Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Odhelius, Johan Lorens - Odhner, Clas Teodor - Odin. Se Oden - Odina, Roxb., bot., farmak., ett slägte af högväxta träd - Odinslund. Se Uppsala - Odisputabel, oomtvistlig, ostridig, obestridlig - Odium theologicum, Lat., »teologiskt hat» - Odiös (Lat. odiosus), förhatlig, vidrig, olidlig - Odlingsgräns. Se Kulturgräns - Odlingslånefonder, tvänne under Statskontorets förvaltning stående fonder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Serafimerlasarettet i Stockholm. 1772 blef han
öfverläkare för invärtes sjukdomar derstädes samt
assessor i Collegium medicum, hvilken befattning han,
efter dettas ombildning till Sundhetskollegium,
1813 utbytte mot den af medicinalråd. I denna
egenskap utförde han flere maktpåliggande värf,
bl. a. regleringen af medicinalverket vid amiralitetet
i Karlskrona, samt hade äfven en mängd kommunala
uppdrag rörande helso- och fattigvård. 1813 erhöll
O. afsked från sin öfverläkarebefattning. Han
afled i Stockholm d. 23 Aug. 1816. – O. var en
flitig skriftställare på medicinens område. Såsom
specialist hade han egnat sig åt ögonsjukdomar. Af
hans särskildt utgifna skrifter må nämnas Svar på
k. Vetenskapsacademiens fråga om orsakerne till gikt
(1762), Afhandling om ögonsjukdomar (1807) samt
Läkareråd etc. (1808). Flertalet af sina medicinska
rön och märkligare operationer, bland hvilka de
af starr voro mycket berömda, refererade han i
Vetenskapsakademiens handlingar. Äfven i andra
tidskrifter och tidningar meddelade han dylika
uppsatser. Dessutom redigerade O. de 12 första
delarna af »Veckoskrift för läkare och naturforskare»
(1782–93). Såsom minnestalare (öfver läkare och
naturforskare) uppträdde han inom Vetenskapsakademien
åtta gånger (han var ledamot af denna akademi sedan
1775). Men äfven åt vitterheten egnade han någon gång
sina krafter, om än ej alltid lyckosamt. Så tolkade
han Popes »Försök om människian» (1774) och »Våldet
på Belindas lock» (1797), den senare illa åtgången
i en recension af Leopold; vidare »Blanca Capellos
lefverne och död» (1798), ett par stycken af »Youngs
sömnlösa nätter» (s. å.) m. m. -rn.
Odhner, Clas Teodor, universitetslärare,
häfdatecknare, ämbetsman, född i Alingsås
landsförsamling d. 17 Juni 1836, blef 1851 student
i Upsala, der han 1859 aflade filos. kandidatexamen
samt 1860 utgaf en gradualafhandling Bidrag till
svenska städernas och borgarståndets historia före
1633 (belönt med Geijerska priset) och promoverades
till filos. doktor (primus). S. å. kallades han till
docent i allmän historia i Upsala, utnämndes 1865
till adjunkt vid Lunds universitet och efterträdde
1871 N. Tengberg såsom innehafvare af den historiska
professuren. Den 16 Dec. 1887 utnämndes han, efter
C. G. Malmström, till riksarkivarie. O. har varit
medlem af och sekreterare i 1867–68 års komité för
granskning af läroböcker i historia och geografi samt
ordförande i komitén för praktiska lärarebildningens
ordnande (1873) och komitén för revision af 1859
års läroverksstadga (1874). 1870–76 och 1886 var
han censor vid mogenhetsexamina, 1872–82 ordför. i
Akad. föreningen i Lund. Under flere utländska
resor har O. anställt forskningar i arkiven i Wien,
München, Dresden, Venezia, Moskva m. fl. ställen. Han
blef 1872 ledamot af Vitt. hist. o. ant. akad., 1879
