- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
197-198

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oljepalmer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på paletten eller på duken; de omärkligaste
skiftningar, de finaste öfvergångar kunde
återgifvas. Föremålen framstodo till följd deraf i
sin fulla rundning, på samma gång som koloriten vann
i djup och genomskinlighet. Det vaknande natursinne,
som framträdde vid den nya tidens begynnelse, hade nu
funnit ett dess syftemål motsvarande uttrycksmedel.
Upk.

Oljepalmer. Se Palmolja.

Oljeqvist. Se Johannes Matthiae.

Oljeregioner benämnas sådana trakter, inom
hvilka, på grund af dervarande lagersystems
oljerikedom, bergolja i stor skala vinnes
ur en mängd der anlagda oljebrunnar eller ur
naturliga källor. Oljeregionerna i Nord-Amerikas
Förenta stater, i vestra Canada och vid Baku, nära
Kaspiska hafvet, äro de förnämsta och mest bekanta.
E. E.

Oljesocker. Se Glycerin och Oljor.

Oljesyra (oleinsyra), kem., organisk syra med
sammansättningen C18 H34 O3, hvars glycerineter,
olein, till stor mängd förekommer uti icke
torkande feta oljor. Den bildar färglösa nålar,
som smälta vid + 14°. Syran oxideras i luften. Med
salpetersyrlighet ger den en isomerisk, fast syra,
elaidinsyra. Genom smältning med kaustikt kali
sönderdelas oljesyran samt ger palmitinsyra och
ättiksyra. Oren oljesyra fås i stor mängd som
biprodukt vid stearinljusfabrikation och nyttjas
dels till beredning af såpa, dels till inoljning af
ull. P. T. C.

Oljetryck. Se Färgtryck.

Oljeträd. Se Oliv.

Oljeväxter, ett gemensamt namn för de växter,
hvilkas frukter eller frön användas till
oljepressning. Vanligen nyttjas detta namn för odlade
växter af nat. fam. Cruciferce, Synanthereae,
Linea
m. fl., hvilkas frön lemna ymnig olja,
t. ex. Brassica, Camelina, Helianthus, Madia,
Guizotia, Linum
o. s. v. O. T. S.

Oljoberget. Se Jerusalem, sp. 1188.

Oljor kallas i allmänhet genomskinliga vätskor,
som icke lösas i vatten. Flyktiga l. eteriska oljor
(aetherolea) kallas sådana oljor, som redan vid
vanlig lufttemperatur afdunsta. Inom medicinen
hafva sådana oljor ganska stor användning såsom
nervlifvande, väderfördelande, slemlösande medel
o. s. v., hvarjämte med dem beredes den pulverformiga
blandning, som kallas oljsocker (elaeosaccharum), af
1 del flyktig olja på 50 delar hvitt pulveriseradt
socker. De s. k. aromatiska vattnen, aquae
aromaticae,
äro framställda genom destillation på
någon oljehaltig drog. Om dessa oljor användas i för
stor dos, verka de döfvande i likhet med de egentliga
narkotiska medlen, och flere af dem äro giftiga för
lägre, stundom äfven för högre djur.
– Oljor, som ej äro flyktiga, kallas feta oljor.
– Se vidare Bergolja, Eteriska oljor och Fett. –
Rörande eldfarliga oljor finnas k. förordningar
af d. 26 Nov. 1875 och d. 13 Apr. 1880 samt k.
kung. af d. 27 Mars och d. 21 Sept. 1885.

Oljsocker. Se Glycerin och Oljor.

Olkijoki, by i Brahestads och Salo pastorat i
Finland, vid stora landsvägen mellan Brahestad och
Siikajoki. Der afslöts d. 19 Nov. 1808
en konvention, genom hvilken det bestämdes, att
svenska hären skulle utrymma Finland och draga sig
tillbaka på andra sidan om gränsen vid Kemi elf
samt att en vapenhvila skulle fortfara intill d. 12
Jan. 1809.

Olla podrida [ålja], Sp. (af olla, gryta, och podrir,
göra rutten, göra mör). 1. En spansk nationalrätt,
sammansatt af småskuret, starkt kryddadt kött af flere
slag (oxkött, hammel, skinka, fogel) jämte grönsaker
och buljongspad. Denna rätt kallas äfven olla española
[espanjåla]. – 2. Kruka med torkade, välluktande
blommor och kryddor (jfr Fr. pot pourri). –
3. Literärt blandgods. – 4. Sammelsurium, mischmasch.

Ollendorffska metoden, språkv., är en s. k. praktisk
metod för språkundervisning med namn efter sin
upphofsman, den tyske språkläraren H. G. Ollendorff
(d. 1865). De ollendorffska läroböckerna äro
fördelade i lektioner. Hvarje lektion börjar med
grammatiska upplysningar och fraser; dessa tillämpas
sedan vid öfversättning till det främmande språket
af en samling frågor och svar, i regeln utan något
inbördes sammanhang mellan frågorna. Till kontroll vid
sjelfstudium har man en »nyckel», hvari öfningarna
finnas öfversatta. Metodens förtjenst består deri
att med densamma språkets vändningar och ordförråd
mekaniskt innötas och språk verktygen uppöfvas för det
främmande språkets ljud och ljudförbindelser. Men
metoden bortser från den hjelp, som sammanhang
och dermed följande idéassociationer gifva åt all
undervisning, och valet af ord och vändningar är icke
väl afpassadt efter lärjungens behof. Det är också
ett stort missgrepp att alldeles bortse från text på
det främmande språket och att uteslutande syssla med
öfversättning till detta. Så leder den ollendorffska
metoden aldrig till det åsyftade målet, färdighet i
det främmande språket; den kan på sin höjd föra ett
stycke i riktning mot detta. Läroböcker finnas af
olika författare för de flesta europeiska och några
asiatiska tungomål, affattade både på tyska och
på några andra språk. På svenska finnas läroböcker
för tyska, franska och engelska af J. U. Grönlund.
Lll.

Ollier [ållie], Louis Xavier Edouard Leopold, fransk
kirurg, f. 1825, blef med. doktor i Paris 1857 samt
bosatte sig derefter i Lyon, der han sedan blef
professor i kirurgi. De vigtigaste af hans arbeten
behandla benhinnans betydelse inom kirurgien och
dermed sammanhängande frågor. De äro offentliggjorda
dels i tidskrifter, dels särskildt för sig, såsom
Traité expérimental et clinique de la regeneration des
os et de la production artificielle du tissu osseux

(2 band, 1867) och Traité des résections et des
opérations conservatrices
(1885).

Olli Kekäläinen, psevdonym för skriftställaren
A. I. Arwidsson.

Ollivier [ålivie], Émile, fransk statsman, f. 1825,
är son till Démosthène O., en ifrig republikan, som
1848–49 var ledamot af franska nationalförsamlingen
och landsförvisades efter statskuppen 1851. Émile
O. blef 1847 advokat i Paris och började sin
politiska bana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free