Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Offer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arméer och flottor. Benämningen förekommer första
gången under senare delen af medeltiden, ungefär
vid den tid, då värfvade trupper började undantränga
ridderskapet och uppbåden, samt användes rätt länge
för allt befäl. Småningom började man emellertid att
skilja mellan öfverofficerare (l. blott officerare)
och underofficerare, och i den mån bildningen stigit,
har afståndet mellan de båda klasserna än mera
ökats. Under det underofficerarna äro utgångna
från och i sjelfva verket tillhöra manskapet (se
Underofficer), fordrar man i allmänhet af officerarna
den bildning och sociala ställning, som förekomma
inom samhällets högre klasser. I de flesta land
föreskrifvas för befordran till officer ungefär
samma kunskapsprof som för inträde vid universitet
samt derjämte fullständig kännedom om soldatens
skyldigheter. På grund af sociala förhållanden äro
i några arméer, såsom i den franska och den ryska,
fordringarna delvis lägre, och underofficerare
kunna der vinna officersbefordran. – Efter att
hafva betydligt vexlat blefvo officersgraderna
under 17:de årh. ungefär desamma i alla
arméer. Officerskåren omfattar nu generaler – vid
flottan: amiraler –, stabsofficerare (i Sverige kallade
regementsofficerare) och kompaniofficerare (i Ryssland
öfverofficerare). Generalsgraderna äro fältmarskalk,
general af infanteriet eller kavalleriet,
generallöjtnant och generalmajor (om vissa olikheter
se General), vid flottan: amiral, vice amiral
och konteramiral (»flaggmän»). Stabsofficerarnas
grader äro öfverste, öfverstelöjtnant och major, vid
flottan: kommendör, kommendörkapten af 1:sta graden
och kommendörkapten af 2:dra gr. Kompaniofficerarnas
grader äro kapten eller ryttmästare, löjtnant och
underlöjtnant. Löjtnanterna och underlöjtnanterna
kallas i dagligt tal subalternofficerare. I regeln
för kaptenen kompani eller batteri (ryttmästaren
sqvadron), majoren och öfverstelöjtnanten bataljon,
öfversten regemente, generalmajoren brigad,
generallöjtnanten division (fördelning) och
generalen armékår eller armé. Arméns och flottans
hela utbildning och användande ligga i officerskårens
händer, hvarför stora fordringar ställas på densamma,
och staten måste vara mån om att ega en tillräckligt
ungdomlig och liflig officerskår. – I några arméer,
såsom den österrikiska och den italienska, kallas
läkare, intendenter och förvaltare sanitets-,
intendentur- eller förråds-officerare. – 2. Vid några
ordnar, t. ex. franska hederslegionen, förekommer en
officersgrad mellan kommendörs- och riddaregraderna.
C. O. N.
Official (Lat., officialis, tjensteman),
hos romarna tjensteman vid en ämbetsbyrå (se
Officium), är i den kanoniska rätten namnet på en
vikarie eller ställföreträdare vid den kyrkliga
jurisdiktionen. Så kallades arkidiakonerna, hvilka
sedan 6:te årh. å biskoparnas vägnar utöfvade den
kyrkliga domaremakten (officiales episcopi). Då
arkidiakonerna sedermera fingo egen domsrätt,
begagnade också de officialer. Sedan vid slutet af
12:te årh. biskopar och synoder allmänt började klaga
öfver arkidiakonernas öfvergrepp vid lagskipningcn,
tillsattes biskopliga
officialer, hvilka skulle utöfva kontroll öfver
arkidiakonerna i denna deras ämbetsutöfning. Dessa
officialer voro af två slag: officiales foranei och
officiales principales l. vicarii generales. Numera
bär biskopens ställföreträdare vanligen namnet
generalvikarie och utöfvar såsom sådan hela den
biskopliga ämbetsförvaltningen, under det att
dock i några land en särskild biskoplig »official»
afdömer vigtigare juridiska mål, i synnerhet vissa
äktenskapsmål. »Generalvikariatet», sammansatt
till större delen af domkapitelsledamöter, och
»officialatet», ett juridiskt kollegium, liksom
generalvikariatet också bärande namnet »konsistorium»,
utgöra de båda biskopliga ämbetsmännens »råd».
J. P.
Officiant (af Lat. officium, tjenst),
tjenstförrättande (vid en orden); tjenstgörande
prest.
Officiel (af Lat. officium, pligt, tjenst, ämbete),
å ämbetets vägnar tillkännagifven; meddelad i kraft
af uttryckligt uppdrag från erkänd myndighet;
ämbets-; af regeringen utfärdad; som innehåller
direkta förklaringar och uttalanden af regeringen
(t. ex. officiel tidning). Jfr Officiös.
Officiera (af Lat. officium, tjenst), tjenstgöra.
Officin (Lat. officina, verkstad, fabrik) har i de
moderna språken kommit att företrädesvis beteckna ett
tryckeri (boktryckeri) samt en apotekares verkstad
och försäljningsbod (apotek). Jfr Officinel.
Officinel (Lat. officinalis) kallas hvarje i ett
lands farmakopé upptagen drog eller kemisk vara
eller deraf framställd beredning, som innehafvaren
af ett apotek (officina; se Officin) är skyldig att
tillhandahålla allmänheten antingen efter läkares
föreskrift (»recept») eller i s. k. handköp. Växter,
af hvilka läkemedel kunna beredas, kallas derför
officinella. – Officinel formel kallas hvarje
i farmakopén intagen föreskrift, som bestämmer
huru ett kemiskt eller farmacevtiskt preparat
skall ändamålsenligast beredas för att blifva af
bästa beskaffenhet. Genom noggrant iakttagande af
den officinella formelns föreskrifter böra sålunda
beredningarna (preparaten) alltid och å alla apotek i
landet blifva af lika styrka och sammansättning, till
såväl läkarens som den sjukes gagn och trygghet. Jfr
Magistralformel. O. T. S.
Officium (plur. officia), Lat., pligt, åliggande;
syssla, tjenst; uppvaktning. I den senare romerska
kejsaretidens förvaltningsspråk betecknade officia
de ämbetsbyråer, som biträdde hvarje högre civil
och militärisk ämbetsman i de särskilda grenarna af
hans förvaltning. Inrättningen var ursprungligen
och ända till kejsar Diocletianus’ tid (284–305)
af rent militärisk karakter, i det under den
äldre kejsaretiden officerare och soldater
kommenderades till biträden åt befälhafvare och
provinsståthållare. Mycket erinrade äfven efter nämnda
tid om dess ursprung (tjenstemännen buro uniform
och erhöllo i likhet med de militäre veteranerna
s. k. honesta missio, hedrande afsked, åtföljdt af
vissa företrädesrättigheter o. s. v.). Medlemmarna
i dessa officia kallades med ett gemensamt namn
officiales, men erhöllo olika benämningar efter de
olika chefer, under hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
