- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
187-188

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliknämnig ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken de utskilda kristallerna bestå
af oligoklas. Jfr Diorit och Fältspat.
E. E.

Oliknämnig. Se Liknämnig.

Olin, Elisabet, operasångerska, född d. 8 Dec. 1740 i
Stockholm, der fadern, Peter Lillström, var organist
i Katarina och modern en ansedd skådespelerska
vid »Kongl. svenska skådeplatsen» i midten af
1700-talet. Redan vid sju års ålder utförde Betty
Lillström på samma skådeplats Astrilds rol i Sveriges
första opera comique: »Syrinx eller den uti vass
förvandlade vattunymfen». År 1760 blef hon gift
med hofsekreteraren, sedermera assessorn Gabriel
Olin. När Gustaf III hade beslutit stifta en svensk
operateater, lyckades han efter någon svårighet,
beroende på den inom societeten herskande fördomen mot
skådespelareyrket, att engagera fru O. »under former
så förbindliga, att de uppvägde, om icke öfverträffade
de materiela fördelarna» (Crusenstolpe). Såsom
Thetis i Uttinis opera »Thetis och Pelée»
deltog hon uti den nya operainrättningens första
representation i Bollhuset d. 18 Jan. 1773, och sedan
var hon i omkr. tio år samma inrättnings förnämsta
prydnad. Bland hennes förnämsta roller nämnas Galathea
i »Acis och Galathea», Zulma i »Cora och Alonzo»
samt titelpartierna i »Athalie» och »Iphigenie i
Tauriden». Samtiden sparde icke på blomsterkastning
och kunde ej nog prisa »hennes öfvernaturliga sång,
förenad med sällsynt insigt i tonkonsten och den
lyckligaste lätthet att fatta det finaste af en
musikalisk tanke, hennes förträffliga spel, der
behag i åtbörder, styrka och liflighet i deklamation,
eld och uttryck i hvart ögonkast och hvarje rörelse
frambragte en fulländad konstbild». Efter midten
af 1780-talet uppträdde hon ej mera på scenen,
utom 1797, då hon gaf Svea i en prolog vid Gustaf
IV Adolfs förmälning. Redan 1778 fick hon rättighet
att räkna hela lönen som lifstidspension. I ett
bref, dateradt d. 26 Nov. 1782, kallades hon till
Musikaliska akademiens »honorarie ledamot». Hon
qvarstod bland teaterpersonalen till 1803, och ännu
87 år gammal förvånade hon Angelica Catalani med att
ega sin röst tämligen i behåll. Hon dog i Stockholm
d. 26 Mars 1828. A. L.

Olin, Johan Axel, homilet, född d. 11 Apr. 1825
i Stockholm, blef 1848 student i Upsala och
prestvigdes 1850. 1853–59 tjenstgjorde han i
Stockholm såsom en gerna hörd predikant. Under denna
tid utnämndes O. 1857 till e. o. hofpredikant och
s. å. till kyrkoherde i Karlskrona. Denna befattning
tillträdde han 1859 och förordnades kort derefter
till kontraktsprost. 1864 erhöll han förflyttning till
S:t Petri församling i Malmö. O. har, förutom strödda
predikningar och griftetal, utgifvit Sabbathsstunder
i hemmet. En årgång predikningar
(1853–54; 4:de,
öfversedda, uppl. 1879–80) och Predikningar på
kyrkoårets sön- och helgedagar. 1:sta årg:s nya
texter.
I (1872).

Olinda, stad i brasilianska
prov. Pernambuco, vid Atlantiska hafvet 4
km. n. om staden Pernambuco. Omkr. 8,000
innev. Biskopssäte. Prestseminarium. Botanisk
trädgård. Tillverkning af fina värjklingor.

Oliphant [å’llifänt], Margaret, engelsk författarinna,
f. 1828 af skotska föräldrar, bar såsom ogift namnet
Wilson och tillbragte sin ungdom i Skotland, hvars
förhållanden och folklynne hon sedermera mästerligt
tecknat i sina många romaner. Den första af dessa
var Passages in the life of mrs. Margaret Maitland
of Sunnyside
(1849); den förnämsta är The chronicles
of Carlingford
(1862–66), som skildrar det religiösa
lifvet i en småstad. Fru O. har äfven utmärkt sig i
den biografiska och historiska karakteristiken: Life
of Edward Irving
(1862; 4:de uppl. 1875), The makers
of Florence: Dante, Givtto, Savonarola; and their city

(1876), The literary history of England in the end of
the eighteenth and beginning of the nineteenth century

(3 bd, 1882) m. fl.

Olisippo, äldsta namnet på Lissabon.

Oliv, olivträd, oljeträd, Olea europaea L., bot.,
farmak.,
ett i Medelhafstrakterna inhemskt och
odladt träd, hvars lundars grågröna bladverk ger ett
dystert drag åt landskapet, och ur hvars frukter den
bekanta olivoljan (se d. o.) pressas. Olivträdet
är typen för nat. fam. Oleineae H. & L. och hör
till kl. Diandria L. Oliven är ett bland de äldsta
odlade träd man känner, omnämndt redan i berättelsen
om syndafloden, samt är ursprungligt i Mindre Asien
och sedan uråldriga tider utbredt kring Medelhafvets
stränder. Genom den mångtusenåriga odlingen samt olika
luftstrecks inflytande hafva många afarter uppkommit,
skilda genom längre och smalare eller kortare och
bredare blad samt formen på stenfrukterna och färgen
på deras oljerika fruktkött. Formen vexlar mellan oval
till klotrund, fårgen vid mognaden mellan rödaktigt
blåviolett till svart eller hvit. Den vilda oliven är
tornbärande och har små, svarta frukter. Olivträdet
har gifvit namn åt »oljoberget» vid Jerusalem.
O. T. S.

Oliva Brug., zool., ett snäckslägte
bland Ctenobranchia inom kl. Gastropoda
(bukfotingarna). Snäckskalet är aflångt äggformigt,
glatt, inrulladt, med släta läppar, veckad spindel
och en lång utskuren mynning. Manteln har fram-
och baktill ett trådlikt bihang. Fotskifvan är
stor, med flikar, som kunna slå sig om skalet,
och med hvilkas tillhjelp snäckan kan simma i
vattenytan. O. utriculus Lam. tillhör Indiska hafvet.
O. T. S.

Oliva, köping i preussiska regeringsområdet Danzig
(Westpreussen), nära Östersjön, 9 km. n. v. om
Danzig, vid jernvägslinien Danzig–Stettin. 3,922
innev. (1880), de fleste katoliker. Qvarnindustri.
Kallvattenkuranstalt. O. hade fordom ett rikt
cistercienskloster, grundadt omkr. 1170 och upphäfdt
först 1832. I detsamma afslöts d. 3 Maj (d. 23 April
g. st.) 1660 den fred, som gjorde slut på kriget
mellan Sverige å ena sidan samt Polen, kejsaren och
Brandenburg å den andra. Johan Kasimir i Polen afstår
för sig och sina efterkommande alla anspråk på Sverige
samt afträder till detta land norra (»öfverdüniska»)
Livland samt Estland och Ösel; kejsaren återgifver åt
Sverige de af hans trupper i Pommern och Mecklenburg
besatta platserna; de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free