Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Occhino, Bernardino - Occidenten, vestern, vesterlandet - Occiput, anat. Se Bakhufvud - Occultism. Se Ockultism - Ocean, verldshaf, haf (se d. o.) - Oceanider. Se Okeanos - Oceanien är den först af Malte Brun och Lesson införda och sedermera tämligen allmänt antagna benämningen på samtliga i Stilla hafvet kringspridda öar och ögrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Venezia 1542 offentligt predika »den nya läran»,
särskildt den augustinska rättfärdiggörelseläran. Af
den förtörnade påfven kallad till Rom och hotad
af inqvisitionen, lemnade han Italien och flydde
till Genève samt begaf sig derifrån till Basel 1545,
derifrån till Augsburg och slutligen öfver Strassburg
till London 1547, der han blef pastor för en af
andra italienska flyktingar bestående evangelisk
församling. Vid den katolska Marias tronbestigning
flydde han åter till Schweiz, der han 1555 i Zürich
kom under inflytande af Laelius Socinus. I såväl
predikningar som skrifter, i synnerhet i en 1561
utgifven katekes och i sitt 1563 utgifna hufvudverk
Dialogi XXX de Messia et de trinitate, ansågs han
hafva uttalat tvifvel på arfsynden, försoningen och
sakramenten, hvarjämte han röjde antitrinitariska
idéer. Han beskylldes också för att hafva försvarat
polygamiens berättigande. På grund af allt detta
afsatt från sin predikantbefattning i Zürich, begaf
han sig till Polen, samt, utvisad derifrån, till
Mähren, der han dog i armod 1565, bortryckt af pesten.
J. P.
Occidenten (Lat. occidens, egentl. den nedgående,
näml. solen), vestern, vesterlandet, de europeiska
landen, i motsats till Orienten (se d. o.). –
Occidental, vestlig, vesterländsk.
Occiput, anat. Se Bakhufvud.
Occultism. Se Ockultism.
Ocean (Lat. oceanus; jfr Okeanos), verldshaf, haf
(se d. o.).
Oceanider. Se Okeanos.
Oceanien är den först af Malte Brun och Lesson införda
och sedermera tämligen allmänt antagna benämningen
på samtliga i Stilla hafvet kringspridda öar och
ögrupper, hvilka förr sammanförts med australiska
fastlandet (Nya Holland) och Tasmanien under
det gemensamma namnet Australien. Andra namn äro
Söderhafsöarna, Polynesien i vidsträckt bemärkelse
samt Austral-Asien, under hvilket namn såväl
australiska kontinenten och Tasmanien som äfven
O. och de indiska öarna stundom sammanföras af
engelska författare. Den nordligaste af de till
O. räknade öarna är klippan Crespo under 32° 46’
n. br., de sydligaste öarna Bishop and his Clerk
under 55° 15’ s. br., medan öarna Boh under 129°
12’ ö. lgd och Sala y Gomez under 105° 20’ v. lgd
utmärka O:s utsträckning i ö. och v. Största
antalet öar ligger mellan vändkretsarna; utanför
dessa ligga i n. endast några småöar och i s. Nya
Zeeland med tillhörande öar samt de sydligaste af
Tubuai- och Paumotu-öarna. På etnografiska grunder
har man sammanfört öarna i tre stora grupper:
Melanesien, Polynesien och Mikronesien. Melanesien
omfattar den krans af öar, som omgifver australiska
fastlandet i n. ö. och ö., nämligen Nya Guinea
med angränsande öar, Louisiade-arkipelagen, Nya
Britannien, Salomon-öarna, Drottning Charlottas öar,
Nya Hebriderna, Loyalty-öarna, Nya Kaledonien
och Vitiöarna. Till Polynesien föras följande
öar och ögrupper: Nya Zeeland, Tonga-, Samoa-
och Hervey-öarna, Sällskaps-öarna, Tubuai-,
Paumotu-, Marquesas-, Manihiki- och Sandwich-öarna,
och Mikronesien kallar man de vidt kringspridda små öar, som
sammanföras i de tre grupperna Marianerna med de
längre norrut i närheten af Japan belägna Boninöarna,
Karolinerna samt Marshall- och Gilbert-öarna. Med
frånräkning af Nya Guinea och Nya Zeeland har
Melanesien (enl. Behm och Wagner) en areal af 145,855
qvkm., med 617,400 innev., Polynesien 26,800 qvkm.,
med 179,500 innev., och Mikronesien 3,530 qvkm.,
med 91,600 innev., och hela O. med nämnda öar en
areal af 1,257,130 qvkm. med 1,9 mill. innev.
Med undantag af Nya Kaledonien, som är af äldre
bildning än de öfriga, äro alla öarna i O. antingen af
vulkanisk bildning eller åstadkomna af koraller. Några
äro rena korallöar, antingen i form af låga atoller
eller af upphöjda platåer. I några atoller finnas
rester af äldre vulkaniska bergarter, och de flesta
vulkaniska öarna äro mer eller mindre omgifna af
korallref. Alla vulkaniska öarna, med undantag
af Havaii, ligga s. om eqvatorn och sträcka sig
i östsydöstlig riktning från Nya Guinea till
Tubuai-öarna i ett 10° bredt bälte, omfattande
Melanesien (utom Nya Kaledonien), Samoa-, Hervey-,
Sällskaps- och Tubuai-öarna. Inom detta bälte finnas
inga atoller, men väl några korallöar, hvilka alla
äro mer eller mindre upphöjda (såsom Loyalty- och
Tonga-öarna), i det att de efter sin bildning höjts
på samma gång som den vulkaniska ås, på hvilken de
hvila. Ett par vulkaniska ögrupper, Marquesas-öarna
och Havaii, ligga längre norrut, men mellan dessa
och den vulkaniska åsen eller bältet sträcker sig
ett bredt bälte af atoller, med endast få vulkaniska
öar, som äro de enda öfver vattnet synliga delar af
sjunkna större öar. De flesta vulkaniska öarna äro
höga i förhållande till sin storlek. Flere af dem
hafva verksamma vulkaner. Dessas antal är, såvidt
man vet, 28, af hvilka Melanesien har 11. Jorden på
de vulkaniska öarna är i allmänhet mycket bördig och
vegetationen följaktligen underbart rik, i motsats
till hvad fallet är med korallöarna, der växtligheten
är mycket sparsam, hufvudsakligen bestående af
kokospalmer och pandanus. Marken på dem består endast
sand, som uppkastats af hafvet, jämte multnande
tång, och de sakna alla friskt vatten. Endast de
s. k. upphöjda korallöarna äro gamla nog för att hafva
en djupare växtmylla. – Klimatet är i Melanesien
tryckande hett och verkar i förening med den stora
fuktigheten förslappande på européer. Deremot
är det på de öfriga öarna visserligen varmt, men
icke besvärligt, enär hafsvindarna medföra svalka,
och många af dem hafva det behagligaste klimat,
som öfver hufvud existerar. Regnmängden, som är
beroende af passadvindarna, är naturligtvis på de
lägre öarna mycket mindre än på de höga och på de
sistnämnda långt häftigare och jämnare på vindsidan
än på läsidan. Vegetationen är i allmänhet kraftig;
på de höga öarna, som nämnts, både yppig och rik, på
de låga fattig på arter. Bland näringsväxter saknas på
ingen af de större öarna kokospalmer, bananer, taro
(Colocasia), brödfruktträd, pandang, jams, batater,
hvartill komma sockerrör, ananas, kaffe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
