- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
57-58

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obadja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Obadja (»Jah’s tjenare»), en af de s. k. mindre
profeterna i Gamla testamentet, tillhörde med största
sannolikhet Juda rike. »O:s bok» är den kortaste
i samlingen. Hans profetia är riktad mot Edom med
anledning af detta rikes deltagande i en plundring
af Jerusalem. Åtskilliga skäl tala för att det är
filistéernas anfall mot Jerusalem på konung Jorams
tid (889–885 f. Kr.), som der afses. O. skulle
således hafva lefvat vid denna tidpunkt. Enligt några
framstående bibelforskare afser O. med Jerusalems
olycka stadens förstöring genom Nebukadnesar
(588). Edoms skadelystnad och grymhet vid detta
tillfälle karakteriseras af andra författare, som
skrefvo efter babylonska fångenskapen (jfr Hesekiel
25: 8, 12 o. f., Ps. 137j) Sannolikt är, att O:s
profetia skrefs kort efter Jerusalems fall. Hitzig
förlägger skriftens affattande till slutet af 4:de
årh. f. Kr. Profetian förkunnar Juda-rikets härliga
triumf öfver dess fiender, särskildt öfver Edom.

Obdam. Se Wassenaër.

Obdorsk, köping i ryska guvern. Tobolsk, vid Polui,
7 km. ofvanför dess förening med Ob. Omkr. 300
innev. Vigtig marknad i Dec. och Jan.

Obducera (Lat. obducere, föra fram), vetenskapligt
undersöka ett liks yttre och inre delar. –
Obducering l. obduktion, af läkare företagen
liköppning. Se Likbesigtning samt K. M:ts stadga
af d. 29 Jan. 1886 ang. hvad iakttagas bör vid
rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp
och Medicinalstyrelsens kung. af d. 19 Mars 1886.

Obediens (Lat. obedientia, lydnad) kallas inom
katolska kyrkan dels den lydnad, som en andlig
är förpligtad att visa sina förmän, dels syssla i
ett kloster, dels ock ett af en öfverordnad åt en
underordnad till förvaltning anvisadt kyrkoämbete
jämte inkomsterna deraf. – Obedierisbref (Fr. lettre
d’obédience
), ett af en katolsk biskop utfärdadt bref,
genom hvilket en till någon andlig undervisningsorden
hörande lärare eller lärarinna erhåller rätt att
meddela elementarundervisning.

Obeïd. Se El Obeid.

illustration placeholder
Obelisk i Heliopolis, 20,75 m. hög.

Obelisk (Grek. obeliskos, egentl. litet spett
eller spjut). 1. Byggnadsk., en hög, fyrkantig,
uppåt i en lindrig båge afsmalnande och af ett enda
stycke huggen stenpelare (monolit), som slutar i en
pyramidliknande spets, ett s. k. pyramidion. Sådana
pelare tillhöra det forna Egyptens konst. Redan i
grafvar från de äldsta dynastiernas dagar träffas
prof på obelisker. Något senare (fr. o. m. den 12:te
dynastien) möta vi exempel på offentliga minnesmärken
af detta slag, och i synnerhet regenterna af 18:de och
19:de dynastierna lemnade sådana efter sig i mängd. De
offentliga obeliskerna voro i allmänhet huggna af
granit (icke sällan af Assuans röda sten af detta
slag) och förekommo alltid parvis framför templen,
till hvilkas pylöner de visade vägen. Obeliskernas
inskrifter, som löpa i vertikala linier uppifrån
och ned samt ofta äro beledsagade af bildliga
framställningar, innehålla namnet på den konung, som
rest monumentet, med bifogande af hans titlar och mer
eller mindre pompösa uttryck af den guds välbehag,
vid hvars tempel pelaren är rest. Obeliskerna voro,
liksom pyramiderna, symboler af solen,
och man skulle icke utan skäl kunna betrakta
hvarje obelisk såsom förkroppslingen af ett knippe
solstrålar. Deras höjd vexlar betydligt. Medan i
grafvarna funna kalkstensmonument af detta slag
äro endast några få meter höga, stiga de offentliga
obeliskerna ända till 30 m. i höjd, ja mer. De voro
ofta till större eller mindre del försedda med
metallöfverdrag i guldfärg; i synnerhet gäller
detta pyramidiet. Hvilken glans de i oskadadt skick
utstrålat under den klaraste bland himlar kan man
nu knappast föreställa sig. – Under den romerska
kejsaretiden uppkom modet att exportera obelisker, och
i Rom finnes för närv. mer än ett dussin obelisker,
som för sin nuvarande plats hafva att tacka detta
mod. Äfven Konstantinopel har på liknande sätt fått
sin obelisk. I vår tid hafva verldsstäderna vid
Seine och Thames fått hvar sin egyptiska obelisk,
och exemplet har följts på andra sidan Atlanten, i
New York. Se Kleopatras nålar. –
2. Se nästa art. K. P.

Obelos, Grek., egentl. spett, stekspett; spetsig
pelare, obelisk; ett i margen af en poetisk text
anbragt tecken, bestående af en vågrät linie (ett
liggande spett), hvarmed forntida grammatici
betecknade en vers såsom oäkta eller åtminstone
misstänkt med afseende på äktheten. Jfr Asterisk.
A. M. A.

Oberammergau. Se Ammer och Passionsspel.

Ober-Baiern (fordom Isarkretsen),
regeringsområde i konungariket Bajern, omfattar
sydöstligaste delen af landet och består af det
gamla hertigdömet Ober-Baiern, biskopsstiftet
Freising, grefskapet Werdenfels, Berchtesgaden
samt delar af ärkebiskopsstiftet Salzburg. Areal
16,725 qvkm. 951,977 innev. (1880), deraf 42,788
protestanter och 4,343 israeliter. 1885 hade
folkmängden stigit till 1,006,761. Hufvudstad är
München.

Oberdieck [-dick], Johann Georg Konrad, tysk pomolog,
f. 1794, d. 1880, valde det andliga kallet (han var
1831–78 superintendent i hannoverska församlingar),
men utöfvade tillika en betydelsefull verksamhet
såsom experimenterande fruktodlare och såsom
författare af pomologiska arbeten. Förutom den
värdefulla afhandlingen Die probe- oder sortenbäume
(1844; 2:dra uppl. 1871) må nämnas hans båda stora
arbeten Illustriertes handbuch der obstkunde (tills.
med Lucas och Jahn, 1858–75; med suppl., utarb. af
O., 1879; ett ytterligare supplementband, utg. af
W. Lauche, 1883) och Deutschlands beste obstsorten
(1881). Sedan 1855 utgaf O. tillsammans med Lucas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free