätta
detaljerade angifvelser om en katolsk sammansvärjning
(the popish plot), som bl. a. vore riktad mot Karl
II:s lif. Öfverdriften i dessa beskyllningar gjorde
saken betydligt misstänkt, och konungen sjelf trodde
ej på dessa beskyllningar, som t. o. m. riktade sig
mot drottningen. Men stämningen i England var vid
denna tid sådan, att allt i den vägen kunde vinna
tilltro, och O:s djerfva anklagelser bidrogo, derför
väsentligen att framkalla de stränga antipapistiska
åtgärder, som vidtogos under de närmast följande
åren. Sedan 1682 lyssnade man dock icke vidare till
hans meddelanden, men lät honom fortfarande åtnjuta en
pension, som han undfått. Kort före Karls död (1685)
fälldes han i en rättegång, som hertigen af York
låtit anställa mot honom, samt insattes i fängelse
för bristande förmåga att betala. Under vistelsen
der anklagades han för mened (hertigen af York satt
då på tronen såsom Jakob II) samt dömdes till ett
fasansfullt kroppsstraff, som han likväl genomgick
med lifvet. Efter statshvälfningen 1688 fick han
kunglig nåd och åtnjöt några år pension. Han dog 1705.

Ob l. Obj, vestra Sibiriens hufvudflod, uppstår nära
Biisk i guvern. Tomsk genom föreningen af Katunja
från Altai samt Bija från Telezk-sjön, flyter i
nordvestlig hufvudriktning under många krökningar
förbi städerna Barnaul, Tomsk, Narym och Samarovsk,
förenar sig vid sistnämnda ställe med sin största
biflod Irtysj. som t. o. m. är längre än hufvudfloden,
samt faller straxt innanför polcirkeln ut i Ob-viken,
l. Obskaja Guba, en 750 km. lång och i medeltal
90–100 km. bred arm af Norra ishafvet. Flodens längd
efter föreningen af Bija och Katunja är omkr. 3,400
km. Flodområdet beräknas till 3,445,000 qvkm. I sitt
öfre lopp trafikeras hufvudfloden jämte de större
bifloderna regelbundet af transportångare. Nedanför
Irtysjs mynning delar sig floden i flere stora, genom
tvärarmar sins emellan förenade parallelströmmar,
med särskilda namn, såsom Stora Ob; Lilla Ob, Sosva,
Sob o. s. v. Obs vatten är gulakligt, osundt och
obehagligt i synnerhet om vintern, emedan fallet under
isen är mycket obetydligt. Dess fiskrikedom bildar
i flodens mellersta och nedre lopp en ersättning för
jordbrukets ringa afkastning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free