- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
99-100

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oden (Isl. Oðinn, Fornhögt. Wodan, Wuotan), Nord. mytol., var den forngermanska gudaverldens öfverhufvud - Odenathus, furste i Palmyra (se d. o.) - 1. Odencrantz, Jan - 2. Odencrantz, Tor August - Odenius, Maximilian Viktor - Odenkirchen, stad i preussiska regeringsomr. Düsseldorf - Odensala, socken i Stockholms län - Odense, dansk stad på Fyen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jord, Frigg och Rind. – Odensmyten har blifvit
afhandlad i flere monografier, af hvilka vi
nämna den af Ludw. Uhland (i 6:te bd af hans
»Schriften zur Gesch. der Dichtung und Sage»)
samt af Th. Wisén: »Oden och Loke» (1873). Om
Fogelbergs berömda marmorstaty af Oden (i
Sveriges Nationalmuseum) se Fogelberg, sp. 1532.
Th. W.

Odenathus, furste i Palmyra (se d. o.).

1. Odencrantz, Jan, domare, biografisk samlare,
föddes, yngste son af biskop A. O. Rhyzelius, i
Linköping d. 25 Dec. 1737, adlades jämte sina syskon
1751, blef efter slutade studier i Upsala 1758
inskrifven i Göta hofrätt och 1773 assessor. 1787
utnämndes han till lagman öfver Kalmar läns och Ölands
lagsaga och erhöll 1794 hofrättsråds karakter.
Han dog i Linköping d. 25 Juli 1804. – O. utgaf
Kongl. Göta hofrätts presidenter, ledamöter
och betjening
(1803), ett matrikelartadt,
men rikhaltigt och ännu mycket användbart arbete.
-rn.

2. Odencrantz, Tor August, jurist, konstälskare,
ekonom, den föregåendes son, född på Vårdsberg,
Östergötland, 1782, student i Upsala 1798,
inskrefs 1800 i Göta hofrätt, men återvände
till Upsala och studerade bergsvetenskap.
Han befordrades 1808 till assessor i hofrätten och
1821 till hofrättsråd. Död på Torpa vid Jönköping
d. 29 Okt. 1829. – O. var själen i de musikaliska
sällskapen i sin landsort, idkade teckning och
målning med framgång, men egnade sig äfven åt
länets hushållningssällskap, hvars handlingars
16 första häften han nästan ensam författade.
-rn.

Odenius, Maximilian Viktor, läkare, född i Göteborg
d. 16 Mars 1828: blef student i Lund 1845, filos.
doktor 1853, med. licentiat 1859 och med. doktor
1861. År 1860 utnämndes han till adjunkt i anatomi
och prosektor samt 1875 till professor i teoretisk
och rättsmedicin vid Lunds universitet. O. blef
ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund 1861
och af Vetenskapsakademien 1875. Bland hans arbeten
märkas Salivkörtlarnes anatomi hos menniskan (1860),
Über die gestalt des häutigen labyrinthes beim
erwachsenen menschen
(i »Arch. für ohrenheilkunde»,
1864), Om morrhårens anatomiska byggnad (i »Lunds
univ:s årsskrift», 1865), Bidrag till örats
patologiska anatomi
(i »Med. archiv», 1866), Om
vestibularsäckarnes form och läge i menniskans öra

(i »Lunds univ:s årsskrift», 1866), Über das epithel
der maculae acusticae beim menschen
(i »Arch. für
mikr. anat.», 1867), Undersökningar öfver de sensibla
muskelnerverna
(1872), Svulstkasuistik (1873) och
Om Cancercellernas infektionsförmåga (1881), de tre
sistnämnda i »Nord. med. arkiv».

Odenkirchen, stad i preussiska
regeringsomr. Düsseldorf, 7 km. s. om
Mönchen-Gladbach, med hvilket O. är förenadt genom
jernväg. 10,161 innev. (1885). Textilindustri.

