- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
163-164

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okeghem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och te. Det är i hög grad anmärkningsvärdt, att
kolanöten är relativt rik på koffein, 2,13 proc. –
Enligt äldre uppgifter, äfven upprepade i nyare tid,
skulle kola- eller gouru-nötter erhållas af flere
arter af slägtet Sterculia (se Sterculiaceae).
O. T. S.

Olaf, den norska namnformen för Olof.

Olaf, namn på tre ärkebiskopar i Nidaros (Trondhjem). –
1. O., abbot i Nidarholms kloster (Munkholmen),
utnämndes efter digerdöden 1350 af påfven
till ärkebiskop och dog antagligen omkr. 1372. –
2. O. Throndssön utsågs af domkapitlet till ärkebiskop
1450, men tillträdde ämbetet först 1459. Död 1474. –
3. O. Engelbrektssön studerade i Rostock, der han 1507
förvärfvade magistergraden, och blef 1516 dekanus
vid domkapitlet i Nidaros samt ärkebiskopens
official. År 1523 intog han sjelf ärkebiskopsstolen,
men visade sig under det kort derefter inträdande
upplösningstillståndet i Norge ur stånd att häfda
sin ställning såsom rikets förste man. Hierarkien
var undergräfd och dermed äfven grundvalen för hans
myndighet rubbad. Då Kristian II kom till Norge 1531,
slöt O. E. sig till honom, och till följd af konung
Fredrik I:s död, 1533, blef han interimsregent, till
dess ny konung valts. Han var afvogt sinnad emot
den af danskarna till konung valde Kristian III,
så mycket mera som denne hyllade lutherska läran,
och önskade i stället se Kristian II:s måg Fredrik
af Pfalz på tronen. Vintern 1535–36 kom Klaus Bilde
såsom Kristian III:s sändebud till Trondhjem med
några verldsliga medlemmar af norska rådet, och häraf
begagnade O. E. sig för en statskupp. Han fängslade
flere af rådsherrarna och lät mörda Vincentius Lunge
i Trondhjem d. 3 Jan. 1536, under det att samma öde
öfvergick den förut fångne Nils Lykke på ärkebiskopens
fäste Stenviksholm. Fram på våren frigaf han de öfriga
fångarna och sökte äfven försoning med Kristian III,
likväl utan att vilja erkänna honom som konung, innan
han formligen dertill blifvit utsedd. O. E. hade
nu att frukta ankomsten af en dansk krigsstyrka
och fann det derför rådligast att begifva sig ur
landet. I April 1537 afseglade han till Nederländerna,
och i Maj anlände en dansk flotta till Trondhjem,
som straxt gaf sig. O. E. dog i Lier i Belgien d. 7
Mars 1538. O. E. medtog vid afresan från Norge en
mängd statshandlingar. Dessa påträffades i början
af detta årh. i Bajern och äro nu införlifvade med
norska riksarkivet (jfr Kristian den andres arkiv).
Y. N.

Olaf på Geirstad (Geirstada-Alf) var broder till
Halfdan svarte och herskade öfver Vestfold. Efter sin
död synes han hafva blifvit dyrkad såsom landvätte.
Y. N.

Olaf Ragnreidssön af Stein, stallare hos konung Erik
presthatare, sändes 1287 af denne tillika med Sighvat
Halfdanssön af Odde till Island för att bilägga
kyrkostriden, hvilket också lyckades 1288. O. var
en rik man och egde stort anseende för måtta och
klokhet. Död 1299. Y. N.

Olafsorden (Sankt Olafs orden), Norges enda orden,
stiftades af konung Oskar I genom k. kung. af d. 21
Aug. 1847 och är uppkallad
efter den konung, som på sin tid befriade Norge från
utländskt öfvervälde, och som måste räknas såsom
rikets andre grundläggare samt förste ordnaren af
dess kristna lagstiftning. Enligt statuten är orden
afsedd till belönande af utmärkta förtjenster om
konung och fosterland, om menskligheten eller om
konst och vetenskap. De förtjenster, till hvilkas
belönande orden tilldelas norska medborgare, böra
enligt grundlagen offentligen kungöras. Den utdelas
äfven till svenskar och utländingar. Norges konung
är ordens stormästare. Olafsorden har 3 grader:
storkors, kommendörer (hvilken grad sedan 1873
är delad i 2 klasser) och riddare. Ordenstecknet
utgöres af ett gyllene, hvitemaljeradt grekiskt
kors med klufna armändar, i hvarje hörn mellan
armarna ett gyllene angelsachsiskt O. med kunglig
krona öfver samt i korsets midt en rödemaljerad,
blå- och hvitkantad glob, som på framsidan bär
Norges riksvapen (lejonet med stridsyxan), på
baksidan inskriften »Ret og sandhed» (Oskar I:s
valspråk). Detta ordenskors (af olika storlek för
riddare och kommendörer) är fäst under en gyllene
krona och bäres i vattradt, rödt sidenband med blå
och hvita kanter. Kommendörer af första klassen bära
dessutom en plaque (kraschan) i form af ett större,
klufvet kors af silfver. Storkorset utgöres af
ordenskorset, omgifvet af en röd ring med blå och
hvita kanter, på underlag af en silfverplaque,
hvilken har formen af en åttauddig stjerna. Ordens
ämbetsmän äro: en kansler, en skattmästare samt en
sekreterare och ceremonimästare. Ordensofficianter
äro: en ordenshärold och tre ordenskanslister.

Olafsson, Magnus. Se Isländska språket och
literaturen,
sp. 863.

Olafsson, Stefán, isländsk skald, f. 1619, studerade
vid universitetet i Köpenhamn och öfversatte till
latin Völuspá och Hávamál samt en stor del af Snorres
Edda, hvilka öfversättningar utgåfvos af P. Resen
1665. Till isländskan öfverflyttade O. Kingos morgon-
och aftonpsalmer 1686. Hans egna dikter utgåfvos
1823. År 1649 blef O. prest och längre fram prost
i Södermulesysla. Död 1688. O. är stamfader för den
ansedda Stephensenska slägten. E. Ebg.

Olafsson, Guðmund, isländsk språklärd, f. å Island
1652, blef student i Köpenhamn 1678. På grefve
Joh. Gyllenstiernas uppmaning kom han 1681 till
Sverige, der han anställdes såsom isländsk translator
vid Antiqvitetskollegmm efter Rugman. Han utgaf i
original och öfversättning »Sagan af Sturlauge hinum
starfsama» (1694) och »Saga af Illuga Grydar-fostra»
(1695) samt utarbetade tolkningar af sångerna i Olof
Tryggvessons saga och Heimskringla (senare utgifna af
Peringskiöld). Han efterlemnade dessutom åtskilliga
handskrifna arbeten samt en mängd afskrifter och
öfversättningar, af hvilka det mesta nu förvaras
i k. biblioteket. O. afled i Stockholm d. 20
Dec. 1695. – O:s broder Helge Olafsson, kyrkoherde
på Island, verkställde vintern 1682–83 samt åren
1684 och 1685 i Stockholm för Antikvitetskollegiets
räkning afskrifter af eddorna och en mängd isländska
sagor. Dessa afskrifter, som likaledes förvaras i k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free