Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olaus Petri (latinisering af Olof petersson), eller, såsom han sjelf skref sig, Olavus Petri - Olavides, Don Pablo Antonio José - Olavus, en äldre form för Olaus - Olax. Se Olacineæ - Olbers, Heinrich Wilhelm Matthäus - Olbers, Carl - Olbia, Olbiopolis l. Borysthenes, milesisk koloni på högra stranden af Hypanis (Bug), Ryssland - Oldcastle, Sir John, genom gifte lord Cobbham - Olde, Emanuel Mattias - Oldenbarnevelt l. Oldenbarneveld, af samtida vanligen kallad Barnevelt, Johan van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laurentius Petri. – O. P. såsom reformatorisk
personlighet har dramatiskt behandlats af
A. Strindberg i »Mäster Olof» (1878). J. P.
Olavides, Don Pablo Antonio José, spansk ämbetsman,
f. 1725 i Lima, vistades en tid i Frankrike såsom
ambassadsekreterare, blef derefter intendent i
Sevilla och utnämndes till grefve af Pilos. Han
koloniserade 1775 Sierra Morenas oländiga trakter
genom 6,000 inflyttade sydtyskar. För sina frisinnade
åsigter råkade han 1776 i inqvisitionens våld och
dömdes 1778 till åttaårigt fängelse i ett kloster,
men undkom 1780 till Frankrike. Genom skriften El
evangelio en triumfo, hvilken blef mycket berömd,
visade han sig mot slutet af sin lefnad hafva
återvändt i kyrkans sköte, hvarför han ock 1798 erhöll
tillåtelse att vända tillbaka till Spanien. Död 1803.
Olavus, en äldre form för Olaus.
Olax. Se Olacineae.
Olbers, Heinrich Wilhelm Matthäus, tysk astronom,
f. 1758, död i Bremen 1840, var, ehuru egentligen
praktiserande läkare, såsom astronom jänmbördig med
sin tids mera framstående fackmän. Hans vigtigaste och
klassiskt vordna astronomiska arbete är Abhandlung
über die leichteste und bequemste methode die bahn
eines cometen aus einigen beobachtungen zn berechnen
(utg. 1797 af Zach samt 1847 af Encke). Genom
användning af Lamberts eleganta teorem om rörelsen
i en parabolisk bana – en tanke, som säges hafva
uppstått hos O., medan han vakade vid en kamrats
sjukbädd – har han i denna afhandling lyckats
enkelt lösa en uppgift, som dittills erbjudit
de största svårigheter. O. var äfven en ifrig
observatör. Han upptäckte tre kometer, bland dem
den sedermera s. k. olbersska 1815 med en omloppstid
af 74 år. Äfvenledes igenfann han 1802 efter Gauss’
beräkningar den första småplaneten Ceres, som hade
gått förlorad, samt upptäckte ytterligare tvänne
småplaneter, Pallas (1802) och Vesta (1807). –
Från O. stamma flere vetenskapliga hypoteser,
såsom den om tillvaron af ett resisterande medium,
om kometsvansarnas elektriska ursprung. Slutligen må
nämnas, hvad han sjelf velat beteckna som sin största
förtjenst, att han framdragit och för astronomien
vunnit Friedrich Wilhelm Bessel. K. B.