Odensala, socken i Stockholms län, Erlinghundra
härad. Areal 5,632 har. 1,148 innev. (1886). O. bildar
med Husby-Erlinghundra ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Upsala stift. Erlinghundra kontrakt.

Odense [odens-e], dansk stad på Fyen i Odense
amt och härad, ligger på båda sidor ont Odense
å och står genom Odense kanal i förbindelse med
Odense fjord. 26,430 innev. (1885). Den äldre och
större stadsdelen n. om ån är förenad med den yngre,
Albani-qvarteret, genom tre broar. Staden är säte för
Fyens biskop och stiftsamtman samt har en garnison
af ett infanteri- och ett dragonregemente. Genom
sitt läge midt på ön, sina historiska minnen
och sin jämförelsevis talrika befolkning intager
O. ställningen af Fyens hufvudstad och utgör också
ett föremål för innevånarnas stolthet, hvilka
bl. a. framhålla språket på platsen såsom den
renaste danskan. Staden är sedan 1865 station på
fyenska jernvagen (Nyborg–Middelfart) samt blef
1882 äfven mötespunkten för nord- och sydfyenske
linierna- (till Bogense och Svendborg). Handel
och sjöfart äro ganska betydliga, och en 1886
fullbordad fördjupning af kanalen har skapat en
direkt ångbåtsfart på England. År 1884 egde staden
66 fartyg (deraf 2 smärre ångare) med sammanlagdt
5,151 tons drägtighet. För industrien finnas
många betydande anläggningar; tillverkning af öl,
bränvin, socker, glas, läder, handskar, papper,
kläden, bomulls- och jernvaror (äfven symaskiner)
m. m. Flere penninginrättningar finnas, såsom Fyens
stifts sparbank (1832), i hvilken år 1885 innestodo
25 mill. kr., Fyens diskontbank (1846), den första
privata i riket, en filial af Köpenhamns handelsbank
m. fl. För att samla de andliga krafterna stiftades år
1810 »Fyens stifts patriotiske selskab» och 1815 ett
»Literært selskab». Katedralskolan är ursprungligen
en klosterskola från 13:de årh. Utom stiftsbiblioteket
(1813), som räknar 24,000 band, märkes Karen Brahes
bibliotek (med många literära sällsyntheter och
en handskriftssamling), hvilket är förenadt med
ett kloster för (9) adliga jungfrur, stiftadt
1716, vidare ett nordiskt museum (1860) och ett
tavelgalleri. Bland stadens offentliga byggnader må
nämnas S:t Knutskyrkan, ursprungligen byggd 1081–93,
men nedbrunnen och mot slutet af 13:de årh. å nyo
uppförd samt 1864–75 restaurerad. Dess krypta gömmer
stoftet af bl. a. Knut den helige, Erik Lam, konung
Hans och hans gemål Kristina samt Kristian II. Den
präktiga altartaflan (skulpterad af Claus Berg,
omkr. 1521) ditflyttades 1886 från Vår Frukyrkan,
hvilken härstammar från 12:te årh. och erhöll sin
nuvarande gestalt år 1469. Slottet i O. byggdes af
Fredrik IV. Det vackra rådhuset förskrifver sig från
1883. Offentliga minnesmärken äro en staty till
fots af Fredrik VII (1868) och en byst af biskop
Kingo (1875). - O. är en af Danmarks äldsta städer,
hvars namn, Odinsve (Odens helgedom) eller Odinsö,
visar tillbaka ända till hednatiden. Staden blef
biskopssäte omkr. 1022 och vann stort anseende,
sedan Danmarks skyddshelgon, Knut IV, som 1086
dräptes i S:t Albanikyrkan, år 1101 kanoniserats
och skrinlagts i den efter honom uppkallade kyrkan,
hvilken derefter under hela medeltiden var målet
för en mängd vallfärder. O. egde vid den tiden 6
kloster. I O. mottogo konungarna hyllning af Fyen,
och der höllos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free