- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
87-88

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O'Connel, Daniel - O'Connor, Feargus - Ocotea. Se Kryddböna - Octandria l. octandria, »åttamänningar», bot. - Octava, öppet flöjtverk i orgeln - Octavia, tvänne romarinnor af slägten Octavius - Octavia. 1. O., Cajus Octavius' och Atias dotter - Octavia. 2. O., dotter af Claudius och Messalina - Octavianus, Cajus Julius Cæsar. Se Augustus - Octavius, namn på fornromersk slägt - Octavius. 1. Marcus O. - Octavius. 2. Cajus O.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motståndares antal i England, och 1841 måste den vika för
Peels kabinett. Följden blef, att O’C. med större
ifver än någonsin öfverlemnade sig åt agitationen
för upplösande (repeal) af 1800 års union. Hvad
på 1820-talet hans katolska association varit,
det vardt hans »repeal»-association på 1840
talet. 1843 uteblef han fullständigt från underhuset
och höll, biträdd af de katolske presterna, hvilka
han fortfarande behärskade, en mängd massmöten. På
dem icke blott talade han om den parlamentariska
unionens upplösning, utan lofvade äfven en förbättring
i böndernas usla vilkor genom införande af fasta
arrenden. Hans afsigt med dessa »monstermeetings»
var endast att skrämma England till eftergift,
icke att framkalla ett borgerligt krig. Han var
i allmänhet ingen vän af våldsamma medel. Väl
gillade han motstånd mot tiondeindrifning, men han
brukade på det bestämdaste fördöma både uppror och
agrariska brott. Ehuru han väl kände konsten att
nalkas lagbrottets gräns utan att öfverskrida den,
fällde han likväl under sin agitation yttranden,
som tydligen voro förgripliga, och ställdes med
anledning deraf för rätta samt dömdes 1844 till
böter och ett års fängelse, en dom, som öfverhuset
s. å. upphäfde på grund af formfel. O’C:s stora
politiska rol var nu i följd af hans brutna helsa
och andra orsaker utspelt. Under sin krafts dagar
hade han jämte striden för Irland fört äfven en
annan för frihet och rätt i allmänhet. Ehuru ifrig
katolik, var han mycket liberal. Så uppträdde han
redan 1830 för judarnas tillträde till parlamentet,
1831 för den stora representationsreformen, 1833 för
negerslafvarnas frigörelse och så tidigt som 1840,
på ett möte i Manchester, för spannmålstullarnas
afskaffande. Stundom gick han till radikalism,
såsom då han 1830 föreslog allmän politisk rösträtt
och en annan gång yrkade på öfverhusets omdaning
till en folkvald kammare. Han dog på resa till Rom
d. 15 Maj 1847 i Genua. – Såsom folkledare förvånar
O’C. mindre genom sin hänförande vältalighet än
genom sin skarpa blick och sin ovanliga förmåga att
tygla de lidelser, som han uppväckt. Han var en stor
debattör i parlamentet, och äfven i advokatens kall
röjde han sin öfverlägsenhet. Men en verkligt ädel
karakter kan han ej kallas. Väl var han uppriktigt
religiös och hyste en varm kärlek för sitt olyckliga
folk. Men han kunde i sina tal både till löjlighet
smickra anhängare och på det hänsynslösaste
sätt angripa motståndare, visade sig hvarken så
sanningskär i sina påståenden eller så följdriktig
i hela sitt uppförande, som man kunnat fordra, och
hade icke mycket stränga begrepp om oegennytta.
E. B.

O’Connor [åkå’nnör], Feargus, engelsk agitator,
f. på Irland 1796, kom 1832 till parlamentet såsom
representant för grefskapet Cork, men utestängdes
1835. Då han tillika i sin hembygd gjort sig mindre
populär genom att söka träda i O’Connells ställe såsom
ledare af den irländska oppositionen, öfverflyttade
han till England, der han blef själen i den
chartistiska rörelsen (se Chartism) och uppsatte
en folktidning, »The Northern star», hvilken vann
en utomordentlig spridning. 1843 återvände han till
Irland, der repeal-sträfvandet åter tagit fart,
samt invecklades 1844 i O’Connells process. Han
återinträdde 1847 i parlamentet, såsom ombud för
Nottingham, och ledde 1848 års stora chartistiska
demonstrationer. Då de reformförslag han väckte i
underhuset icke hade någon framgång och samma öde
drabbade ett hans försök att på grund af aktieteckning
bilda ett slags kommunistiskt samhälle, tog han sig så
nära deraf att han 1852 måste intagas på ett hospital
för sinnessjuka, hvilket han lemnade först tio dagar
före sin död. Han afled 1855.

Ocotea. Se Kryddböna.

Octandria l. octandria (af Grek. okto, åtta,
och andreios, manlig), »åttamänningar»,
bot., namnet på åttonde klassen i Linnés
sexualsystem. Till denna klass förde Linné alla de
växter med tydliga befruktningsorgan, som hafva
8 fria ståndare. Ordningarna inom denna klass
benämnas efter pistillernas antal: Monogynia,
Digynia
o. s. v. Till O. höra bl. a. många af
fam. Ericineae, Polygvneae och Oenothereae.
O. T. S.

Octava, öppet flöjtverk i orgeln, klingande en
eller flere oktaver högre än principalen. Jfr Oktav.
A. L.

Octavia, tvänne romarinnor af slägten Octavius. 1. O.,
Cajus Octavius’ och Atias dotter, var förmäld
först med C. Marcellus och sedermera, efter dennes
död, med triumviren Antonius. Hon var en skön,
ädel och godhjertad qvinna, som på allt sätt sökte
underhålla godt förstånd mellan sin broder triumviren
Octavianus (Augustus) och sin man, mot hvilken hon var
kärleksfull och öfverseende. Men Antonius insnärjdes
alltmer i den egyptiska drottningen Kleopatras nät,
och slutligen försköt han O., 32 f. Kr. Hon egnade
sig det oaktadt med kärlek och trohet åt uppfostran
af hans barn. Hon dog 11 f. Kr. I minnet gällde
O. nästan som en typ af en maka i äkta fornromersk
mening. – 2. O., dotter af Claudius och Messalina,
blef år 52 e. Kr. förmäld med kejsar Nero. Denne
vårdslösade henne, och, då han gjort bekantskap med
Poppaea, lät han, för att blifva fri, anklaga henne
för äktenskapsbrott. Med denna orimliga anklagelse mot
den dygdiga qvinnan uträttade han intet. Det oaktadt
försköt han henne, till folkets stora missnöje,
och slutligen blef hon på Neros befallning aflifvad.
R. Tdh.

Octavianus, Cajus Julius Caesar. Se Augustus.

Octavius, namn på en fornromersk slägt. Bland dess
medlemmar märkas: 1. Marcus O., Tib. Gracchus’
ämbetsbroder i tribunatet, motsatte sig dennes
lagförslag och blef derför på hans tillskyndelse
afsatt från sitt ämbete. – 2. Cajus O. tillintetgjorde
år 62 f. Kr. lemningarna af Catilinas anhang och
afled år 58 f. Kr. Han var gift med Julius Caesars
systerdotter Atia och hade med henne sonen Cajus
O
. (se Augustus) och dottern Octavia (se denna).
R. Tdh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free