- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
205-206

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oljepalmer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2) O. Björnsson, son af konung Björn,
blef, enligt en isländsk källa, jämte sin broder
Erik faderns efterträdare. Denna tilldragelse
beräknas hafva inträffat omkr. år 932. Han dog
hastigt vid en måltid. Hans son var den ryktbare
Styrbjörn Starke.

3) O. Skötkonung l. Skottkonung (binamnets
betydelse är ej känd), Erik Segersälls och Sigrid
Storrådas son, född troligen i senare hälften af
960-talet, efterträdde fadern inemot år 994.
Framför krigets lek älskade han de fredliga
idrotter, som voro egnade att pryda en mäktig konungs
hof. I Danmark, från hvilket rike Erik Segersäll
fördrifvit Sven Tveskägg, återfick denne väldet,
och den rättighet till skatt, som O:s närmaste
förfader skola hafva tillkämpat sig af folkstammar
ö. om Östersjön, lät han gå förlorad. År 1000
förenade han sig emellertid med Sven Tveskägg, hvilken
dåmera var Sigrid Storrådas make, samt med norske
jarlarna Erik och Sven mot konung Olof Tryggvesson af
Norge; och sedan denne under strid med de förbundne
omkommit vid Svolder, fick O. vid utskiftandet af
hans rike en del af Trondhjemsbygden äfvensom landet
mellan Svinesund och Göta elf. Då Norges rike
1015 återupprättades af Olof Haraldsson (Olof den
helige), inträdde derför ofred mellan sveakonungen
och den nye norske konungen. Slutligen tvangs
den förre genom lagmannen Torgnys myndiga uppträdande
på tinget i Upsala i Febr. 1018 att afgifva löfte om
fred och grannsämja med Norge samt att såsom underpant
på dessa tänkesätt lofva Olof Haraldsson sin dotter
Ingegärd till äkta. Då O. icke visade allvar med
sina löften, uppkom 1019 en upprorisk rörelse i
landet, hvilken dock stillades derigenom att O. på
sina rådgifvares förslag fann sig i att dela makten
med sin son Anund Jakob. S. å. ingick han
också verkligen – i Kunghäll – en förlikning
med Olof Haraldsson. Denne hade då redan genom
vestgötajarlen Ragnvalds tillskyndelse äktat
O:s dotter Astrid i stället för hennes halfsyster
Ingegärd, som lofvats storfursten Jaroslav i Novgorod
till brud och snart anträdde färden till sitt
nya hem. O. mottog dopet, efter all sannolikhet af
den hel. Sigfrid vid Husaby källa i Vestergötland år
1008. Han var den förste konung af Sverige, som
till sin död förblef kristen. Men enär den hedniska
religionen hade ofvervigt bland svearna, skall han,
enligt Adams af Bremen uppgift, hafva tvungits
af desse att inskränka sin verksamhet för den kristna
läran till en viss del af riket, och hade han då
valt det jämförelsevis redan kristna Vestergötland.
Enligt Snorre Sturlassons berättelse måste
hans död hafva inträffat på vintern 1021–22.
Vid Husaby kyrka finnes en grafvård (tidigast
från 11:te årh.), hvilken anses vara byggd öfver O:s
graf. O. var, så vidt man vet, den förste svenske
konung, hvars namn präglades på mynt (slagna
i Sigtuna af engelska myntmästare). Med en
såsom krigsbyte hemförd vendisk höfdingadotter,
Edla, hade O. sonen Emund (sedermera konung)
och dottern Astrid. Senare gifte han sig med
en kristen qvinna, Estrid,
som skänkte honom sonen Anund Jakob, hvilken blef
hans närmaste efterträdare, och dottern Ingegärd.

4) O. Näskonung är ett namn, som möter från början
af 1100-talet – Stenkilska ättens förvirrade
och litet kända period. Måhända har denne Olof
tillhört Blot-Svens ätt och uppstälts såsom uppsvensk
motkonung mot nämnda ätt efter att ursprungligen på
forna sjökonungars vis hafva utöfvat en konungslig
myndighet öfver någon mindre landtunga (»näs»). Han
uppgifves hafva varit fader till Ragnvald Knaphöfde.

Olof (Olaf), norska konungar. – 1. O. hvite,
sjökonung, af vestfoldska ynglingaätten, upprättade
i Dublin år 852 ett norskt välde, som egde bestånd
i bortåt 350 år. Han företog flere härtåg till
England och Skotland och stupade på Irland omkr. 871.
Y. N.

2. O. Kvaran, konung i Dublin, förvärfvade detta
rike vid midten af 10:de årh. med tillhjelp af
irske konungen Congelagh och satte sig derefter
i besittning äfven af Northumberland, hvarifrån
han likväl snart blef bortjagad. Äfven från
Dublin fördrefs han för en tid, men kom tillbaka.
År 980 besegrades han af irerna och företog derpå
en pilgrimsfärd till Icolmkill, der han dog.
Y. N.

3. O. Haraldsson, son till Harald Hårfagre, hade
fått sig rike tilldeladt i östra Norge. År 934 blef
han öfverfallen i Tunsberg och stupade i striden
på Möllebakken. Hans son Tryggve Olofsson undkom.
Y. K.

4. O. (I) Tryggvesso, den föregåendes sonson,
var son af Tryggve Olofsson. Efter faderns död,
hvilken mördades af Erik Blodyx’ söner, förde han
med sin moder ett äfventyrligt och kringflackande
lif, hvarunder han t. o. m. en gång skall hafva
blifvit såld som träl. Längre fram for han omkring
såsom viking och blef vida beryktad. Konungasagan
förtäljer, att han blef gift med vendiske konungen
Burislevs dotter, Geira, och hade ett eget välde i
Pommern. Efter Geiras död drog han till England och
tog der till äkta en »drottning» Gyda samt blef döpt.
Som vikingahöfding härjade han under flere år
på Englands kuster, men slöt derefter fred med dess
konung och drog bort år 994. Till Norge kom han
995, just som trönderna voro stadda i uppror mot
Håkon jarl, och blef efter dennes död s. å. allmänt
hyllad såsom konung. Hans stora lifsgerning blef
nu att omvända sina hedniska landsmän till kristna
läran, och detta skedde icke på öfvertygelsens väg,
utan med list och våld, stundom med stor grymhet.
Också lyckades han på detta sätt skaffa
kristendomen utbredning, men i vida mindre grad att
vinna hjertan för dess sanningar. Äfven Shetlands-,
Orken- och Färöarna, Island och Grönland omvändes.
O. T. var en hurtig krigare och öfverlägsen alla
sina män i kroppsliga idrotter, hvarom sagan vet
att förtälja åtskilligt. År 998 äktade han Sven
Tveskäggs i Danmark syster Tyra och drog år
1000 på krigståg till Wenden för att, såsom han
föregaf, taga i besittning en del henne tillhöriga
egendomar. För detta företag, som närmast kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free