Olbers, Carl, teolog, universitetslärare, född d. 18
Nov. 1819 på Solberga, i Fors socken i Elfsborgs
län, blef student i Lund 1840, prestvigd 1844
och filos. doktor 1847. År 1848 blef han docent
i pastoralteologi vid Lunds universitet och 1853
teol. adjunkt samt befordrades 1863 till professor
i praktisk teologi efter att flere gånger hafva
för längre tid förestått professurer. 1865 erhöll
han förflyttning till professuren i kyrkohistoria
och symbolik samt blef 1879 domprost. 1868
utnämndes O. till teol. doktor. Vid 1873 års
kyrkomöte var han teologiska fakultetens i Lund
ombud. Förutom akademiska afhandlingar, deribland
Confirmand-själavården (1862), har O. utgifvit I
bibelöfversättningsfrågan (3 h., Anmärkningar vid
1813 års proföfversättning af Nya testamentet,
1874–75; ett 4:de h., Underdånigt utlåtande
afgifvet af theologiska fakulteten i Lund öfver 1877
ars proföfversättning af Nya testamentet, med ett
förord, 1878). – O:s brorson, Ernst Gustaf Ferdinand,
f. i Skara d. 8 Nov. 1837, lektor i pedagogik och
metodik vid Högre lärarinneseminariet 1864, rektor
derst. 1870–79, sedan 1883 kyrkoherde i Husaby,
Skara stift, samt hofpredikant, har tagit en bemärkt
del i våra dagars sedlighetssträfvanden. 1871–80
var han medredaktör af »Pedagogisk tidskrift».
Olbia, Olbiopolis l. Borysthenes, milesisk koloni
på högra stranden af Hypanis (Bug), Ryssland, nära
flodens mynning, anlades i 7:de årh. f. Kr. och blef
tidigt en rik handelsstad, hvars grekiska befolkning
länge bevarade sitt oberoende gent emot de kringboende
barbarerna. I århundradet närmast före Kr. förstördes
staden af geterna; men den fanns qvar ännu omkr. 100
e. Kr., då Dio Chrysostomus besökte den. Dess läge
har återfunnits vid det nuv. Ilinskoje.
Oldcastle [åldkässöl], Sir John, genom gifte lord
Cobham, engelsk reformationsifrare i början af
1400-talet, var en förnäm krigare och storman, men
omfattade det oaktadt lollardernas demokratiska
sträfvanden för en omgestaltning af de kyrkliga
förhållandena. Såsom deras mäktigaste beskyddare
fängslades han 1413, men flydde ur Tower och
lyckades under de följande årens våldsamma
religionsförföljelser undgå sina fiender, tills han
1417 greps i Wales. Han fördes då till London och
aflifvades der genom att brännas vid sakta eld.
Olde, Emanuel Mattias, språklärd, universitetslärare,
född i Stockholm d. 8 Sept. 1802, blef student i
Upsala 1818, filos. magister 1830 och e. o. amanuens
vid universitetsbiblioteket 1831. Efter en utländsk
studieresa blef han 1833 lärare i moderna språk vid
Nya elementarskolan i Stockholm, hvilken befattning
han innehade till 1846, då han utnämndes till
e. o. adjunkt i franska och engelska vid Upsala
universitet. 1850 erhöll han professors titel
och utnämndes 1860 till professor norbergianus
i nyeuropeisk lingvistik och modern literatur vid
Lunds universitet, från hvilken befattning han afgick
såsom emeritus 1876. Han afled vid Engelholm d. 2
Aug. 1885. – O. är huf-vudsakligast känd såsom
utmärkt läroboksförfattare. Af hans arbeten må
nämnas Öfversigt af det franska språkets formlära
(1833; 3:dje uppl. 1857), Engelsk prononciationslära
(1840; 7:de uppl. 1877), Fransk språklära (1843;
9:de uppl. 1878), Franska läs- och skriföfningar
(1846; 9:de uppl. 1883), hvilkas värde bevisas af
den omständigheten, att de i öfver 40 år kunnat
bibehålla sig vid våra läroverk. Han författade
dessutom recensioner i »Frey», program samt Om
de skandinaviska runornas omedelbara ursprung
från det äldsta feniciska alfabetet (1871).
-rn.
Oldenbarnevelt l. Oldenbarneveld [-felt], af
samtida vanligen kallad Barnevelt, Johan van,
nederländska historiens största personlighet näst
Vilhelm I och Vilhelm III, föddes i Amersfoort
(prov. Utrecht) sannolikt d. 25 Sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
