- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
149-150

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ogham ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egenskaper. Ogräsväxter äro i regeln väl utrustade för
att bestå i »kampen för tillvaron», och det är ofta
omöjligt att utrota dem. Derom vittnar också det kända
ordspråket »ondt krut förgås icke så lätt», hvari
»ondt krut» icke är annat än en förvrängning af det
motsvarande tyska ordspråkets unkraut, som betyder
ogräs. Många ogräsväxter hafva följt den menskliga
odlingen jorden rundt, så att man finner dem frodas
under de mest olika klimatiska förhållanden. Ingen
jordmån är så mager, ingen mark så fast och hård, att
icke ogräs kan trifvas der. För de odlade växternas
trefnad och rätta utveckling är ogräsets aflägsnande
ett nödvändigt vilkor, hvilket dock ej alltid är
så lätt att fylla. Man rensar så ofta som möjligt
i trädgårdslanden, men ogräsen komma snart åter,
hälst om de blifvit endast afryckta och ej uppdragna
med hela roten. Man skyfflar gångvägar och, der så
kan ske, i de planterade landen; men dervid ofta nog
endast afskäras ogräsen i jordbrynet, och derigenom
dödas rötterna icke, ifall de äro mångåriga. De
ettåriga ogräsväxterna kunna dock lättare hållas i
tukt genom skyffling, emedan deras rötter dö bort,
sedan skyffeln afskurit desamma. Ett af de allra
besvärligaste ogräs i gräsplaner är den bekanta
maskrosen (Taraxacum officinale), som svårligen,
i fall den riktigt fått innästla sig, kan utrotas
på annat sätt än genom gräsplanens omgräfning och
grundliga rensning från alla maskrosrötter. Såsom
exempel på allmänna ogräs må nämnas Senecio vulgaris,
Lamium purpureum
(m. fl. arter af samma slägte),
Stellaria media, Cerastium arvense, Capsella
bursa pastoris, Thlaspi arvense, Chenopodium
album, Poa annua
samt arter af slägtena Atriplex,
Spergula, Fumaria, Polygonum, Galeopsis, Bunias,
Aegopodium.
O. T. S.

Ogygia, Kalypsos ö. Se Kalypso.

Ogygia, paleont., trilobitslägte, som står nära
Asaphus och förekommer i undersiluriska bildningar
såväl i Sverige som annanstädes. B. L-n.

O’Hara, psevdonym för irländske författaren J. Banim.

Ohemul (uttalas numera, sedan man förlorat känslan
af -ul såsom afledningsändelse, med betoning på sista
stafvelsen) hade i det äldre lagspråket betydelsen:
som ej kan »hemulas», d. v. s. försvaras för
klander, ej bevisas med full eganderätt tillhöra
den ifrågavarande personen, sedan i allmänhet:
oförsvarlig, olaglig. Denna senare betydelse
hade ordet redan i Lydekini anteckningar till
Vestgötalagen (från omkr. 1300), såsom det framgår
af uttrycket »Wisar maþer sin suen huggæ eller sla
eller takæ vhemmolth, swari þen sum gör»
(skickar någon sin sven att tillfoga någon annan
sår eller slag eller att olagligt tillgripa något,
svare den derför, som det gör). Numera har ohemul
betydelsen af: som ej kan bevisas (t. ex. en ohemul
beskyllning), obehörig, obefogad, orättmätig o. dyl.
R. G.

Ohio [åhe’jå], biflod till Mississippi, uppstår på 270
m. höjd vid Pittsburgh i vestra delen af Pennsylvania
genom föreningen af den från staten New York kommande
Alleghany och den på Laurel mountains i staten
Virginia upprinnande Monongahela samt strömmar
mellan staterna Ohio, Indiana och Illinois på
norra samt Vest-Virginien och Kentucky på södra
sidan hufvudsakligen i sydvestlig riktning till
Mississippi, med hvilken den förenar sig vid Cairo
på 98 m. höjd. Längd 2,035 km., flodområde 554,200
qvkm. Flodens fall är likformigt, och blott på ett
ställe, vid Louisville, förekomma forsar, som vid högt
vattenstånd ej hindra mindre fartyg, men af större
måste kringgås medelst en kanal. Vattenståndet är
ganska vexlande, och mången gång stiger strömmen
på en enda natt 3,5 m. Skilnaden mellan hög- och
lågvatten öfverstiger i regeln icke 9 m., men
stundom inträffa oerhörda öfversvämningar (såsom
i Febr. 1883 och 1884). Af de båda källfloderna är
Alleghany (se d. o.) störst och farbar med mindre
båtar till Olean, 418 km. Monongahela är farbar med
ångbåtar till Brownsville (97 km.), med mindre båtar
ytterligare 190 km. längre upp. Större bifloder till
O. äro Muskingum, Scioto, Great Miami och Wabash
fr. h. samt Great Kanawha, Licking och Green river
fr. v. De vigtigaste städerna vid O. äro: Pittsburgh,
Alleghany, Wheeling, Portsmouth, Newport. Covington,
Cincinnati, Louisville, New Albany och Evansville.

Ohio [åhe’jå], den tredje, med afseende på rikedom
och folkmängd, bland Nord-Amerikas förenta stater,
ligger emellan 38° 27’ och 41° 57’ n. br. samt 80°
34’ och 84° 49’ v. lgd fr. Greenw. samt begränsas
i n. af staten Michigan och sjön Erie, i ö. af
Pennsylvania och Vest-Virginien, i s. af Kentucky och
i v. af Indiana. Areal 106,341 qvkm. Större delen
af staten bildar en mot s. v. lindrigt sluttande,
delvis vågig slätt af 130–470 m. höjd. Mellersta
delen af staten består af bördiga prärier; resten var
ännu i början af 1800-talet tät urskog. Hufvudfloden
är Ohio, som på en sträcka af omkr. 700 km. bildar
östra och södra gränsen, och som i staten upptager
Muskingum, Scioto, Great och Little Miami. Till
Eriesjön flyta Maumee, Portage, Sandusky och
Cuyahoga. I statens centrala del är medeltemperaturen
för året 10–11° C. (vintertemperaturen - 1°,
sommartemperaturen + 23°). Sommarvärmen uppgår
stundom till 38° i skuggan och vinterkylan till
- 34°. Plötsliga temperaturvexlingar, uppgående på
ett dygn ända till 23 grader, förekomma ofta,
i synnerhet om vintern. Regnmängden vexlar
mellan 1,170 mm. i Ohiodalen och 810 mm. vid
Eriesjön. Jorden är i allmänhet mycket bördig
och passande, om icke för jordbruk, åtminstone
för gräsväxt. Mest gifvande äro de s. k. »bottom
lands», d. v. s. flodernas alluvialdalar, i synnerhet
Sciotos och Miamis. Jordbruket är ock hufvudnäringen
och sysselsätter 2/5 af hela befolkningen. Hela
spanmålsproduktionen uppgick 1880 till 66,6 mill. hl.,
deraf 16 mill. hl. hvete, 39,4 mill. hl. majs och
10 mill. hl. hafre. Med afseende på kreatursafveln
intager staten andra (efter Illinois), om ej första,
platsen i unionen, och särskildt är fårafveln högt
utvecklad (ullproduktionen uppgår årligen till mer
än 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:38 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free