Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odört ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen höra till mellersta och södra
Europa. De i Sverige förekommande två arterna:
Oe. fistulosa L. och Oe. phellandrium Lam., äro
medelstora, glatta vattenväxter, med rotbladen 2–3
gånger pardelade. Blomflocken är dubbel, med endast
enskilda svepen. Blommorna äro hvita och kronbladens
udd inböjd. Frukten är en något långsträckt dubbel
skalfrukt, hvars delfrukter sitta fast tillsammans
och äro krönta med de qvarvarande och hårdnade
fodertänderna samt hafva låga. trubbiga åsar.
O. T. S.
Oeneus [eneus]. Se Oinevs.
Oenocarpus [en-] Mart., bot., ett slägte af palmer,
hvars hemland är Brasilien. Hit hör
patavapa1men (vinfruktspalmen), Oe. batava Mart., som i sitt
hemland har en utbredd användning. De ätbara frukterna
lemna en färglös, mild olja, och af frukterna beredes
yukissé, en angenäm, mycket omtyckt dryck. Af
de hårda kärlknippena i de afvissnade bladskaften
förfärdiga indianerna pilar till sina puströr, medelst
hvilka de fälla foglar och mindre villebråd. Bladen
äro för öfrigt ett vanligt taktäckningsmaterial. Andra
arter af slägtet hafva liknande användning.
O. T. S.
Oenologi (en-; af Grek. oinos, vin, och logos,
lära), läran om vinstockens odling, dess olika arter
och otaliga varieteter samt om de olika vinsorterna,
deras beredning och behandling.
Oenomani (en-; af Grek. oinos, vin, och
mania, raseri, ursinne), vanligen kallad
dipsomani (af Grek. dipsa, törst), periodisk suplusta,
bör ej förblandas med vanlig fyllerigalenskap,
eller det på kronisk alkoholism beroende delirium
tremens. Skilnaden är densamma som mellan morfinomani
och morfinism, eller i allmänhet mellan orsak
och verkan. Dipsomanen lider af en periodiskt
återkommande, oemotståndlig, sjuklig drift att
i ymnighet förtära spirituösa drycker. Icke
blott män äro utsatta för denna sjukdom, utan
äfven qvinnor, de senare oftast i sammanhang
med menstruationsperioderna. Vanligen angriper
den ärftligt belastade nevropatiska individer,
äfven sådana, som förut varit nyktra, till och
med dem, som eljest hafva verklig motvilja mot
spritdrycker. Sjukdomen liknar i mycket den periodiska
manien, något äfven det epileptiska anfallet. Efter
några dagars obestämd oro, beklämning aptitlöshet,
sömnlöshet, hufvudvärk m. m. inträder en häftig drift
att supa stora qvantiteter, oberoende af qvaliteten,
som kan vara den simplaste. Hindras den af dipsomanien
angripne att tillfredsställa sin omättliga lusta, blir
han sjuk, olycklig, t. o. m. vild och rasande. Det
dipsomaniska anfallet kan då förvandlas till ett
vanligt maniakaliskt. Anfallet, som återkommer nästan
regelbundet på bestämda tider inom veckor, månader
eller år, räcker för hvarje gång några dagar eller
veckor och slutar ofta med ett utmattningstillstånd
eller sömntillstånd, hvarur den sjuke uppvaknar frisk,
för att vanligen icke smaka spirituösa förrän vid
nästa anfall. Såsom följder af missbruket under
anfallen inträda magkatarr och kräkningar, allmän
intellektuel och moralisk förslappning, ofta äfven kronisk
alkoholism och delirium tremens. Sjukdomen» är lika
svårbotlig som öfriga periodiska psykoser. Äckelkurer
o. dyl. verka blott skadligt. Förståndig vård på
en anstalt bör försökas. Hypnotisk »suggestion»
är nyligen med framgång använd af Voisin i Paris.
F. B.
Oenothera [en-] L., bot., ett örtslägte hörande
till nat. fam. Onagrariae Juss., kl. Octandria L.
I Sverige finnes förvildad här och der den tvååriga
Oe. biennis L., en ofta högväxt ört med sträfhårig
stjelk och kortskaftade, smalt äggrundt-lansettlika
stjelkblad, i kanten glest småtandade. Det sambladiga
blomfodrets pip är vidväxt den långa skidlika frukten
samt äfven långt utdragen ofvan frukten. Foderbrämet
4-flikigt; kronbladen 4 stora, svafvelgula (stundom
mörkgula). Växten härstammar från Virginia, men är
nu allmänt förvildad i Europa och ofta odlad för de
stora, präktiga blommornas skull. Bladen och roten,
radix Onagrariae l. Oenotherae l. Rapunculi, som i
synnerhet hos odlad ört är köttig och har sötaktig
smak, voro förr använda. såsom ett lösande medel. De
kokta rötterna skurna i skifvor äro snarlika kokta
skinkskifvor, hvaraf det i Tyskland gängse namnet
»skinksallat». Flere andra i Amerika inhemska arter
hafva likartade egenskaper. O. T. S.
Oenötrer (en-; Lat. Oenotrii, Grek. Oinotroi)
kallades af grekerna de äldste innevånarna på
Italiens sydvestra spets. De kommo tidigt dels under
de grekiske kolonisternas, dels under lukanernas
välde.
Oër [år], Theobald von, friherre, tysk målare,
f. 1807, d. 1885, studerade först i Dresden, sedan i
Düsseldorf under Schadow (från 1832). Sedan han vidare
utbildat sig genom resor i södern, slog han sig ned
i Dresden 1839, der han blef professor och ledamot
af konstakademien. Han tillhörde med sin uppfattning,
fullständigt den äldre Düsseldorf-skolan med dess
historiskt romantiska tycke, hvarom äfven de af honom
behandlade ämnena vittna, såsom Den hel. Elisabets
död, Albrecht Dürer i Venezia besökes af Giovanni
Bellini, Maria Teresia vid sin gemåls likkista,
Schiller i Karlsschule föredragande »Die räuber»
(1845) samt skildringar ur Winckelmanns och Leibniz’
lif (1875). Dessutom har han illustrerat tyska
ballader och tysk historia.
Oersted [ör-]. Se Örsted.
Oertel [örtel], Philipp Friedrich Wilhelm,
tysk skriftställare, känd under psevdonymen
W. O. v. Horn, f. 1798 i Horn (Rhenpreussen), blef
1835 predikant och superintendent i Sobernheim. Död
i Wiesbaden 1867. Han utgaf 1846–68 den mycket
spridda folkkalendern »Die spinnstube» och 1858–65
folktidningen »Die maje». Dessutom skref han
Rheinische dorfgeschichten (4 bd, 1854) m. fl. goda
byhistorier, berättelserna Lehrgeld (1850, i
handtverkarefrågan) och Hand in hand (1852, i den
sociala frågan) samt slutligen ett 70-tal böcker
för ungdom, af hvilka en mängd finnes öfvers. på
svenska, bl. a. »Ralf Redstones jagtäfventyr»
(1857), »Mulatten» (1860), »James Watt, uppfinnaren»
(1861), »Gauchos på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