af Vet. o. vitt. samhället i Göteborg och 1882 af
Vet. societeten i Upsala samt invaldes 1885 (efter
B. E. Hildebrand) i Svenska akademien. O. har såsom
häfdatecknare behandlat flere vidt skilda tidpunkter
af vårt fäderneslands historia. Utom
den ofvannämnda af handlingen har han särskildt
utgifvit Bidrag till svenska stadsförfattningens
historia (1861; aftr. ur Upsala Vet. societets
Årsskrift), Sveriges inre historia under drottning
Christinas förmyndare (1865), Till minne af
kon. Carl XV (Tal; 1872), Sveriges deltagande i
Westfaliska fredskongressen och grundläggningen
af det svenska väldet i Tyskland (1875; aftr. ur
Vitt. hist. o. ant. akad:s Handlingar; öfvers. på
tyska), Om orsakerna till Gustaf II Adolfs deltagande
i Trettioåriga kriget. Kritisk belysning (1882;
med anledning af J. Mankells 1881 utg. arbete »Om
Gustaf II Adolfs politik») samt Sveriges politiska
historia under konung Gustaf III:s regering (I, 1885;
omfattande tiden 1771–78). Af hans i tidskrifter
och lärda samfunds handlingar införda uppsatser må
nämnas Om möjligheten af historiens philosophi (1862;
i Upsala Univ:s Årsskrift), Sveriges förbindelser med
Venetianska republiken under 17:de årh. (1867), Karl
den tolfte (Tal; 1868), Om Kalmarunionens betydelse
i Nordens historia (1869; de tre sistnämnda
i »Nordisk tidskrift för polit., ekon. och
lit.»), Universitetsreformer (1875; i »Svensk
tidskrift»), Kolonien Nya Sveriges grundläggning
(1876; i »Hist. Bibliotek»; öfvers. på engelska) och
Lefnadsteckning öfver B. E. Hildebrand (Inträdestal,
i Svenska akad:s handl., 1886). Känd af hela den
uppväxande generationen har O. blifvit genom sina
inom skolverlden epokgörande historiska läroböcker,
som utgifvits i tre särskilda, för den olika åldern
afpassade redaktioner: Lärobok i Sveriges, Norges
och Danmarks historia för skolans högre klasser
(1869; 6:te uppl. 1886), Lärobok i fäderneslandets
historia samt grunddragen af Norges och Danmarks
historia för skolans lägre klasser (1870; 12:te
uppl. 1886; densamma illustr. 1870, 5:te uppl. 1886),
Lärobok i fäderneslandets historia . . . bearbetad
för folkskolan (1872; 12:te uppl. 1885; densamma
illustr. 1875; 6:te uppl. 1884; öfvers. på finska
och lappska).
Odin. Se Oden.
Odina, Roxb., bot., farmak., ett slägte af högväxta
träd med stora omfångsrika kronor, hemmahörande
i Indien, af nat. fam. Anacardiaceae R. Br.,
kl. Monoecia (Pentandria) L. Bladen äro parbladiga,
blommorna efter regeln 5-taliga, frukten en enrummig,
enfröig stenfrukt. Stammen är rik på gummihaltig
saft, som af O. wodier Roxb. och O. gummifera Bl.
tillgodogöres och användes i stället för arabiskt
gummi. Barken nyttjas utvärtes mot gikt, stelkramp och
å elakartade sår samt invärtes mot rödsot. O. T. S.
Odinslund. Se Upsala.
Odisputabel, oomtvistlig, ostridig, obestridlig. Jfr
Disputabel och Indisputabel.
Odium theologicum, Lat., »teologiskt hat»,
teologers hat till motståndare och annorlunda
tänkande; oförsonligt hat.
Odiös (Lat. odiosus), förhatlig, vidrig, olidlig.
Odlingsgräns. Se Kulturgräns.
Odlingslånefonder, tvänne under Statskontorets
förvaltning stående fonder med ändamål att genom lån
understödja aftappning af sjöar och sanka trakter
samt odling af de torrlagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
