Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliknämnig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Sverige och kurfursten af Brandenburg
i Königsberg, Marienburg och Labiau afslutade
fördragen upphäfvas, och Sverige erkänner
således medelbart kurfurstens suveränitet såsom
hertig af Ostpreussen. Svenska kommissarier vid
fredsunderhandlingarna voro grefvarna M. G. De la
Gardie, B. Oxenstierna och K. K. von Schlippenbach
samt hr A. Gyldenklou.
Oliva, Pepita de, spansk dansös, f. 1830 i Madrid,
d. 1868 i Turin, tillvann sig på 1850-talet stor
popularitet på sina konstresor i Tyskland och
Skandinavien. Hon utmärkte sig i synnerhet i
nationaldanser (»El ole» m. fl.).
Olivarez, Don Gasparo de Guzman, grefve af O., hertig
af San Lucar, spansk statsman, f. 1587, vann såsom
kammarherre hos prinsen af Asturien i så hög grad
dennes ynnest, att han, då prinsen såsom Filip IV
besteg tronen (1621), genast utnämndes till förste
minister samt upphöjdes till hertig af San Lucar de
Barrameda. Målet för O:s bemödanden såsom spanska
styrelsens ledare var att genom vapenmakt och intriger
åt sitt land återvinna det inflytande det fordom
egt i Europa, men i Richelieu egde han en rival, som
korsade alla hans planer. I det åter upplågande kriget
mot Nederländerna skuro spaniorerna inga lagrar, ej
häller vunno de såsom kejsarens bundsförvandter i
trettioåriga kriget några framgångar. De medel O. var
nödgad att tillgripa för att anskaffa penningar
väckte på hela spanska halfön stort missnöje. 1640
reste sig katalonierna och inkallade fransmännen;
s. å. förklarade sig Portugal oberoende. Till
följd af dessa missöden blef O. afskedad 1643 och
förvist till Toro (Zamora), der han afled 1645.
A. B. B.
Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut, rättslärd,
ledamot af Konungens högsta domstol, är sonsons son
af Hans Perman (f. 1680, d. 1741 såsom hofrättsråd
i Svea hofrätt), hvilken utmärkte sig vid svenska
legationen i Konstantinopel under Karl XII:s
vistelse i Turkiet samt 1719, jämte en sin broder,
adlades med namnet Olivecrona. O. föddes d. 7
Okt. 1817 på Mässvik, i Bro socken i Värmland,
blef student i Upsala 1836, filos. doktor 1839 och
juris kandidat 1842. Efter några års tjenstgöring
på den juridiska ämbetsmannabanan egnade han sig
öfvervägande åt fortsatta studier och blef 1847 docent
i kriminalrätt vid Upsala universitet. 1849 utnämndes
han till vice häradshöfding och aflade 1851 juris
licentiatexamen. 1852–68 var O. professor i allmän
lagfarenhet och romersk rätt i Upsala, hvarifrån
han sistnämnda år kallades till ledamot af Konungens
högsta domstol (justitieråd). 1863 promoverades han
till juris doktor. – O. föreläste under sin akademiska
läraretid dels kriminalrätt, dels civilrätt, dels
rättshistoria, dels konkursrätt och följde dervid det
systematiska framställningssättet i motsats till det
eljest vanliga kommentatoriska. 1851 utgaf han, såsom
specimen för den professur han sedermera beklädde,
afhandlingen Om lagbestämd giftorätt i bo, hvilken
sedan i omarbetade och betydligt tillökade upplagor
utkommit under titlarna Om makars giftorätt i bo
1859; första afdelningen, behandlande giftorättens
historia, öfversatt på franska 1865; nya uppl. 1868
samt 1876–78) och Om makars giftorätt i bo
och om boets förvaltning (5:te uppl. af det
ursprungliga arbetet, 1882). Ett senare större
arbete af O. är Testamentsrätten enligt svensk
lagstiftning (1880). I öfrigt har O. såsom juridisk
skriftställare hufvudsakligen sysselsatt sig med
de vigtiga humanitära frågorna om dödsstraffets
uteslutande ur den allmänna strafflagen och om
förbättringsanstalter för barn och ungdom till
motverkande af återfall till brott. Sedan han nämligen
såsom medlem af riddarhuset och lagutskottet (under
större delen aftriksdagarna 1859–60 och 1862–63)
kraftigt främjat den i 1864 års strafflag upptagna
förändring, hvarigenom dödsstraff såsom absolut straff
är stadgadt endast för det fall att lifstidsfånge
föröfvar dråp utan förmildrande omständigheter, utgaf
O. arbetet Om dödsstraffet (1866; öfvers. på franska
1868 och till finska 1886), hvilket ådragit sig stor
uppmärksamhet. Äfven för förbättringsanstalter har
han verkat mer än någon annan man i Sverige, dels
genom besök vid utländska sådana och beskrifningar
öfver dem, dels genom skriften Om orsakerna till
återfall till brott (1872; öfvers. på franska
och italienska). Under flere vidsträckta utrikes
resor har han äfven studerat fängelseväsendet och
den juridiska undervisningen. O. är sedan 1884
hedersledamot af Vet. societ. i Upsala. Bland de
många andra utmärkelser, som tillfallit honom,
må nämnas endast den sällsynta hedern att kallas
till korresponderande ledamot af Franska institutet
(afdelningen »L’académie des sciences morales
et politiques»; 1877). Sedan riksdagen 1865–66,
då han med bestämdhet uppträdde emot det nya
representationsförslaget, har han icke deltagit i
det politiska lifvet. – O. är sedan 1857 gift med
skriftställarinnan Rosalie Ulrika O. (född Roos),
född i Stockholm d. 9 Dec. 1823. Fru O. har utgifvit
diktsamlingen Skogsblommorf plockade af La Straniera
(1855) och biografien Mary Carpenter, hennes lefnad
och verksamhet (1877; öfvers. till franska). Hon
deltog i uppsättningen af »Tidskrift för hemmet»
(1859), i hvars redaktion hon qvarstod under de
första nio åren, och hvari hon sedan varit tillfällig
medarbetare.
Olivekrans, Johan Paulin, statsman, född i
Strengnäs d. 1 Aug. 1633, var son af der varande
biskopen, sedermera ärkebiskopen Laurentius Paulinus
Gothus. Efter afslutade studier vid Upsala universitet
blef O. 1654 aktuarie i kansliet och s. å. adlad,
hvarvid han antog namnet O. (han hette förut
Paulin). 1656 beordrades han att tjenstgöra hos
Karl X Gustaf, som då stod med sin armé i Preussen,
och åtföljde konungen på hans krigståg till Polen
och Danmark. 1658 åtföljde han svenske ministrarna
Bielke och Biörenklou såsom legationssekreterare
till Frankfurt (der han 1659 gifte sig med
Biörenklous dotter Brita), blef 1661 envoyé vid
holsteinska hofvet, 1662 revisionssekreterare,
1665 statssekreterare och 1674 kansliråd samt
förordnades s. å. att förestå hofkanslersämbetet,
hvilken befattning han innehade till 1680. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
