Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oldenburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måttligt varma trakter. Några, såsom ask, liguster och
syrén, trifvas äfven i Sverige. I Medelhafstrakterna
är oliven utbredd; der träffas äfven manna-asken.
O. T. S.
Oleinsyra. Se Oljesyra.
Olen, urgammal grekisk skald från Lycien eller,
enligt annan uppgift, från hyperboréernas land. Hans
skaldeverksamhet sättes af sägnen i nära förbindelse
med den i Lycien och på Delos af ålder inhemska
Apollodyrkan, och han uppgifves såsom den äldste af
Apollons inspirerade siare. Äfven tillskrifvas honom
uppfinningen af den daktyliska hexametern. A. M. A.
Olenek [ale’n-], flod i rysk-sibiriska guvern. Jakutsk,
upprinner på Jangkan-bergen, i östra delen af
guvern. Jeniseisk, och faller ut i Norra Ishafvet
v. om Lenas delta.
Olenus, paleont., trilobitslägte, typ för en vigtig
familj, med tämligen stort hufvud, 12–14 leder i
bålen och liten stjertsköld. Olenus utmärker den
yngsta delen af hvad som i Sverige vanligen kallas
kambriska systemet, hvilken derför ock kallas
Olenusskiffern. Utom Skandinavien finnes Olenus i England,
men saknas i Ryssland och Böhmen. B. L-n.
Oleomargarin. Se Margarin.
Oléron [ålerå’ng], ö på Frankrikes vestkust
midt emot Charentes mynning, tillhör
depart. Charente-inférieure. Den är skild från
ön Re genom sundet Pertuis d’Antioche och från
fastlandet genom Pertuis de Maumusson, hvilket är
2–3 km. bredt och ytterst farligt att passera. Ön
är 30 km. lång och 4–10 km. bred samt har en areal
af 153 qvkm., med 18,244 innev. (1881), till större
delen reformerta. Den har i v. en klippig kust utan
hamnar, består för öfrigt väsentligen af sand och har
flere saltsjöar. Innevånarna, hvilka gjort sig kända
som skickliga sjömän, sysselsätta sig med jordbruk
och vinodling, saltberedning och fiske. På östra
kusten ligger den starkt befästa staden Le Chateau
d’Oléron, med lärarebildningsanstalt och omkr. 1,800
innev. Andra städer äro S:t George, med 5,000, och
S:t Pierre, med 1,500 innev., båda i midten af ön. –
O. har spelat en rol i sjörättens historia. En samling
gamla sjörättsliga bestämmelser, som efterlefdes icke
blott i Frankrike, utan delvis äfven i Spanien och
Nederländerna, är känd under namnet Lois l. Rôles
d’Oléron (förvrängdt Rôles de Leyron).
Oleum, Lat., olja.
Oleum et operam perdidi, Lat. »min olja (i
studerlampan) och min möda har jag förspillt»,
d. v. s. jag har ansträngt mig förgäfves, ett ordstäf,
som förekommer bl. a. hos Cicero och Juvenalis. Det
återfinnes tidigare hos Plautus (»Poenulus» I, 2:
119), hvilken emellertid lägger det i munnen på en
flicka, som låtit smörja sig med olja och pryda sig,
utan att vinna sitt mål.
Olevianus, Kaspar, tysk reformert teolog, f. 1536,
började 1559 såsom lärare i sin födelsestad Trier
verka för en reformation i kalvinistisk riktning,
men ärkebiskopen derstädes gjorde med vapenmakt slut
på hans arbete. Han flyttade då, 1560, på inbjudning
af kurfursten Fredrik III till Heidelberg, der han
blef universitetsprofessor och predikant vid Helgeandskyrkan samt jämte
Z. Ursinus utgaf den s. k. Heidelbergkatekesen (se
d. o.). Sedan han 1576 förvisats ur Pfalz af den nye
kurfursten, den lutherskt sinnade Ludvig VI, verkade
han för införande af reformert kyrkoförfattning i
Nassau m. fl. områden. Död 1587 såsom förste pastor
i Herborn.
Olfactorius, anat. Se Hjernnerver och Luktnerver.
Olga, den heliga (R. Oljga; Nord. Helga, såsom
hon ock kallas hos Konstantin Porfyrogennetos),
rysk furstinna, var bondflicka i en by nära Pskov,
då den tredje herskaren af rurikska dynastien, Igor,
lärde känna henne på en jagt. Han äktade henne 903,
och efter hans död (945) förde hon till 955 med kraft
regeringen i Kiev för sin son Svjatoslav. 957 lät hon
döpa sig i Konstantinopel, hvarvid hon erhöll namnet
Helena, och afled 969. Hon förklarades för helgon,
och hennes åminnelsedag är d. 11 Juli (24 Juli enligt
den vesterländska, nya stilen).
Olger dansk. Se Holger danske.
Olgun. Se Dulcigno.
Olibanum, virak, farmak., benämnes ett gummiharts,
som erhålles ur stammen af Boswellia Cacteri och
säkerligen flere andra arter af nämnda slägte. Ur de
sårade stammarna utrinner en mjölkhvit, tjockflytande
balsam, som bildar i luften stelnande, rundade,
stundom päronformiga droppar af ungefär en hasselnöts
storlek. Den bästa varan har en hvitaktig färg,
men vanligen företer drogen en blekt brungul färg,
med en svag skiftning åt rödaktigt. Vid uppvärmning
utvecklas en angenäm, balsamisk lukt. Smaken är
aromatisk, balsamisk, efteråt något bitter och
liksom kylande. Under tuggning mjuknar olibanum och
färgar saliven mjölkhvit. Olibanum innehåller flyktig
olja, harts, gummi och växtslem samt användes förr
mot katarrer, kroniskt diarré, numera mest i rökverk
och i farmakopéns zinkblyplåster. O. T. S.
Olifant (Fornfr., elfenben; en form af ordet
éléphant), namn på paladinen Rolands vidt ljudande
elfenbenshorn; en sorts papper i mycket stort format
(brukadt till kartor, tabeller, omslagspapper
o. s. v.).
Olifantfloden. Se Elefantfloden.
Oligarki (Grek. oligarchia, af oligoi, några få,
och archein, herska), fåvälde. Se Aristokrati. –
Oligarkisk, styrd (utöfvad etc.) af ett fåtal.
Oligemi, oligocytemi (af Grek. oligos, ringa, kytos,
blodkropp, och haima, blod), med., blod med minskadt
antal röda blodkroppar, träffas vid nästan alla former
af anemi. Se Blod och Blodbrist.
Oligocen (af Grek. oligos, liten, och kainos,
ny). Se Neogen.
Oligochaeta l. -chaetae (af Grek. oligoi, några få,
och chaite, hår, borst). Se Daggmaskar.
Oligoklas (af Grek. oligos, ringa, liten, och klasis,
sönderbrytande, brott), miner. Se Fältspat. –
Oligoklasporfyr, geol., petrogr., en porfyr, vanligen
diorit- eller diabasporfyr, hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
