- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
203-204

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oljepalmer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

udryddelse ved masseinsamling i flyve-aarene» (1887).
O. T. S.

Ollongäld, kamer., afgift till kronan för
begagnande af hennes regale ollonskog till bete
för svinkreatur. Denna skatt, som af kronan
uttogs endast i goda ollonår, fanns af gammalt
i Skåne, Halland och Bleking. Den betalades
ursprungligen i svin efter gårdens storlek, men
sedermera inträdde lösen i penningar efter den
årliga markegången för »ollonsvin». Ollongälden
afskaffades genom k. kung. d. 12 Dec. 1844.
Kbg.

Olmslägtet, Proteus, zool., hör till underordningen
fiskgroddjur (Ichthyodea) af stjertbatrachiernas
ordning och batrachiernas klass bland
ryggradsdjuren. Kroppen är smärt, långsträckt
och ålformig, stjerten kort och sammantryckt från
sidorna. Benen äro fyra och svaga; de främre äro
försedda med tre, de bakre med två tår. Ögonen äro
mycket små och betäckta af kroppshuden. På hvardera
sidan af den korta halsen finnas två gälspringor
och tre yttre gålknippen. Tydligt utbildad tunga
saknas. Gomtänderna stå i tvänne långa rader, och
näringskanalen är ett enkelt rör med antydning
till mage. Den enda dit hörande arten är olmen,
P. anguinus, som träffas i Krain och Dalmatien
i underjordiska hålors vattensamlingar. Han är
vanligen genomskinligt köttfärgad, men vexlar ej
sällan betydligt till färgen och blir efter längre
vistelse i dagsljuset rödbrun eller fläckig af
blåsvart. Längden stiger till 25–30 cm. Det är nu
omkr. tvåhundra år, sedan detta märkvärdiga djur
upptäcktes. Men ehuru man nu har sig bekant inemot
trettio fyndorter för detsamma, och det varit föremål
för otaliga undersökningar, känner man det ännu
endast otillräckligt. Olmen lefver uteslutande i
vatten och dör snart, om han tages derur. I de
hålor, t. ex. Adelsbergsgrottan, i hvilka han
förekommer, fångas han af landtbefolkningen, som
har en inkomstkälla i att uppsöka och sälja dessa
djur. I fångenskap uthärdar olmen ända till 6–8 år,
om han tillräckligt ofta får nytt vatten att vistas
uti. Vanligen ligger han stilla på kärlets botten,
endast då och då kraflande med benen för att flytta
sig. Detta gäller dock, endast om man förvarar honom
på ett skumt ställe. Faller deremot ljus på honom,
råkar han i häftig rörelse och skyndar att leta
upp någon fläck, der det är mörkare. Om vattnet
sällan ombytes, kommer olmen ofta upp till ytan för
att hemta luft, men i friskt vatten andas han med
gälarna, och stiger då icke upp till ytan. I förra
fallet utvecklas lungorna, i det senare gälarna
i öfvervägande grad. Som fånget förtär djuret små
fiskar, maskar, snäckor och vattenloppor; somliga
individer deremot förtära ingenting alls, men kunna
likväl härda ut i flere år. Då en fången olm vill
taga föda, som kastas till honom, simmar han rakt
fram till densamma. Härvid måste han vägledas af
lukten och känseln, emedan ögonen väl knappast
äro användbara. Om djurets fortplantning vet man
icke mera med visshet, än att det lägger ägg.
C. B. S.

Olmütz (Slav. Olomouc), stad i Mähren, en af de
starkaste fästningarna i österrikiska monarkien,
ligger på en ö i Donaus biflod March, som genom
slussar kan uppdämmas, så att en stor del af den
omgifvande trakten kan sättas under vatten, samt
står genom flere jernvägslinier i förbindelse med
Böhmen, Schlesien och Österrike. 15,520 innev. (1880),
utom garnisonen, de flesta tysktalande. I början af
schlesiska krigen (1740-talet) var O. befäst med
murar, torn och grafvar. Genom Maria Teresia blef
det en stark fästning enligt bastionsystemet, och
efter 1839 har ett stort antal detascherade fästen
anlagts, hvaremot en del af de gamla fästningsverken
rifvits. Staden är säte för en ärkebiskop (hvilken
väljes af domkapitlet) och har en stor domkyrka
(från 14:de årh., nu under restauration), en
teologisk fakultet (med omkr. 100 studerande),
en återstod af det 1581 stiftade, 1855 upphäfda
universitetet, en högre realskola, ett tyskt
och ett slaviskt gymnasium, ett lärare- och ett
lärarinneseminarium m. m. Industrien är obetydlig. –
O., hvars anläggning tillskrifves romarna, var länge
Mährens hufvudstad, tills regeringen 1640 flyttades
till Brünn. Fordom endast biskopssäte, såsom hvars
förste innehafvare Cyrillus och Methodius nämnas,
blef det 1777 ärkebiskopssäte, sedan biskoparna redan
1588 erhållit hertigtitel och furstlig värdighet. 1642
intogs staden af svenskarna under Torstensson, som
der gjorde ett rikt byte och höllo staden besatt till
1650. I O. afsade sig d. 2 Dec. 1848 kejsar Ferdinand
I regeringen till förmån för sin brorson Frans
Josef. Den 28 och 29 Nov. 1850 höllos konferenser
i O. mellan preussiske ministern v. Manteuffel,
österrikiske ministern furst v. Schwarzenberg och
ryska sändebudet vid österr. hofvet grefve Meyendorff,
hvilka ledde till de för Preussen förödmjukande
»Olmütz-punktationerna» med afseende på den fredliga
lösningen af den politiska oredan i Tyskland.

Olof, Sankt. 1. (Sankt Olai) Församling i
Norrköpings stad, med 14,472 innev. (1886), utgör
ett regalt-privilegieradt pastorat af 1:sta kl.,
Linköpings stift, Norrköpings kontrakt. – 2. Socken i
Kristianstads län, Albo härad. Areal 3,663 har. 1,747
innev. (1886). Annex till Stiby, Lunds stift, Albo
och Jerrestads kontrakt. – 3. Socken i Stockholms
län, Erlinghundra härad. Areal 2,088 har. 368
innev. (1886). Annex till Sigtuna, Upsala stift,
Erlinghundra kontrakt. – 4. Fordom kapellförsamling
i Stockholm. Se Adolf Fredrik, sp. 159.

Olof, svenska konungar:

1) O. hette konungen i Sverige vid tiden för Ansgars
andra besök i Birka (omkr. 853). Att han herskade
öfver hela det af svear och götar bebodda landet,
synes framgå bl. a. deraf att Ansgar icke uppgifves
hafva under sin färd besökt någon konung i de landskap
han genomreste. Ansgar uppträdde inför O. äfven
såsom sändebud från Ludvig den tyske och från danske
konungen Härek. Mot främlingens hufvudsakliga syfte,
det att återupprätta kristendomen i Birka, förhöll
O. sig personligen undfallande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free