- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
181-182

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oldenburg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

freden i Tilsit fick hertigen sitt land tillbaka och
inträdde 1808 i Rhenförbundet. Men då han icke ville
gå in på Napoleons förslag att utbyta sitt land mot
Erfurt, besatte Napoleon landet 1810 och införlifvade
det med franska kejsaredömet, en omständighet,
som vigtigt bidrog till den slutliga brytningen
mellan Frankrike och Ryssland. Wienkongressen
återgaf honom O., ökadt med Birkenfeld (en del af
det franska depart. Saar), samt tillerkände honom
storhertigtiteln, hvilken antogs först 1829. 1818
afstod Ryssland herrskapet Jever. 1823 blef
Peter Fredrik Ludvig regent äfven till namnet
och efterträddes af sin son Paul Fredrik August
(1829–53), som antog titeln storhertig. 1836 slöt
O. med Hannover och Braunschweig en gemensam
tullförening, den s. k. steuerverein. Under
revolutionsåret 1848 egde inga allvarsamma oroligheter
rum i O., och storhertigen gaf landet 1849 en
ultra-liberal författning, som 1852 reviderades i mera
konservativ anda. August efterträddes af sin äldste
son, den nu regerande storhertigen Nils Fredrik Peter
(född d. 8 Juli 1827), hvilken afgjordt slutit sig
till Preussens politik. Han afstod 1853 ett stycke
land vid Jadeviken för anläggning af en preussisk
krigshamn, ingick 1854 i tullföreningen och visade
mycken ifver för de tyska planerna mot Danmark. 1866
understödde han likaledes Preussen och fick till
lön det holsteinska amtet Ahrensböck jämte några
mindre områden, hvaremot han mot en ersättning af 1
mill. thaler till förmån för Preussen afstod alla sin
linies anspråk på Schleswig-Holstein, hvilka kejsar
Alexander II 1864 hade öfverlåtit åt honom. 1866
inträdde O. i Nordtyska förbundet och 1871 i Tyska
riket.

Oldenburg, hufvudstad i storhertigdömet Oldenburg,
ligger vid den segelbara Hunte, Hunte–Ems-kanalen
samt jernvägar till Bremen, Osnabrück, Wilhelmshaven
m. fl. orter. 21,438 innev. (1885), deraf 4/5
protestanter. Den inre, gamla staden omgifves
af avenyer (som efterträdt de gamla vallarna1),
utanför hvilka ligga de nya stadsdelarna med villor,
parker och trädgårdar. Bland framstående byggnader,
alla moderna, må nämnas: storhertigliga slottet,
konstutställningspalatset Augusteum, med storhertigens
tafvelgalleri samt samlingar af brons- och
gipsafgjutningar, statsbiblioteket (omkr. 100,000 bd),
det nya museet med arkeologiska och naturalhistoriska
samlingar, den nya teatern samt de båda kyrkorna:
den lutherska S:t Lamberti-kyrkan (ursprungligen
från 13:de årh., ombyggd) och den vackra katolska
kyrkan. Gymnasium, lärareseminarium, realskola och
högre flickskola. Jämte ett spinneri, jerngjuteri och
glashyttor finnas fabriker för tillverkning af tobak,
såpa, läder, maskiner m. m. En liflig handel drifves
med spanmål och andra landtmannaprodukter, och O:s
hästmarknader äro de största i hela Nord-Tyskland.

Oldenburg, G. Kr. Se Oeder.

Oldenburgska huset, en ifrån grefve Didrik den
lycklige
(d. 1440) af Oldenburg härstammande ätt,
från hvilken utgrenat sig de nu regerande dynastierna
i Danmark, Ryssland,
Grekland och Oldenburg, och af hvilken en gren förr
regerat i Sverige. En Didriks yngre son, Gerhard,
var stamfader för den grefliga oldenburgska ätten,
hvilken utgick 1667. Didriks äldste son, Kristian,
valdes 1448 till konung af Danmark och blef 1450
konung i Norge samt 1457 konung i Sverige. Äfven
hans äldre son, Hans, och dennes son, Kristian
II, voro unionskonungar. Kristian I:s yngre
son, Fredrik I af Danmark-Norge, hade tre söner,
Kristian III, som blef stamfader åt alla följande
danska konungar, Hans d. ä., som dog barnlös
(1580), och Adolf, som grundlade den hertigliga
gottorpska linien. Från Kristian III:s yngre son,
Hans d. y., härstammade 4 sönderborgska linier,
1 nordborgsk och 1 glücksborgsk, hvilka dock
alla utslocknade under 1700-talet (1706–79), med
undantag af den sönderborg-augustenborgska och
den sönderborg-beckska, hvilken senare år 1825 fick
namnet Sönderborg-Glücksborg, och till hvilken höra
Danmarks nu regerande konung, Kristian IX, och hans
son Georg, hellenernas konung. Den gottorpska linien
delade sig i en äldre, som med hertig Karl Peter
Ulrik (Peter III) år 1762 besteg ryska kejsaretronen
och ännu innehar densamma, och tre yngre, af hvilka
en (se Holstein-Gottorpska ätten) 1751–1818
var regerande i Sverige (1814–18 äfven i Norge),
under det att till de bägge andra sedan 1774 hört
hertigarna och storhertigarna i stamlandet Oldenburg.
E. Ebg.

Oldendorf (Hessisch-O.), stad i preussiska
regeringsomr. Kassel (prov. Hessen-Nassau),
nära Weser, 26 km. s. ö. om Minden. 1,591
innev. (1880). Vid O. vunno svenska, hessiska
och lüneburgska trupper under hertig Georg af
Braunschweig-Lüneburg d. 7 Juli 1633 en seger öfver en
kejserlig här, som anfördes af generalerna Gronsfeld
och Merode. Den sistnämnde blef dödligt sårad. Jfr
E. Schmidt: »Die belagerung von Hameln und die slacht
bei Hessisch-O.» (1880).

Oldesloe, stad i kretsen Stormarn af preussiska
prov. Schleswig-Holstein, vid Trave och de der mötande
jernvägarna från Lybeck, Hamburg och Neumunster. 4,292
innev. (1880). Sool- och svafvelbad. Till förmån för
Lüneburg lät Henrik Lejonet tillstoppa saltkällorna,
och de öppnades först i midten af 1700-talet.

Oldham [å’ldämm], fabriksstad i engelska grefskapet
Lancaster, 9 km. n. ö. om Manchester, nära Medlocks
(en biflod till Irwell) källor, vid föreningen af
flere jernvagslinier samt en kanal till Manchester
m. fl. städer. 126,390 innev. (1885). Staden består
hufvudsakligen af arbetarebostäder samt ofantliga
fabriker och verkstäder, men har äfven åtskilliga
ståtliga offentliga byggnader, bl. a. stadshuset,
lyceum, de allmänna baden, posthuset, tekniska
skolan och sjukhuset. O. är en af de förnämsta
bomullsindustriorter i verlden till följd af
den lätta tillgången på stenkol, men har äfven
stora jerngjuterier och maskinverkstäder samt
symaskinsfabriker. Staden är af jämförelsevis nytt
ursprung, ehuru namnet är sachsiskt. Den hade 1801
ej mer än 12,000 innev.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free