- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
69-70

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obolus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Visjnja, gifte om sig med en annan landtman, Tesjo
(Teodor) från Dobrinja i Uzitsa-kretsen; och en af
hennes söner i detta gifte, Milosj (se O.
1), ärfde 1810, äfven till fadernenamnet,
sin halfbroder Milan Obrenovitj, en ansedd
jord- och boskapsegare, som blifvit vojevod
och under det serbiska frihetskrigets fortgång
(sedan 1804) täflat i myndighet med upprorets ledare
Tjerny-Georg. – 1. Milosj O., den förste regenten
af huset O., f. 1780, deltog i frihetskriget under
sin halfbroder, Milan Obrenovitj (se ofvan),
samt ärfde hans makt, förmögenhet och rivaliserande
ställning till Tjerny-Georg. Då denne 1813
flydde in på österrikiskt område undan turkarnas
öfvermakt, försvarade M. O. sig vid orten Bazanj,
inlät sig i underhandlingar samt erkändes af turkarna
såsom öfverknes i Rudnik. Pozega och Kragujevats.
Men då det turkiska oket snart kändes
lika tryckande som förut, började han 1815
en ny resning, till följd af hvilken Turkiet, som
derunder fortfarande innehade fästningarna i landet,
medgaf Serbien en halft sjelfständig ställning,
hvarefter M. O., som erkänts såsom serbisk vojevod,
1817 hyllades såsom ärftlig furste af Serbien.
S. å. hade han på turkarnas befallning röjt ur vägen
den till hemlandet återkomne Tjerny-Georg. Efter
den rysk-turkiska freden i Adrianopel (1829) stadgades
ytterligare Serbiens förhållande till Turkiet genom
en ferman af d. 15 Aug. 1830 och en gränsreglering
af 1833. Deremot framkallades i det inre stora
svårigheter genom ett växande finansielt betryck
och M. O:s autokratiska regeringssätt. Spänningen
blef slutligen så stark, att han d. 13 Juni 1839
abdikerade till förmån för sin äldste son,
Milan (född d. 19 Okt. 1819, död d. 8 Juli
1839), samt bosatte sig inom den österrikisk-ungerska
monarkiens gränser. Två årtionden senare, då
Tjerny-Georgs son Alexander, som 1843 kommit till
makten i Serbien måste rymma fältet, återkallades
den åldrige M. O. och erhöll d. 12 Jan. 1859 Portens
stadfästelse i egenskap af furste af Serbien.
Han dog d. 26 Sept. 1860 å sommarresidenset
Toptjider i närheten af Belgrad. – 2. Mikael O.,
den tredje regenten af huset O., den föregåendes
yngre son, född d. 16 Sept. 1823 i Kragujevats,
upphöjdes 1839, efter sin broder Milans död, till
furste och erhöll Portens bekräftelse, dock icke
ärftlig rätt. Han störtades emellertid redan
1842 genom en af rådsherren Wutjitj ledd resning,
som bragte Alexander Karageorgevitj till makten.
1859 återkom han med sin fader, erkändes d. 11 Mars
1860 af Porten såsom dennes efterträdare och besteg
tronen d. 26 Sept. sistn. år. Understödd af den
europeiska diplomatien, arbetade han derefter med
framgång på Serbiens fullständiga frigörelse från
beroendet af Turkiet, men mördades d. 10 Juni 1868 i
parken vid Toptjider af några fanatiska anhängare till
familjen Karageorgevitj. – 3. Milan O., den fjerde
regenten af huset O., den föregåendes kusins son,
se Milan I, konung af Serbien.

O’Brien [åbre’jen], William Smith, irländsk
oppositionsman, f. 1803, tillhörde en gammal
irländsk slägt, som fordom burit konunganamn. Han
valdes 1826 för första gången till ledamot af
parlamentet och talade 1828 för katolikernas
emancipation. I andra frågor skilde han sig
likväl länge från O’Connells politik. Men 1844
inträdde han som aktiv medlem af associationen
för Irlands lösgörande från England (the repeal
association
). Då denna förening snart syntes
honom för litet tilltagsen, ställde han sig 1846 i
spetsen för en annan politisk liga, »Unga Irland»,
som vidtog förberedelser till öppet uppror. O. vardt
emellertid snart fängslad (Aug. 1848) och dömd till
döden, men straffet förvandlades i deportation till
Australien. 1854 återfick han friheten och 1856
tillåtelse att återvända hem. Han höll sig under
de följande åren fjärran från det politiska lifvet
och tillbragte en stor del af sin tid på resor. Död
1864. – En yngre William O’Brien, f. 1852, har sedan
1883 såväl i som utom parlamentet utmärkt sig såsom
en bland de våldsammaste parnelliterna och utsatt
sig för fängelsestraff. Han är en af den irländska
nationalligans ledare samt utgifvare af »United
Ireland».

Obrogera (Lat. obrogare), upphäfva en gällande
lag helt eller delvis genom införande af nya
stadganden. – Subst. Obrogation.

Obscen (-sjen; Lat. obscenus, af caenum,
smuts), oanständig, anstötlig, otuktig,
skamlös. Subst. Obscenitet.

Obscuro. Se Maduro.

Obsequens, Julius, romersk författare, sannolikt
från senare delen af 4:de årh. e. Kr., gjorde
efter Livius en sammanställning af järtecken,
som skulle hafva förekommit i det romerska
statslifvet 249–12 f. Kr. Denna hans Prodigiorum
liber
är utgifven af bl. a. Jahn (Leipz. 1853).
R. Tdh.

Observandum (plur. -da, Lat.), någonting, som bör
iakttagas eller uppmärksammas. – Observandum, non
imitandum,
någonting, som man må uppmärksamma,
men ej efterhärma.

Observans. Se Observera.

Observanter. Se Franciskan-orden och Konventualer.

Observantinnor. Se Klara den heliga.

Observation (Lat. observatio), iakttagelse,
uppmärksamhet; rön; anmärkning; särskildt iakttagelse
af naturföreteelsernas förlopp i ändamål att bilda ett
vetenskapligt material. Observationen skiljer sig från
experimentet derigenom att företeelsen vid det senare
afsigtligen framkallas (t. ex. då man frambringar
elektricitet för att studera dess verkningar), men
vid den förra är af iakttagaren oberoende (t. ex. ett
åskväder eller en förmörkelse). Inom en viss vetenskap
kan naturligtvis både observationers och experiments
anställande ifrågakomma, men dock öfvervägande det
ena eller andra. Fysikern är för de flesta af sina
undersökningar i tillfälle att anställa experiment,
då deremot astronomen nästan uteslutande är hänvisad
till observation. – Observationer kunna anställas med
eller utan konstlade hjelpmedel eller instrument. För
en god eller tillförlitlig observation fordras skarpa
sinnen, lugn och vana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free