- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
109-110

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlingslånefonder, tvänne under Statskontorets förvaltning stående fonder - Odo, konung af Frankrike. Se Eudo - Odoacer (Odovakar) var en rugisk krigare - Odobænus, en om hvalross-slägtet af Linné använd benämning - Odon, bot. Se Vaccinieæ - O'Donnell, en gammal förnäm irländsk slägt - O'Donnell. 1. Karl O. - O'Donnell. 2. Enrique O. - O'Donnell. 3. Leopoldo O.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

markerna. Äldre odlingslånefonden har bildats af
de medel, som sedan lång tid tillbaka och ända
t. o. m. 1883 af riksdagen i stat anvisades till
lån för främjande af utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar till beredande af
odlingsföretag. Anslaget för detta ändamål utgjorde
på 1850-talet blott 25,000 kr. om året, men höjdes
småningom till 150,000 kr. Å denna fond uppfördes
vidare det vid 1877 års riksdag beviljade lånet å
2,000,000 kr. för sjöarna Hjelmarens och Qvismarens
sänkning samt det af 1882 års riksdag beviljade
låneanslaget å 70,000 kr. för understödjande af
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis afse att minska
frostländigheten. Kapital- och ränteinbetalningarna
å de från fonden lemnade lånen ingå icke till
fonden, utan fr. o. m. 1884 t. o. m. 1888 till
»Nya odlingslånefonden». Före 1884 upptogos
annuiteterna under inkomsttiteln »extra uppbörd»
och öfverfördes till statsregleringsfonden. Till
år 1874 förvaltades fonden af Riksgäldskontoret. –
Nya odlingslånefonden har till ändamål att genom lån
understödja odling af sanka trakter och bildades genom
k. kung. d. 28 Sept. 1883. Till fonden skola under
åren 1884–88 ingå annuiteterna af äldre odlingslån,
hvarjämte Riksgäldskontoret skall under nämnda år
i mån af behof och på reqvisition af K. M:t till
fonden öfverlemna medel till så stort belopp, som
jämte ingående annuiteter erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kr. årligen. För lånemedlen
erhåller Riksgäldskontoret räntegodtgörelse af
fonden. K. M:t eger att å fonden i mån af tillgång
anvisa odlingslån till ett sammanlagdt belopp af
högst 1,000,000 kr. årligen. Lån till odlingsföretag
år bestämmas högst till det belopp, hvartill
kostnaderna för vattenafledning och afdikning uppgå,
och skall låntagare ställa säkerhet för att såväl
vattenafledningen och afdikningen som sjelfva odlingen
fullbordas inom bestämd tid. Å lånesumman erlägges
under de 5 första åren ingen ränta eller amortering,
men å de under tiden lyfta beloppen beräknas 5
proc. årlig ränta, hvilken vid de 5 årens slut lägges
till kapitalet. Å det sålunda uppkomna beloppet skulle
enligt den ursprungliga bestämmelsen fr. o. m. 6:te
året, tills lånet fullt gäldats, erläggas 10 proc.,
hvaraf 5 proc. ränta, men enligt k. kung. d. 19 Maj
1885 nedsattes annuiteten för lån, som derefter
utbetalades, till 8 proc., hvaraf 4 1/2 proc. ränta. –
Med afseende å både de äldre och de nyare odlingslånen
gäller, att annuiteterna fördelas på de hemman och
lägenheter, som äro delaktiga i odlingsföretaget,
införas i jordeboken såsom ett af hemmanet eller
lägenheten utgående onus samt uppbäras jämte öfriga
utskylder af kronobetjeningen. Vid 1887 års början
utgjorde den äldre odlingslånefondens behållning
3,992,000 kr., och från den nya odlingslånefonden
hade utlånats medel till belopp af 1,324,000
kr. Från sistnämnda fond beviljades under tiden 1
Jan.–5 Maj 1887 nya lån till belopp af 502,000 kr.
V. Kr.

Odo, konung af Frankrike. Se Eudo.

Odoacer (Odovakar) var en rugisk krigare,
hvilken som ung kom till Italien ochvann
befordran i den kejserliga lifvakten, så att han blef
anförare för de germanske soldaterna. Han afsatte
476 kejsar Romulus Augustus och lät kalla sig konung
öfver de germanska folken uti Italien. Men han
måste snart vika för en mäktigare. Östgotakonungen
Teoderik inföll i Italien, såsom det hette, för att åt
östromerske kejsaren återvinna riket. O. blef slagen
vid Isonzo-bron och Verona 489 och vid Adda 490 samt
innesluten i det fasta Ravenna, der han försvarade
sig i 2 1/2 år. Slutligen dagtingade han 493 mot
vilkor att få behålla lifvet och friheten. Han
blef dock kort derefter mördad, enligt uppgift
derför att han skulle hafva stämplat mot Teoderik.
R. Tdh.

Odobaenus, en om hvalross-slägtet af Linné använd
benämning, hvilken sedermera utbytts mot Rosmarus.

Odon, bot. Se Vaccinieae.

O’Donnell, en gammal förnäm irländsk slägt, hvaraf
en gren 1604 fick greflig värdighet (grefve af
Tyrconnel), och som för det bistånd den gaf Jakob
II mot Vilhelm III af Oranien efter den förres
nederlag vid Boyne (1690) till största delen måste
lemna Irland. Medlemmar af slägten bosatte sig i
Österrike och Spanien. – 1. Karl O., grefve af
Tyrconnel, österrikisk general, f. 1715, d. 1771,
utmärkte sig i synnerhet i Sjuåriga kriget. I slaget
vid Torgau (1760) anföll han i rätta ögonblicket
och kastade tillbaka det fientliga kavalleri, som
hotade österrikarnas högra flygel, och behöll sin
ställning till nattens inbrott, då han, sedan Daun
blifvit svårt sårad, öfvertog befälet. 1762 fick
han åter högsta befälet, men förlorade slaget vid
Reichenbach. Efter att sedan hafva varit befälhafvare
i Nederländerna utnämndes han 1768 till guvernör
i Siebenbürgen. – 2. Enrique O., grefve d’Abisbal,
spansk general, f. 1769, d. 1834, avancerade under
spaniorernas resning mot Napoleon till general
och slog i samband med en flottilj d. 14 Sept. 1810
franska brigaden Schwarz vid La Bisbal, hvilken seger
skaffade honom grefvetiteln. 1818 utnämndes han till
guvernör i Cadiz; men misstänkt för delaktighet i
den sammansvärjning, som 1820 proklamerade den fria
författningen af 1812, förlorade O. sin plats och fick
icke ens, sedan den absolutistiske konung Ferdinand
nödgats antaga konstitutionen, något inflytelserikt
ämbete. Men då George Bessières höjde upprorsfanan
till absolutismens förmån, fick O. befälet mot denne
och nedslog i början af 1823 resningen. Då han sjelf
kort derpå trädde i underhandlingar med det kungliga
partiet, måste han undan den allmänna oviljan taga
sin tillflykt till Frankrike. – 3. Leopoldo O.,
grefve af Lucena, hertig af Tetuan, spansk general
och statsman, den föregåendes son, f. 1809, d. 1867,
kämpade mot karlisterna, steg raskt i graderna och
utnämndes redan 1839 till generalkapten i Aragonien,
Valencia och Murcia. Segern vid Lucena, d. 17 Juli
s. å., öfver Cabrera skaffade honom titeln grefve af
L. Utnämnd till generalkapten i Navarra, gjorde O.,
som dittills åtnjutit regenten Esparteros vänskap,
1841 i Pamplona ett misslyckadt försök att störta
denne och återförskaffa enkedrottning Maria

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free